En färgrik resa genom tid och rum
NYKY Ensemble Mahler, Nevanlinna, Berg, Rihm, Torres. 6.5. kl.18 i Sonore, Musikhuset.
Vad skulle Verein für musikalische Privataufführungen ha ordnat för en konsert, om dragspelet varit vanligt redan under Mahlers tid och föreningens konstnärliga ledare känt till dagens tonsättare?
Den frågan ställde sig Veli Kujala när han planerade programmet för lördagens konsert. Resultatet blev en kortkurs i den nutida musikens historia som började med Arnold Schönberg och hans kompositionslärare Gustav Mahler och fortsatte med Schönbergs elev Alban Berg och nutida representanter för den rörelse Schönberg satte i gång. Alla partier skrivna för tramporgel spelades under konserten på dragspel inspirerade av Schönbergs drömmar kring ett instrument som liknade dagens dragspel.
Schönbergs och hans elevers musik var så kontroversiell på sin tid att den väckte aggressiva reaktioner hos både musikkritiker och institutionernas publik. Arnold Schönberg grundade Verein für musikalische Privataufführungen (Föreningen för privata musikaliska framföranden) i Wien 1918 för att kompositörerna i den Andra Wienskolan skulle kunna ordna egna högklassiga konserter för dem som var öppna för ny musik, utan att ständigt behöva bråka med etablissemanget.
Tonalt och atonalt
Sibelius-Akademins ensemble för nutida musik, NYKY Ensemble, inledde konserten med Mahlers Lieder eines fahrenden Gesellen i ar- rangemang av Schönberg. Mezzosopranen Sofia Buono, som var solist, imponerade med välbalanserad fonation och äkta känsla i tolkningen.
Ensemblens samspel kändes stundvis lite osäkert i Mahlers sånger, men desto säkrare i det därpå följande stycket, Tapio Nevanlinnas Spin, min favorit bland kvällens kompositioner.
Musikstuderandena Lehtinen, Rusi, Antila, Wolter och Haavisto spelade lyhört och serverade läckra detaljer. Stycket utnyttjar bland annat texturer där teman repeteras i en sorts kanon, som får musiken att likna ljudet en svärm, och skira tonfält, där mjuka och råa klanger kompletterar varann.
Den första delen av konserten avslutades med kontraalten Vaahtoluotos och pianisten Busos dramatiska tolkning av Alban Bergs Vier Gesänge, som balanserar i gränslandet mellan det tonala och atonala. Mahlers sånger följer den traditionella harmoniläran, men resten av kvällens program presenterade vilka element som kan ersätta den tonala melodins roll i musiken och vilka nya ansikten tonala element kan få i atonala sammanhang.
Efter pausen fick publiken njuta av Wolfgang Rihms Fetzen 3, 4, 5 och 6. Violinisterna Sinisalo, Maalismaa, Savikangas, Särkimäki och dragspelaren Valkeajoki artikulerade den atonala berättelsen på ett engagerande och inspirerat sätt.
Konsertens sista stycke, Jesús Torres’ Double, är en resa genom både mustiga, kalla, varma, extremt ljusa och extremt mörka klangliga landskap. Stycket framfördes av en septett dirigerad av Taavi Oramo. Dragspelssolisten Matti Pulkki gjorde ett gediget arbete och i fall någon åhörare inte reflekterat över saken tidigare fick han senast i detta stycke en klar bild av vilket mångsidigt instrument dragspelet är.