Discjockeyveteran bjuder upp till dans
I nästan 50 år har discjockeyn Jouko ”Joke” Linnamaa spelat skivor och han har inga planer på att trappa ner.
Redan på 1960-talet fanns ett livligt nattklubbsliv i huvudstadsregionen. Livet på diskoteken har dokumenterats i författaren och journalisten Mikko Mattlars bok Stadin diskohistoria. Det första diskoteket öppnades i februari 1966. En av pionjärerna som discjockey i Finland är Jouko ”Joke” Linnamaa. I snart 50 år har han spelat skivor på diskotek i Finland och utomlands. Intresset för att spela plattor föddes under studietiden vid finska handelshögskolan.
– Jag var programchef i skolans elevkår. Tillsammans med min studiekompis Takku Kotilainen bestämde vi oss för att bygga ett diskotek. Discjockeydebuten skedde torsdagen den 14 november 1968 på ”Puliteekki”. Vi samlade rekvisita i form av soptunnor och parkbänkar som vi hyrde av staden. Vi bandade in musik på en rullbandspelare och förstärkarna fick vi från Pepe & The Paradise. Soundet var enkelt och burkigt, men publiken som var utklädd till uteliggare trivdes och dansade vilt till alla låtar, säger Linnamaa.
Inkörsporten till populärmusiken öppnades i ett tidigare skede när han studerade vid universitetet i Cambridge.
– Jag hämtade den första BeatlesLP:n hem till Munksnäs från Storbritannien 1963. Då byggde jag också upp min samling innan vi med Kotilainen blev så aktiva att skivbolagen började förse oss med skivor. Min skivsamling bestod av 30 000 skivor som jag sålde när jag gifte mig för andra gången. Tekniken har utvecklats så mycket att jag har nu all musik på en minnessticka.
Hanken och Täffä
I början av Linnamaas karriär som discjockey kom svenskspråkiga ställen som Hanken och restaurang Täffä i Otnäs att spela viktiga roller.
– Mammutfesterna på Hanken och kvällarna på Täffä var viktiga. Täffä var vår hemmaplan eftersom jag kommer från Munksnäs. Publiken var bekant. Mammutfesterna pågick på Hanken i tre våningar. Vi spelade skivor i föreläsningssalen i översta våningen. I mittersta våningen spelade ett band och i första våningen minns jag hur Kirka Babitzin och Remu Aaltonen trollband publiken i The Creatures.
När Linnamaa började spela skivor var den tekniska biten ofta en utmaning.
– Skivspelarens nål gick ofta sönder, någon hällde öl i mixerbordet och ljudet var ofta dåligt. När det första mixerbordet som var anpassat för diskotek hämtades från Storbritannien blev ljudet också bättre. Ljusshowen byggde vi själv innan strålkastarna och rökmaskinerna kom in i bilden. Vår utstyrsel var också ganska rolig när Beavers med Matti Majava i spetsen designade olika kläder bara för oss.
På 70-talet hade Linnamaa så mycket jobb – nästan 150 spelningar i året att studierna avslutades.
– Jag fyllde i skattedeklarationen tillsammans med min pappa då han konstaterade att jag förtjänar mer än han. Då hade han tre yrken. Då gav pappa upp hoppet om jag skulle bli ekonom. Det var lika så bra. Studierna gick i stöpet när det handlade om bokföring och matematik.
70-talet var ett aktivt decennium med bland annat Marlborodiskotek runtom i landet. När tobakslagen, som förbjöd tobaksreklam, trädde i kraft 1977 var det slut på diskoteken.
– Som discjockey fick man spela allt från progg till soul och hårdrock. Det fanns inga gränser. Vi var i publikens tjänst. När vi spelade proggmusik så flöt gänget bokstavligen omkring i lokalen. På den tiden var det inget märkvärdigt när vi spelade Jethro Tulls och Pink Floyds skivor från början till slut.
Linnamaa livnärde sig på 80-talet också som radiopratare på Yle och på lokalradion Radio Ettan. Diskoteket nummer ett var Rocktails vid Långa bron. Diskoteket hade den tidens mest proffsiga utrustning.
– Radiojobbet minskade på mina jobb som discjockey, men det var ett medvetet val.
Nu för tiden spelar Linnamaa skivor på olika klubbar och det ska vara gamla godingar som hörs. Musik från tre decennier mellan 1960 och 1980 finns på minnesstickan.
– Så länge som mina ben håller spelar jag skivor. Jag blir glad av att aktivera människor och får energi av att se dem dansa.
Det finns en låt som alltid finns med på Linnamaas dj-repertoar.
– Det är Beatles version av Chuck Berrys Roll over Beethoven. Beatles har betytt mest för mig, säger Linnamaa.