Huset där man brann för kultur i dag på sparlåga
Kulturhistoria Om väggarna kunde tala hade de säkert mycket att berätta om livet på Gamla studenthuset som stått vid Mannerheimvägen i 147 år. För den som nöjer sig med ett snävare, men informativt tidsperspektiv är Vanha palaa ett förträffligt verk.
12.12.1967 nämndes ordet underground för första gången i Finland. Gamla studenthusets undergroundnatt med Mattijuhani Koponen, J.O. Mallander, Pekka Airaksinen och Peter Widén. Jag uppträdde med Nalle Puh Big Band där kriteriet var viljan att spela, inte kunskaperna. Undergroundnatten var ett gemytligt kaos.
M.A. Numminen
Hungerjulen 1969 var en stor händelse. Uteliggare och ensamma bjöds på gröt och härbärge. Vesku Loiri, Tapio Rautavaara, Jussi Raittinen och jag uppträdde. Paavo Lipponen var dörrvakt.
M.A. Numminen Jag hade inte tänkt mig någon agenda förutom att hindra Helsingfors universitets studentkårs frackfest och ett motstånd mot professorsväldet.
Esko Vertanen
Hurriganes första spelning 1971 var helt fantastisk. 1600 biljetter såldes till en sal där det högst fick vistas 700 personer.
Christian Moustgaard
Vi visade filmer från Sovjetunionen, som motvikt till det västerländska utbud som visades på Bio Capitol på andra sidan gatan.
Kristian Åberg När militärdiktaturen upphörde i Portugal 1975 uppträdde Agit Prop på Gamla studenthuset med Nejlikerevolutionens signaturmelodi ”Grandola”
Yrjö Hakanen
I Vanha palaa minns personer som var med på Gamla studenthuset från mitten av 60-talet till början av 90-talet. Det här är en bok där författarna låtit de intervjuade berätta sina historier som varken saknar humor, fantasier eller tragedier. Idén till boken föddes när det blev klart att körerna som var med om att finansiera byggandet av huset på 1860-talet, skulle vräkas 2013. Studentkårens kulturella värden saknade betydelse. Senare fick körerna återvända till huset, men av det livliga kulturcentret som Gamla studenthuset var i nästan 30 år, finns det inte mycket kvar.
I mitten av 60-talet gällde andra tongångar. Studentteatern med Lappooperan, undergroundmusik, diskussioner och häftig rockmusik fanns på repertoaren när de stora åldersklasserna började söka efter värderingar och förebilder från världen. Men det var inte bara musik, diskussioner och underhållning på Gamla studenthuset. Samhällsengagemanget för hemlösa var ett bevis på det sociala ansvaret som fanns bland de aktiva. Året innan ägde ockupationen av Gamla studenthuset rum. Några sidor i Vanha palaa ägnas åt händelsen som på annat håll dokumenterats i minsta lilla detalj. Bra så! Kulturcentrets officiella öppning skedde 1969. I början av 70-talet gjorde rockmusiken sitt intrång på allvar. Gamla studenthuset var en konsertsal för huvudstadens rockband som Hurriganes, Kalevala och Jussi and The Boys. I början av 70-talet svallade vänstervågen som högst i Finland. Det märktes också på Gamla studenthuset.
Vi grundade föreningen Korvat auki 1976. Vi ville ge ett alternativ till den institutionaliserade musiken. Det fanns gott om kvinnliga beundrare på Gamla studenthuset. Jag önskade att också en fanns åt mig.
Esa-Pekka Salonen
Små föreställningar uppfördes i musiksalen och större i stora salen. Sanna Kekäläinen, Reijo Kela, Riitta Pasanen, Kirsi Monni, Jack Helen Brut och Homo S. Det var tvärkonstnärligt. Vi var ett hem och en trygghet för många artister.
Raisa Rauhamaa
Andy McCoy, Nasty Suicide, Pelle Miljoona, Dave Lindholm och Arto Pajukallio hade sitt hov på kaféet.
Tiina Vuorinen Det fanns en skylt med texten Alla hämtar sina drycker själv. Helt bisarr. Den sitter fast för evigt. Än i dag skulle jag inte hämta drycker åt någon annan.
Puka Oinonen
Det var inte bara politiskt färgade evenemang som fanns på Gamla studenthuset på 70-talet. I mitten av 70-talet började de politiska tonerna att minska samtidigt som byggnaden förföll. På repertoaren fanns inte bara jazz, rock och politisk musik. Också den klassiska musiken med namn som Esa-Pekka Salonen, Kaija Saariaho, Magnus Lindberg och Jouni Kaipainen hittade ett hem på Gamla studenthuset. In på 80-talet hittade allt fler till Gamla studenthuset. Videokonsten, avantgardekonstnärer, utställningar och performance fanns på repertoaren. Internationella rockartister stod på scen. Dansen som en konstform utanför institutionerna tog de första stegen på Gamla studenthuset. Gamla studenthuset skulle inte haft sitt legendariska rykte om det inte hade funnits ett kafé i huset. En stor del av konstnärerna satt på kaféet och rökte och drack öl, billig sprit och tiggde pengar till drycker. In på 90-talet bet den ekonomiska depressionen på Gamla studenthusets verksamhet så till den grad att kulturcentrets verksamhet upphörde. Verksamheten fortsatte mer avskalad i friare former av självständiga programmakare och kaféet renoverades i tidens anda till en bar för ölvänner. Det var slutet på en epok som märks än i denna dag. Gamla studenthusets låga brinner på svag värme i dag. Om det är dags för verksamheten att flamma upp igen – som titeln på boken smått hoppas – återstår att se.