Cirkuskarneval med Cris af Enehielm
Konstrecension Färgstarka nya monumentala verk kombineras med äldre, ofta trotsiga målningar. Utställningen med verk av Cris af Enehielm är en multiupplevelse.
KONST ●●Cris af Enehielm ●●Ham, till 24.9.2017.
1977 fick Cris af Enehielm sin examen från Fria konstskolan. Den nya utställningen på Ham är med andra ord ett fyrtioårsjubileum. Trots att hon visat otaliga utställningar ge- nom åren så är det bara andra gången ett museum har ställt ut delar av hennes enormt rika produktion i en separatutställning. Den första visades på Amos Andersons konstmuseum 1992.
Bortglömd har Cris af Enehielm ändå inte varit, hon syns ständigt i något sammanhang. Under konstens galna år på åttiotalet fick hon uppleva att en hel separatutställning på Galerie Pelin blev slutsåld redan innan den öppnades.
På Ham har Glogalleriets arvtagare där af Enehielms verk visas, alltid gratis inträde. Till tonerna av konstnärens band Transistors får vi se målningar från 1980- och 1990-talen med ett starkt kvinnoperspektiv, ett urval videoklipp av performanskonst från åttiotalet, ett antal målningar från de senaste tio åren och framför allt de pinfärska monumentala verk, som Ham har beställt. De ska placeras i Arbis aula när renoveringen där är klar på hösten.
Förutom måleriet omspänner Cris af Enehielms konstnärskap nästan en hel Arbiskatalog: Skådespeleri, regi, koreografi, dans, performance, happenings, installationer, video, musik, sång, manustexter, illustrationer, skulpturer, reliefer, scenografi och kostymdesign – bland annat är det bäst att tillägga. Det är antagligen omöjligt att lyckas räkna upp allt multikonstnären sysslat med.
Precis som Emil i Lönneberga får hon sina infall snabbare än en gris hinner blinka. Det mest imponerande i sammanhanget är att hon
lyckas verkställa och slutföra en sådan mängd av idéerna. af Enehielm har också en examen från Teaterhögskolan och har verkat där som lektor i skådespelararbete under många år.
Filosofi, indiska, orientaliska och afrikanska kulturer samt jungiansk psykologi hör även de till af Enehielms intresseområden. Allt detta och mycket annat lånar förstås element till hennes i grunden expressiva måleri och därför är det bra att känna till lite om hennes breda skala av uttrycksformer, när man bekantar sig med måleriet.
Målningarna från åttiotalet är trotsiga och satiriska kommentarer till olika alltför trånga könsroller. Arbetena är färgstarka och ofta uppbyggda i enlighet med seriernas, popkonstens och reklamens estetik – kryddade med absurd humor. Konsthistoriens klassiker och konstriktningar har varit ständiga källor till inspiration för konstnären. De stora ”ismerna” absorberas, omformas och resulterar i nya personliga skapelser helt à la Cris.
Under nittiotalet har myter och Jungs arketyper bjudit på stoff för flera målningar. De har under den här epoken en aura av ångest, som är lika påtaglig som i Edvard Munchs Skriet. Det är den mörka skuggan, som oftast finns långt i bakgrunden i af Enehielms intensiva färgkaskader, som här har stigit fram i förgrunden.
Det kan ju inte kännas enkelt för någon att få i uppgift att skapa ersättningar för Tove Janssons konstverk. Men Cris af Enehielm har lyckats till hundra procent i de nya verken Livet är en fest och de målade relieferna i Swing. Konstnären har som Jansson bearbetat temat ”fest”, som en eloge till föregångarens fresker finns också den lilla hunden med på ett hörn. Det är lätt att bli förtjust i de nya verken. De har en färgenergi, som ger fart och fläng åt den vilda dans som avbildas till tonerna av otaliga instrument.
Arbetena byggs upp med hjälp av de klara färgernas rytmer och virvlande linjer. Figurerna har konstnären den här gången hittat i sina egna tidigare arbeten. Nu förmedlar de en känsla av rörelse, humor, glädje, gemenskap och kreativitet – just det man hittar också i Arbis verksamhet.