Esbo Ciné med nordiska ögon
Film Kung Haakons moraliska spörsmål synas i den norska storfilmen Kungens val, ett av filmkritikern Krister Uggeldahls tips inför filmfestivalen Esbo Ciné.
I morgon fredag startar årets upplaga av Esbo Ciné, som alltså flyttar från den filmiskt späckade höstsäsongen till våren. Som vanligt ligger fokus på den europeiska filmen och som öppningsfilm fungerar Agnieszka Hollands Spår (Pokot), ett ekologiskt spetsat mordmysterium som i skydd av skogens mörker även bjuder in Freud.
När festivalen tio dagar senare packar ihop står Paolo Virzis Galna av lycka i tur. Det är en dramakomedi om två kvinnor – Valeria Bruni Tedeschi och Micaela Ramazzotti – som till (mental)sjukhuspersonalens stora förskräckelse flyr fältet, bara för att ställa till det för alla och envar.
Båda filmerna går i ett senare skede upp på den reguljära biorepertoaren, så varför inte i stället ta en titt på några nordiska rariteter.
Rasmus Heisterbergs I blodet utsågs på årets Robert-gala till bästa danska film. Men så är det ju också fråga om en sällsynt ärlig och genuin ungdomsskildring, en rejält svidande sådan.
Här möter vi 23-årige läkarstuderanden Simon (Kristoffer Bech) som ser fram emot en kär och galen sommar, den sista innan slutexamen. Med labbspriten som följeslagare gör Simon och hans rumskamrater så Köpenhamn; pussar tjejer, plankar in på Roskilde-festivalen och drömmer om praktiken på en läkarbåt i Bolivia.
Poängen är att där Simons bluesbröder redan har ena foten i vuxenlivet fortsätter Simon sitt rumlande. Om det så gäller att ligga med bästa kompisens flickvän eller annars bara göra bort sig.
Det bäddar för ett bitterljuvt, nog så självdestruktivt, drama där även den unga kärleken får på båten, där växtvärken ständigt gör sig gällande. Men okej, vem har nu sagt att det är lätt att vara tjugoplus?
Norskt krigsdrama
Kungens val av Erik Poppe är ett i högsta grad intressant historiskt drama, en norsk storfilm. Titeln syftar på kung Haakon VII (Jesper Christensen) som i april 1940 vaknar upp till det faktum att Wehrmacht knackar på dörren.
Och där den tyske ambassadören intygar att man eftersträvar en dip- lomatisk lösning på ”krisen”, drar sig militärerna inte för att vifta med vapnen. Som en följd av detta flyr Haakon och hans följe norrut, först till Hamar, sedan till Elverum, till ackompanjemang av tyska lufträder.
I en situation där Stortinget utmanövrerats till förmån för en viss Vidkun Quisling är det plötsligt upp till kungen att företräda det norska folket – att hålla tyskarna stången (så gott och så länge det går).
Vi talar om ett snacksaligt men ingalunda dammigt drama, sprängfyllt av fina rollarbeten och moraliska spörsmål. Till det kommer de gedigna produktionskvaliteterna; den generösa scenografin och de med dramatik iscensatta väpnade drabbningarna.
Hajpad svensk film
En av de mest originella filmerna i årets startfält är tvivelsutan Johannes Nyholms Jätten, Guldbaggevinnaren. Filmens titel syftar på Richard (Christian Andrén), den gravt missbildade unge mannen som redan i samband med födseln skiljdes från sin mor.
Nu bor han på ett vårdhem och brinner för boule, petanque. Det är bara det att Richard under ett trä- ningspass får en kula i planeten med den påföljden att han hospitaliseras och – än en gång – får med den ”rationella” (läs: mänskligt reducerande) läkarvetenskapen att göra.
Även i övrigt är det lite si och så med sympatierna; ”jävla cp-skadade idiot” är bara en av de kommentarer som Richard får ta emot. Av det här har Johannes Nyholm, mannen bakom kortfilmspärlan Las Palmas, skapat en modern saga som trivs på många olika plan.
Eller vad säga om Richards alter ego, den trickfilmade jätten som krossar det mesta i sin väg.
I Sverige skrek sig kritikerkåren hes över Nyholms långfilmsdebut, men även om filmen i regel går sina egna vägar behöver man inte nödvändigtvis lägga sig raklång i farstun. Inte sällan känns slutresultatet mera säreget, ”freakat”, än dramatiskt inbjudande.
Esbo Ciné 5–14.5.2017, Kino Tapiola, Esbo kulturcentrum, Finnkino Sello, Finnkino Omena och Hanaholmens kulturcentrum.