Ossis äventyr

Tvärs över gatan bor Ossi – en trevlig, social omplaceringshund i mellanstorlek. Varje gång han ska ut på promenad skäller han glatt för att meddela omgivningen detta. Han brukar också annars kommentera det mesta när han är ute i trädgården. Vi är sålunda vana vid att Ossi hör av sig vid varierande tidpunkter på dygnet.

Häromnatten väcktes jag av Ossis ihärdiga skall klockan tre. Han var utan tvivel utomhus. Jag steg upp och tittade ut. Det lyste i ett par fönster hos Ossis familj så jag antog att någon var uppe. Av erfarenhet (!) vet jag att det är lätt att släppa ut hunden sent och glömma att den är ute. Man ser på teve med ljudet högt på och märker inte att hunden skäller för att komma in.

Ossis skällande fortsatte. Vid halvfyratiden tittade jag ut igen och såg några ungdomar passera Ossis grind. Efter det tystnade skallet för en kvart eller så men började sedan igen. Vad gör man, funderade jag. Mina grannar är ordentliga människor som sköter sin hund. Jag beslöt att ringa till dem eftersom det lyste i huset. Men innan jag hann ringa kom en taxi och ut klev en av familjens tonårssöner. Ossis olyckliga skällande ersattes av glädjetjut. Jag somnade i trygg förvissning om att allt var okej.

Några dagar senare fick jag höra vad som hade hänt. Ossis husse och matte hade åkt på semester och lämnat Ossi hos goda vänner ungefär tjugofem kilometer från vår lilla stad. Efter några dagar började Ossi längta så häftigt efter sin älskade matte att han helt enkelt gav sig i väg hemåt. Detta hände på kvällen, det blev mörkt och ingen visste vart hunden hade tagit vägen. Polisen larmades, bekanta larmades, skallgång planerades, alla ombads hålla ögonen öppna. Flera timmar senare inkom rapport om att en hund som möjligen var Ossi hade iakttagits springande längs stora vägen mot staden. På dagtid är trafiken tät, nu vid tvåtiden på natten var den lyckligtvis gles. En timme senare hade hunden, som alltså var Ossi, letat sig hem, ställt sig utanför grinden och skällt för att komma in.

Äventyret slutade till allas glädje lyckligt. Jag kunde bidra med att lösa gåtan om hur Ossi hade lyckats ta sig in i den kringgärdade trädgården. Ungdomarna som jag hade sett vid halvfyratiden hade tydligen släppt in honom. Jag har också en gång hittat min förrymda hund väntande på trappan när någon förbipasserande har öppnat grinden för den.