Grilla, woka eller stek – grisfilén passar till allt

Grisfilé har oförtjänt dåligt rykte. Den är praktisk, mager och tål tuffa smaker. Det gäller bara att behandla den med en smula respekt.

En grisfilé kan se ut hur som helst. Uppträdd på spett iförd sataysås, helstekt, klädd i baconskivor eller skivad och fräst, simmande i apelsinsås. Den kan wokas, rullas, sauteras eller grillas. Du bestämmer – grisfilén finner sig i allt. Ändå betraktas den ofta som träig, beige och fantasilös tråkmansmat.

Det kan förstås ha ett samband med alla dessa grå stentorra historier som en hel generation har envisats med att kalla provençale i ett försök att fejka oxfilé. Men grisfilé är inte oxfilé. Det är något helt annat och ska behandlas därefter. Vissa hävdar till och med att det är godare. Bara du inte steker köttet för länge. Låga temperaturer och långsam tillagning är nyckeln. Idealet är en innertemperatur på 65 grader och sedan låta köttet vila i folie i en kvart eller så.

Vi lever dessutom i en vanföreställning om att griskött är fett. I själva verket är grisfilé något av det magraste kött du kan äta. Det innehåller bara två till tre procent fett och rekommenderas ofta av dietister och träningsexperter, eftersom det ger mycket protein på få kalorier. Som en extra bonus innehåller det mer B-vitamin än annat kött.

Men som sagt – glöm aldrig bort att det är ljusrosa som är fläskfiléns favoritfärg, inte elefantgrå. Först då kan ljuv köksmagi uppstå.