Nyländsk-österbottniska jägartvisten: Båda har rätt
Tvist En nygammal finlandssvensk revirstrid blossade upp på HBL:s debattsidor på torsdagen: Är jägarrörelsens uppkomst 1914 en fjäder i hatten för österbottningarna eller för nylänningarna?
I en insändare med rubriken undrar Håkan P-H Rönnqvist om Nylands nation i Helsingfors ägnade sig åt historieförfalskning då man 2014 satte upp en plakett till minne av jägarrörelsens ursprung på nationshuset på Kaserngatan. Enligt uppgifter Rönnqvist tagit del av ägde det konstituerande mötet inte rum på Nylands nation, utan i de österbottniska nationernas hus Ostrobotnia i Tölö.
– Jag satte kaffet i vrångstrupen. Det är inte varje dag man blir kallad historieförfalskare. Vi har kollat källorna noggrant, säger Patrik Westerback, tidigare kurator vid Nylands nation, som var med om att koordinera minnestillfället 2014.
Nattliga planer
Det visar sig att båda tolkningarna av den febrila studentaktivismen under världskrigshösten på sätt och vis håller streck: den spirande jägarrörelsen höll avgörande möten såväl på Nylands nation (som då hette Nyländska avdelningen) som på Ostrobotnia. Frågan är närmast vilket möte man väljer att betrakta som det egentliga startskottet till rörelsen.
Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet och Nylands nations inspektor, förklarar skeendet närmare:
– Det datum Nylands nation har på sin plakett, 27.10.1914, är korrekt. Idén om att man uttryckligen skulle åka i väg till Tyskland för att få militär utbildning formulerades under efternatten, mellan den 27 och 28 oktober, i Nylands nations hus.
Studerandena hade diskuterat saken under nationens ordinarie möte samma kväll, och spann intensivt vidare på tråden långt in på småtimmarna.
”Vi måste slåss”
Till de tongivande krafterna hörde bland annat Walter Horn, senare överste i finska armén, Pehr Herman Norrmén och Bertel Paulig.
Historikern Matti Lauerma åter-
ger i sin bok om jägarrörelsen ett replikskifte mellan Horn och Norrmén som lär ha ägt rum under morgontimmarna hemma hos Norrmén på Nervandersgatan.
– Vi måste slåss, ska Norrmén ha sagt.
– Visst fan, och vår första plikt är att därigenom bistå Tyskland, svarade Horn.
– Åtminstone måste vi skaffa oss militär utbildning, och den bästa utbildningen får vi naturligtvis i Tyskland, menade Norrmén.
Över språkgränsen
Fröet såddes alltså på Nylands nation, men Vasa nation har lika mycket belägg för den jägarplakett som finns utanför nationens festsal. En knapp månad senare, den 20 november, hölls ett avgörande stormöte på Ostrobotnia.
– Då beslöt man för första gången konkret hur rörelsen skulle organiseras. Det var viktigt för de drivande krafterna att hålla mötet just på Ostrobotnia för att få med också de finskspråkiga studenterna. Nylands nation var på den tiden så uttalat svensksinnat. På Ostrobotnia breddades rörelsen, säger Henrik Meinander.
Hoppet stod till Kejsartyskland
De germanofila frihetssträvanden inom studentkåren vid Helsingfors universitet hade pyrt en längre tid. Diskussioner fördes i viskande ton över kaffekoppar på stadens kaféer – och mer storvulet på nationernas efterfester med grogglas i näven.
Bakgrundsfonden utgjordes av första världskrigets konstellationer.
– Många hade hoppats på att Sverige skulle ansluta sig till Centralmakterna och att en motståndsrörelse med målet att frigöra Finland från Ryssland skulle få svenskt stöd. När det visade sig att det här inte lyckades började man i stället tänka på Tyskland, säger Meinander.
Den tyskvurmande stämningen stegrades ju längre hösten led. Förhoppningar vaknade om att Tyskland skulle besegra Ryssland och att Finland därigenom skulle kunna frigöra sig. På nationerna hände det att studenterna kring midnatt klämde i med Deutschland, Deutschland über alles.
Tyskland förhöll sig inte heller passivt: redan i augusti 14 började landet arbeta för att få till stånd ett aktivt motstånd i Finland.
– Det som sedan verkligen mobiliserade de antiryska krafterna i Finland var det förryskningsprogram som kungjordes den 17 november. Ur rysk synvinkel var det frågan om en normal konsekvens av att kriget brutit ut: man måste försäkra sig om att Finska viken skulle hållas under kontroll. Men i Finland ledde det bland annat till den aktivistiska falangens stormöte på Ostrobotnia tre dagar senare, säger Meinander.
Det här är inte en ny tvist, snarare en vänskaplig dragkamp mellan Österbotten och Nyland som brukar återkomma. Henrik Meinander professor i historia vid Helsingfors universitet
Tas med en klackspark
Den nyländsk-österbottniska tvisten som nu förts bland annat på sociala medier tar Meinander med ro.
– Det här är inte en ny tvist, snarare en vänskaplig dragkamp mel- lan Österbotten och Nyland som brukar återkomma. Jägarrörelsen var något man tillsammans var med om att bygga upp. Man kunde lika gärna skruva upp en plakett vid Lärkan, Norsen eller något av de finska lyceerna som var starkt representerade i rörelsen. Det beror på vad man betonar, säger Meinander.
– När Finland blev självständigt var det sedan många som ville framhålla att jägarna spelar en nyckelroll. Andra var av annan åsikt. De stora drivkrafterna var ändå första världskriget och ryska revolutionen. Utan de här omvälvningarna skulle Finland inte haft chansen att frigöra sig, påpekar Meinander.
På Vasa nation och Nylands nation säger kuratorerna Frida Forsblom och Ina Scheinin att medlemmarna mestadels tagit diskussionen med stora portioner humor. Norrméns och Horns citat är översatta från finskan. HBL hade tyvärr inte tillgång till originalcitaten på svenska under torsdagen.