Mat och metall är inga problem

KONSUMTION Ulf Särs (HBL 29.4) hänvisar till Romklubbens rapport ”Tillväxtens gränser” som vi med facit på hand kan konstatera vara smörja. Vi kan ur 1970-talsperspektiv se en nästan oändlig serie med förutsägelser om katastrofer, en förutspådd plötslig krasch med hundratals miljoner döda inom några år … var finns alla liken?

Den kända gröna domedagsprofeten Paul Ehrlich konstaterade i början av 1970-talet att Indien ligger så illa till när det gäller egen matproduktion att det inte lönar sig att göra något … i dag föder Indien sin egen befolkning och är den sjunde största exportören av livsmedel trots växande befolkning. Vad hände?

Silvret borde ha tagit slut på 1980-talet tillsammans

med ett antal andra metalller. En orsak till att jag blev fysiker och inte fotograf, fototekniken var helt beroende av silver, var att jag i min ungdomliga oskuld accepterade domedagsprofeternas förutsägelser. Det finns antagligen inte speciellt många rena silvergruvor längre, de lätt utvinnbara silverresurserna har utnyttjats. En annan sak är sedan att silvergruvor knappast behövs eftersom silver fås som biprodukt vid till exempel kopparutvinning. Då vi ser på metallpriset har det sett ur tiotals års tidsperspektiv sjunkit. Sjunkande priser tyder mera på överutbud än på brist.

Det finns uppskattningar på att det behövs ungefär en halv hektar mark för att föda en person. Från detta kan man enkelt se att en befolkning på sju miljarder behöver ungefär 3,5 miljarder

hektar för matproduktionen … det verkar ju självklart eller hur? I verkligheten är denna uppskattning i dag grovt i överkant, varför? Orsaken är effektivare transportsystem och kylteknik med mindre spill som följd samt en allt bättre odlingsteknik.

Experiment gjorda med tanke på långa rymdfärder visar att en människa kan få all sin mat från en odlingsareal på cirka 3,5 kvadratmeter, det vill säga 1/1 500 av den klassiska uppskattningen ovan. Ytbehovet kan minskas till 1/10 000 genom att odla i flera plan. Vid en lång rymdfärd skulle man med säkerhetsmarginaler planera för cirka 10–15 kvadratmeter per rymdfarare. Det är alltså i princip helt möjligt att bygga en ”bokhylla” i en vanlig lägenhet i vilken all mat för den familj som bor i lägenheten kunde produceras. Den resurs som behövs är billig elenergi.

Som bahai uppfattar jag att den största risken för mänskligheten är rädsla för det okända. En rädsla som förlamar och hindrar oss att agera rationellt. Vi är ännu långt från absoluta gränser för vårt liv på jorden. På vilket sätt hjälper vi människor i Afrika genom att dra ner på vår vattenkonsumtion? Afrika har inga problem att föda sin befolkning om viljan att ta i bruk bättre teknik finns, detta har gjorts i Israel, Indien och i Kina. Lösningen är inte att skeppa mat från de rika till de fattiga annat än som mycket temporär hjälp.

Mat och metall är inga problem. Vilka är de oersättliga resurser som håller på att ta slut?