Flygtur över Helsingfors

Presidentens slott drar sig diskret några steg bakåt från Norra Esplanaden och ganska nära intill på Skatudden finns en byggnad som ser ut som en glasförsedd större tändsticksask. Anordningen som inte gör något väsen av sig är en 4D-teater och på repertoaren står en film om Helsingfors. Råkar gå förbi kvadraten och stundens inlevelse får mig att köpa en biljett för att njuta av något alldeles unikt som vardagen inte kan erbjuda, om man får tro på reklamen.

En vänlig flicka välkomnar mig glatt och räcker 3D-glasögon som ska förhöja filmupplevelsen. Biografen har svarta, ljuddämpande väggar och rörlig läktare med bekväma flygstolar. Spänner fast säkerhetsbältet och är redo att flyga. Så lyfter jag för en fartfylld tur över skärgårdsstaden Helsingfors där Esplanaden drar likt ett grönt sammetsband in i kvarteren.

Så lyfter jag för en fartfylld tur över skärgårdsstaden Helsingfors där Esplanaden drar likt ett grönt sammetsband in i kvarteren.

Likt ett spöke svävar jag in och ut ur byggnader, stryker tätt över hustaken, susar längs spårvagnsskenor, kraschar nästan med Uspenskijs lökkupoler och andra kyrkspiror som famlar mot himlen medan jag krampaktigt griper om stolskarmen. Flyger in i Domkyrkan, svischar under gyllene kronor, far över södra hamnen förbi långa rader av färjor vid kajen. I fritt fall dyker jag ner på fjärden vid Sveaborg. Vattnet stänker i nacken och jag känner den salta vinden i ansiktet. Så lyfter jag igen och svävar genom Sveaborgs slingrande tunnlar och fängelsehålor. Det känns som att åka bergoch dalbana och plötsligt krocka, men jag kan ju blunda när det är som värst. När jag öppnar ögonen är jag redan på Fölisön. Inom någon sekund lämnar jag stadens gröna strimmor av parker och skog med nyckfullt sönderskurna vikar och uddar för landsbygden och landar. En kort stund har jag snurrat i en virtuell värld.

Smått omtumlad stiger jag ner från flygstolen och går ut i solskenet utan mina magiska glasögon och ser hur luftig och ljus staden är en alldeles vanlig vardag i maj. Jag upplever en känsla av närvaro. Under Uspenskijs gyllene kupoler har eftermiddagsmyllret på Salutorget en nästan sydländsk glans. Från raden av försäljningsstånd lyser det av blommor och grönsaker och präktiga uppskurna laxar. Jag, en jäktad nutidsmänniska, står i den vaknande sydvästen i torgets vimmel under majmånadens djupblå himmel och njuter av en verklig värld. Mycket skönare än den virtuella.