Några positiva besked och ett stort frågetecken

● Då Lejonens spel haltat betänkligt, spelstilen varit passiv, långsam och tråkig, Lauri Marjamäkis position som landslagstränare ifrågasatts och resultaten inte imponerat gäller det att ta vara på varje positiv sak.

Sent på fredagen kom det första positiva beskedet: Lejonen säkrade sin plats i VM:s högsta division då Tjeckien slog Slovenien och Frankrike besegrade Vitryssland.

På lördagen kom den följande positiva signalen: Lejonen hade försnabbat sitt spel. De ultralångsamma spelöppningarna hade skalats bort och det finländska laget vände spelet snabbare än tidigare. Det ledde till ett mer böljande spel, högre tempo i anfallet och flera närkamper. Det i sin tur skapade en del känsla i spelet – något som saknats i de tidigare matcherna.

Lejonen spelade turneringens bästa period då man stod för en enorm dominans mot Norge i mittperioden. Insatsen var som helhet bättre än den första perioden (3–0) mot Tjeckien.

Tack vare segern har Lejonen dessutom fortfarande kvartsfinalödet i sina egna händer då två matcher av gruppspelet återstår.

● Men trots de små positiva signalerna finns det också en del mörka moln på Lejonens Parishimmel.

Laget har haft enorma problem med effektiviteten i VM. Laget skapar en hel del kvalitetschanser men spelarna klarar inte av att sätta pucken i mål. Det verkar som om kvaliteten helt enkelt inte finns i den spelande laguppställningen. Lejonens anfallare har gjort tio mål på fem matcher i Paris. Det är klart underkänt.

Därför känns det rätt märkligt att Miro Aaltonen följer med Lejonens matcher från läktarplats. Aaltonen är en mångsidig forward som både kan användas som center och som ytter och han har en kanonsäsong bakom sig. I KHL stod han för poängen 19+25 och i landslaget nätade han sju gånger på nio EHT-matcher.

Att han (Miro Aaltonen) inte ryms i den spelande uppställningen är i sig rätt anmärkningsvärt.

Att han inte ryms i den spelande uppställningen är i sig rätt anmärkningsvärt. Att Marjamäki väljer att ha en skadad Lasse Kukkonen med i stället är ofattbart. Kukkonen må vara en hur stark och bra ledare som helst men han har inte varit i skick att spela i de två senaste matcherna. Marjamäki hänvisade till Kukkonens starka vilja att vara med då han fick frågan efter matchen mot Slovenien.

Signalen till Aaltonen är klar: En skadad back som inte kan bidra till lagets spel är för tillfället viktigare än du är.

Lejonen skulle behöva Miro Aaltonens (och eventuellt också Juhamatti Aaltonens) offensiva kunnande då målskyttet vållar nästan oöverkomliga problem. Frågan är om Marjamäki kört anfallarnas humör självförtroende och inspiration i botten med att ha dem på läktaren då Kukkonen ”i onödan” tagit en plats i laguppställningen.