”Babel är världens roligaste bokcirkel”
Intervju Jessika Gedin läser nästan jämt och tänker på romankaraktärer som om de var verkliga personer. Nu dyker hon ner i finländsk litteratur. Kvällens Babel sänds från Helsingfors.
Efter fem år som programledare för det svenska litteraturmagasinet Babel är Jessika Gedin (bilden) säker på sin sak.
– Babel är det roligaste jobb jag har haft. Jag fortsätter så länge jag får vara kvar.
Sitt litteraturintresse fick Gedin med sig hemifrån där samtal om litteratur var ett naturligt sätt att umgås.
– Litteratur är lyx och jag förstår inte att inte fler läser, säger Jessika Gedin.
Det program som sänds i kväll är bandat i Musikhuset i Helsingfors. Gäster är finländska författare och några internationella författare som gästade Helsinki Lit.
Gunnel Lindes Den olydiga ballongen var den första bok som lämnade ett bestående avtryck hos den då åttaåriga Jessika Gedin.
Exemplaret som Jessika Gedin hade lånat hem från biblioteket i Härnösand blev sönderläst och i sin desperation skrev Gedin ett brev till författaren.
– Jag var besatt av Den olydiga ballongen och kan du tänka dig att Gunnel Linde svarade! Hon hade inga extra exemplar att ge mig men vi fortsatte brevväxla.
Snart fyrtio år har gått sedan korrespondensen med Gunnel Linde inleddes. Jessika Gedin och det övriga teamet bakom litteraturprogrammet Babel har intagit Musikhuset i Helsingfors och förbereder sig för sändning.
De finländska författarna Martina Moliis-Mellberg och Tommi Kinnunen finns med i kvällens program, liksom Vasas Flora och Fauna (som tolkar en dikt av Tua Forsström) och några av de internationella författare som uppträder på Helsinki Lit. Hur skiljer sig svensk och finländsk litteratur från varandra tycker du?
Litteratur ska finnas överallt och diskuteras av fler än de som nu diskuterar. Jag förstår inte att inte fler läser.
– Den svenska litteraturen handlar om eviga frågor som samtiden och kärleken. Den finländska litteraturen är mer koncentrerad på landets historia.
Babels uppgift är, säger Jessika Gedin att vara ”folkbildning när den är som bäst” vilket innebär att programmet ska vara underhållande och väcka lusten att läsa.
De få principer som finns handlar om att erbjuda en blandning av olika nationaliteter och genrer och att bjuda på ny litteratur,
– Jag ser programmet som en dans. Babel bjuder upp och så bär det ut på dansgolvet.
– Litteratur ska finnas överallt och diskuteras av fler än de som nu diskuterar. Jag förstår inte att inte fler läser.
En förhöjd verklighet
Själv är Jessika Gedin uppvuxen i en familj där litteratur var en självklar del av vardagen, både professionellt och privat. Hennes mamma är översättaren Lena Fries-Gedin, hennes farbror är förläggaren Per Gedin, hennes farmor Lena Gedin var litterär agent och hennes syster Eva Gedin är förlagschef på Norstedts förlag.
– Klart det är en fördel att växa upp i en släkt som läser. Jag känner inte till något annat liv, säger Gedin.
Litteraturen har varit en outsinlig källa till liv men den har också varit till nytta.
– Tack vare litteraturen har jag fått ett självförtroende som hjälpt mig i situationer som kunde ha varit svåra. Ta till exempel alla skolbyten jag upplevde som ung – litteraturen hjälpte mig att lära känna igen personlighetstyper som tenderar att återkomma i olika sammanhang.
Litteratur kan också fungera som
en förhöjd verklighet, tycker Gedin.
– Ibland har jag svårt att se skillnader på litteratur och verklighet. Mamma och jag kan diskutera romankaraktärer som om de var våra verkliga vänner.
– Dessutom är det interaktivt att läsa. Via böcker transporteras man till en annan plats. Det blir som science fiction.
Nya bekantskaper
Tack vare Babel och uppdragen som medlem i Augustjuryn har Jessika Gedin upptäckt fördelen med att tvingas läsa böcker hon inte hade valt själv.
– Det är ett bra sätt att utmana de egna fördomarna. Man upptäcker hur liten ens litteraturvärld är. Man tror att man vet vad man gillar och så hittar man någon man inte visste fanns.
– Att läsa Martina Moliis-Mellberg var en underbar upplevelse.
Jessika Gedin tog över programledarskapet för Babel för fem år sedan och säger att hon fortsätter så länge hon får.
– Det är ett lyxigt jobb och det bästa jobb jag har haft. Jag brukar säga att Babel är världens roligaste bokcirkel. Hur nervös är du inför intervjuerna? – Mest nervös är jag när jag ska intervjua någon jag beundrar. Då oroar jag mig för att vara för hänförd.
– Det gäller att alltid vara påläst. Då blir man inte så pretentiös.
Önskegästen är amerikanen Stephen King.
– Vår kommunikation med honom börjar likna ett skämt. Varje höst skickar vi ett brev och anhåller om intervju och varje gång svarar agenten artigt att King avböjer.
– Stephen King har ju skrivit så väldigt mycket som är bra! Hur ofta måste du läsa en bok som du tycker är dålig? – Det händer, men inte särskilt ofta. Jag ser mig själv som en vägvisare och har svurit på att aldrig ljuga i Babel. Om jag säger att en bok är bra menar jag det.