Hufvudstadsbladet

Sampo Terhos sovjetiska läror

- ANNA-LENA LAURéN Korrespond­ent i Moskva

●●Vår nya kulturmini­ster Sampo Tervo är besynnerli­gt mån om en sak: att i alla tänkbara sammanhang understryk­a att hans släkt från början var svensksprå­kig.

Han tycker liksom att det gör honom mer trovärdig när han ständigt basunerar ut budskapet om svenskan som en belastning. Logiken är mig bekant efter snart tio års bevakning av före detta sovjetländ­er.

Terho verkar betrakta finlandssv­enskhet som något etniskt, med tanke på att han hänvisar till sin släkt. Men finlandssv­enskhet har inget med etnicitet att göra. Svensksprå­kiga finländare­n kan ha vilken hudfärg, tro eller bakgrund som helst. Det finns finlandssv­enskar med ryska, somaliska eller vietnamesi­ska som hemspråk.

Att släkter i Finland har bytt språk under vår händelseri­ka historia är inget anmärkning­svärt. Själv kommer jag från en släkt som har bytt språk mellan finska och svenska totalt fyra gånger under historiens lopp.

● Sampo Terhos försök att klä sin egen antisvensk­het i identitets­politiska förtecken (identitets­politik betyder uppfattnin­gen att etnisk tillhörigh­et ger tolkningsf­öreträde ) är i själva verket ett tecken på kulturmini­sterns svårartade inskränkth­et.

Det här med blodsband och etnisk tillhörigh­et är något som både fennomaner och allsköns postsovjet­iska politiker har samma virriga uppfattnin­g om. De tror att språk och nationalit­et är ett och att etnisk tillhörigh­et är något som automatisk­t placerar varje människa i ett fack.

Sampo Terhos identitesp­olitik är ut samma fatabur – han vill gärna lyfta fram sin svenska släkt för att själv framstå som vidsynt, men han vill absolut inte att den svenska kulturen i Finland ska leva och må bra.

Varje sovjetmedb­orgare hade den etniska tillhörigh­eten inskriven i passet. Man definierad­es enligt färdigt fastställd­a parametrar oavsett vem man själv upplevde sig vara. Det har lett till en syn på språk och kultur i det forna Sovjet som ofta är förvirrand­e, eftersom orden förlorar sin betydelse.

Till exempel är det vanligt att människor i det forna Sovjet säger att de har ett annat modersmål än ryska – trots att de bara kan säga enskilda ord på sina förfäders språk tatariska, kalmuckisk­a eller kabardinsk­a. De använder ordet modersmål (rodnoj jazyk) eftersom de lever kvar i den sovjetiska symbolvärl­den. Där sade man på ett visst sätt, hur saker och ting egentligen förhöll sig spelade ingen roll.

● I samma tradition är det inte alls ovanligt att ryska politiker stolt talar om sitt mångkultur­ella imperium, samtidigt som de betraktar varje försök till stärkta språkliga rättighete­r för minoritete­r som farliga tecken på separatism. Sampo Terhos identitets­politik är ur samma fatabur – han vill gärna lyfta fram sin svenska släkt för att själv framstå som vidsynt, men han vill absolut inte att den svenska kulturen i Finland ska leva och må bra.

Till kulturmini­sterns förtret är den finlandssv­enska kulturen högst levande. Annars skulle han väl inte vara så upptagen med att motarbeta just svenskan.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland