Det lätta, svåra resandet
Recension Att försiktigt tassa runt snarare än att spränga sig in och snabbt kryssa av städer och länder från måste göra-listan – det är sättet att resa som Susanne Ringell beskriver.
PROSA
●●Susanne Ringell
God morgon Förlaget M 2017
Titeln●är●bedräglig:●God morgon●är● ingen●enkel●bok.●Den●skildrar●resandets●fantasi,●drömmen●om●att●komma●undan●ansvar,●och●drömmens● misslyckande.●Verkets●tio●berättelser●går●in●i●varandra●och●utmanar● gränsdragningar●mellan●fiktion●och● verklighet.
”Om● främlingskapet● minskar● med●avstånd●och●ökar●med●närhet,● blir●kontentan●att●människan●känner●sig●mest●främmande●hemma.”● Så●resonerar●huvudpersonen●i●de● flesta●av●bokens●tio●berättelser,●en● författare● som● behöver● arbetsro.● För●att●kunna●skriva●åker●hon●regelbundet●utomlands●tillsammans● med●sin●man,●ofta●till●samma●ställen●flera●år●i●rad.
I●Andalusien,●Mallorca●och●Madeira●etablerar●paret●sedan●relationer●till●platser●och●personer;●hotellföreståndare,● städare,● kokerskor,● bargäster●och●andra●turister.●Två●av● dessa●får●sedan●var●sin●egen●berättelse.●Claire●och●Pascal●har●separerat,●Pascal●är●kvar●i●deras●hemstad● Marseille●medan●Claire●åker●till●Mallorca●för●att●komma●bort.●Där●sätter● hon●sig●på●den●restaurang●där●författaren●och●hennes●man●brukar●sitta,● och●de●lär●känna●varandra.●Resandet●skapar●möten●–●om●de●resande● så●vill.●Eventuellt●är●Claire●och●Pascal●fiktiva●figurer,●men●det●hindrar● inte●att●författarparet●från●Finland● äter●middag●med●dem.
Lovsång till det långsamma iakttagandet
Ringells●ambition●verkar●vara●att● skriva●en●lovsång●till●återvändandet●och●det●lite●trögflytande●resande●som●1800-●och●1900-talens●litteratur●är●full●av,●där●syftet●inte●är●att● uppleva●den●maximala●effekten●av● en●stad●eller●ett●landskap,●utan●att● i●loj●takt●närma●sig●Florens,●Korsika,●eller●Tanger●och●se●vilket●slags● människa●man●kan●bli●just●där.●Att● försiktigt●tassa●runt●snarare●än●att● spränga●sig●in●och●snabbt●kryssa●av● städer●och●länder●från●måste●göralistan.
God●morgon●är●också●en●hyllning● till●det●långsamma●iakttagandet,●där● det●får●stor●betydelse●vilka●ord●vi●väljer.●Så●här●beskrivs●driften●att●resa●i● bokens●första●berättelse:●”Från●vår● takterrass●ser●vi●luftbron,●det●ständiga●skyttlandet●av●oss,●och●stjärnorna●ser●vi.●Ölet●heter●Estrella●och●hela●världen●vill●komma●bort●från●hela●världens●elände,●lämna●det●bakom● sig,●komma●fram●till●bort.●Det●här●är● bort.●Öns●namn●är●Bort.”●
En●del●av●landskapen,●till●exempel●Madeiras●vandringsleder,●känns● igen●från●bland●annat●diktsamlingen●På utvägen var jag en annan●från● 2012.●Liksom●Ringells●senare●diktverk●präglas●God●morgon●av●ett●sö
kande efter den kristna nåden och samhörighet med alltet. Nåden kan finnas i den tillitsfulla, öppna blicken hos huvudpersonens syskonbarn, som går rakt in i hjärtat. Nåden finns också i små samtal rökare emellan, på tak dit ingen annan törs gå.
Det taggiga, de vildögda
Ibland kan jag dock sakna konflikten, det taggiga och fula, platserna dit nåden kanske inte når. Resande i vår tid går inte bara norrifrån söderut, till sol och bad och semester, utan också söderifrån norrut, från krig och hopplöshet till fred och föreställt välstånd. Ringell vidrör det här stundvis, som när huvudpersonen ska hämta ut ett tillfälligt pass inför en resa till London:
”På det lilla kontoret fanns många andra vildögda, olycksbröder från fjärran. De var där när jag började min procedur, de var där när jag kom tillbaka med ny biljett på fickan, och de var kvar när jag lämnade inrättningen med mitt stämplade dokument. Kanske är de kvar än. Gräddfilen är inte för alla.”
Fantasin som driver resandet och turismen stavas frihet från ansvar. Man åker någonstans och njuter, sedan åker man hem igen utan att resmålet fastnat i ens porer. Men i God morgon fungerar det inte alltid så. När huvudpersonen och hennes man besöker samma hotell på Madeira år efter år lär de känna en husa, som tvingas flytta till Paris med sin baby och sin man och är rädd inför flytten. De försöker trösta henne med att beskriva hur vacker Seinefloden är när den flyter genom staden, trots att de vet att husan knappast kommer att höra till flanörerna på Rive Gauche.
”Du frågar förhoppningsfullt den outbildade husan vad hennes man gör. Hon säger att han gör Allt, och då förstår du hur illa det är, på hur lösa boliner företaget vilar. De åker. Ändå och av nödtvång.”
Nåden borde vara allmängiltig men den är ett privilegium, en respit som inte förunnas alla.
Höga krav på stilistik
Upplägget är intresseväckande och språket är rikt, men vad verket vill med sin läsare är inte helt tydligt. Efter flera läsningar får jag fortfarande inte någon rätsida på God morgon. Somliga passager är stringenta och säkert berättade, andra utgörs av mer slentrianmässiga uppräknanden, trivialiteter och snabbt tecknade skisser som hade behövt kortas ner och filas till.
Ojämnhet i rytm, tilltal och skärpa behöver dock inte vara något negativt om det används skickligt. Ringells formuleringar är vackra, symboltyngda och ofta präglade av en verbalt snitsig humor som genom allitteration och nästan försvinnande små skämt märks i alla hennes verk.
Hon är en tålmodig observatör, men den flytande formen i God morgon, snarast ett pärlhalsband av iakttagelser ur olika perspektiv, ställer höga krav på stilistik. Jag önskar att Ringell hade tagit sig lite mera tid, närmat sig berättelserna långsammare och sovrat bland iakttagelserna för att skapa ett tätare flöde. De lyriska, stillsamt vackra, andligt pregnanta poängerna som är Ringells bomärke drunknar här i allt prat och alla detaljer.
Bitar som är självlysande
Men här finns också bitar som är självlysande. Den tveklöst starkaste berättelsen ”Boa Morte”, den goda döden, ekar av J.M. Coetzees förträffliga roman Onåd. Bägge handlar om att acceptera olikhet, schismer och konflikt och i bägge spelar en döende hund en viktig roll.
Det författande paret är på Madeira och ute på hotellets gräsmatta ligger en gammal hund och ska till att dö. Den orkar inte längre ta sig upp utan ligger och flämtar under en handduk. Men döendet dröjer, hunden ger sig inte. Hotellvärdinnan och hennes familj tar ömt hand om den just därför, den har ett ”för starkt hjärta” för att dö på ett sätt som vore enkelt för dem.
Utmaningen för huvudpersonen är att stå ut med deras meningslösa och helt irrationella omsorg om detta djur som lider just för att det är så älskat. När paret flyger hem lever hunden fortfarande, mot alla odds: ”Djuret flämtar på och undanber sig alla förenklingar. I sitt starka hjärta försvarar det kärlekens och skapandets komplexitet åt er.”
I sina starka ögonblick gör God morgon just detta, försvarar kärlekens, skapandets och resandets komplexitet.