Vem stjäl vems historia?
Vid nyår läste jag på nytt boken ”Jägarna i Världskriget” skriven av Erik Jernström 1933 och utgiven av Soteteos Oy.
Boken handlar om hur ungdomar 1914 sade ifrån då ryssarna igen började förryska landet. Författaren redogör ingående för den möjlighet som efter mötet öppnades för militär skolning i Tyskland. Närmare 2 000 ungdomar fick där militär utbildning. Efter självständighetsförklaringen 1917 utgjorde jägarna grundstommen i det självständiga Finlands lagliga armé. Jernström betraktas som en auktoritet inom historiebeskrivningen av dessa händelser och hur motståndsrörelsen utvecklades. Författaren själv utbildades till officer i Tyskland och deltog aktivt i landets befrielse.
Jag redogjorde för detta (HBL 4.2) under rubriken ”Alltför många finländare har blivit osolidariska egoister”. Jag refererade från boken en intressant, men tydligen känslig händelse: ”Ungdomar i de akademiska kretsarna reagerade kraftigt och på ett möte i Helsingfors den 27 oktober 1914 i de österbottniska nationernas hus, Ostrobotnia, beslöts att nu räcker det. Mötet betecknas ha utgjort startskottet för den beväpnade kamp som några år senare kastade ut de kvardröjande ryska trupperna och som avslutades med segerparaden i Helsingfors den 16 maj 1918 för det då befriade och självständiga Finland.”
Efter en tid fick jag ett telefonsamtal av en något upprörd äldre herreman från Grankulla som med darrande stämma frågade om vi i Österbotten tänkte stjäla den nyländska historian för det var ju några nylänningar som höll mötet 1914 på Nylands nation. Ingalunda hade väl österbottningarna någon del i det?
Uppgifterna kom från en artikel i tidningen Veteranen, nummer 1-2 i februari 2015. I artikeln redogörs noggrant från minnestillställningen på universitetet den 27 oktober 2014 av mötet exakt hundra år tillbaka. Det vill säga att hundra år tidigare startade några nylänningar motståndskampen på Nylands nation.
Mötets primus motor på minnestillställningen var Patrik Westerback, universitetets inspektor, historiker och professor Henrik Meinander höll tal liksom den tidigare försvarsministern Carl-Olaf Homén. Vid tillfället skruvades det fast en silverplåt, en plakett som bekräftelse på när och var detta historiska möte hölls och vem som lade grunden för frihetskriget.
Inte skall ni väl nu i Österbotten försöka ta åt er äran av nylänningarnas bragd, fråga-
Ingalunda hade väl österbottningarna någon del i det?
de herremannen från Grankulla.
Häpen lovade jag kontrollera mina källor. Men inga uppgifter bekräftar likväl att detta historiska möte den 27 oktober 1914 hade ägt rum på någon annan plats än i de österbottniska nationernas hus Ostrobotnia och i dess kassarum, som nu är minnesrum.
Ostrobotnia finns dessutom på en helt annan plats i Helsingfors än Nylands nation. Alla källor, inklusive författaren Erik Jernström, som troligen själv var med på mötet 1914, och även Frihetsveteranernas traditionsförbund uppger samma sak. Och utanför Ostrobotnia-huset har sedan tio år funnits uppsatt en kopparplakett som berättar om händelsen. Därför kan jag inte förstå hur skattmästaren i Frihetskrigets traditionsförening från södra Finland, Mimi Wiik, kritiklöst skrev artikeln i Veteranen och upprepar vad som sagts på mötet några månader tidigare.
Ingenstans bland källmaterialet framkommer heller mantalsskrivningsorten för de närvarande. Men om artikelförfattaren Wiik, Meinander, Homén eller någon annan har andra och korrektare uppgifter välkomnar jag deras vittnesbörd. I annat fall är ju silverplåten en historieförfalskning som bör avlägsnas!