”Ibland funderar jag själv hur jag hållits i gång”
Alpint Då man tänker på ord som ”skadedrabbad” och ”alpinåkare” förs tankarna rätt snabbt till Marcus Sandell. Att komma igen efter den sortens skador som 29-åringen tampats med är redan en bragd i sig. Men med en grym vilja och en okuvlig målmedvetenhet
I mitten av december i fjol tog storslalomspecialisten Marcus Sandell ett svårt beslut: han satte punkt för säsongen. Ryggproblemen som pinat honom i över tre år gjorde åkandet för svårt. Inte omöjligt – men för svårt. Efter första åket i premiären i Sölden var Sandell på en lysande sjundeplats, fast han dagen innan inte ens kunnat träna på grund av smärtorna.
– Dagen innan loppet stod jag och tittade på backen och funderade hur jag ska komma ner härifrån då babybacken bredvid kändes svår. Men ens psyke... Det är otroligt vad människan kan göra då man får adrenalinet. Man kan blockera en hel del smärta, berättar Sandell.
Smärtorna till trots lyckades Sandell flera gånger komma in bland de tio bästa i världscupen under de senaste säsongerna. Hans senaste, karriärens sextonde, tio-i-topp-placering kom i säsongsavslutningen 2016 då Sandell kom sexa i S:t Moritz – med smärtor som skulle hålla en vanlig dödlig sängbunden.
– Ibland funderar jag själv hur jag hållits i gång och kunnat göra så bra resultat med den här ryggen.
Just de bra resultaten gjorde beslutsfattandet så svårt.
– Om jag inte hade nått bra resultat hade jag kunnat ta beslutet att opereras tidigare. Det gjorde beslutet svårt. På en bra dag är jag inte långt ifrån prispallen. Då är det svårt att ta beslutet att ”ge upp”.
Men i december beslöt han sig. Det blir en operation – nu ska ryggen fixas.
– Att dagligen kämpa med de fysiska och psykiska utmaningarna tär på en. Jag har ju gråa hårstrån på grund av allt det där, säger Sandell med ett skratt.
Två operationer
I mitten av januari kom dagen då Sandell opererades. Ett kirurgiskt ingrepp där Sandell fick sex skruvar, fyra skivor och några ramar insatta i ryggen.
Sandell berättar ingående vad man gjorde för att stabilisera rygg- raden. Summeringen kanske beskriver operationen bäst:
– Det var helvetes komplicerat, säger Sandell.
Ryggoperationen gick bra och Sandell kom snabbt i gång. Kroppen började fungera som den ska och 29-åringen hann träna rätt ordentligt i över en månad innan det var dags att besöka sjukhuset igen. Nu var det höftens tur att behandlas. Och det blev en till lyckad operation där kirurgen inte ens behövde skala av från lår- eller höftbenen, vilket sedan ledde till att tiden på kryckor blev klart kortare än befarat.
Men trots succén i operationssalen ingår alltid en rehabiliteringsperiod efter ett större ingrepp. Det är då som idrottaren på allvar testas.
En lång och tuff rehab är inget nytt för Sandell vars karriär – och liv – var i fara efter den fruktansvärda kraschen i Pitztal 2009. Kraschen där han bröt några ben, skadade mjälten, hade svåra inre blödningar och slutligen blev av med sin ena njure. Vägen tillbaka var svår, trots att han mirakulöst nog, kunde tävla i OS bara drygt fyra månader senare.
Även om rehabiliteringen 2017 inte varit efter en livshotande skada, har det varit tuffa tider mellan öronen på Sandell.
– Båda rehabiliteringarna var svåra. 2009 var det en sådan skada som inte många andra hade upplevt och jag hade inget mönster att följa i rehaben. Det skulle ha varit lättare om korsbandet gått av, då vet man hur man ska rehabilitera. Den psykiska utmaningen är det största – att över huvud taget hållas mentalt frisk. Att fysiskt komma i skick är inte svårt, det är bara att arbeta.
– De svåraste dagarna är då kroppen inte kommer i gång. Man vill pusha, vill känna sig bra, vill ta nästa steg. Att plötsligt konstatera att ”i dag funkar det inte” och att ibland ge efter åt smärtan påverkar psyket och humöret. Men sedan kommer en dag som du märker att du kan göra grejer som du inte kunde göra förra veckan, då får man en pik. Det är en berg- och dalbana. Efter alla skadeproblem – är du rädd för att skada dig igen före OS?
– Inte egentligen. Alla åkare har accepterat att skador hör till sporten. Man kan inte påverka det så det lönar sig inte att stressa, det har bara med sig negativitet.
”Hur bra kan det här bli?”
Dag ut och dag in har Sandell jobbat för att komma i skick. Planen är att kunna ge sig ut i backen i augusti och tävla i säsongspremiären i Sölden. Trots att skadorna, operationerna, smärtorna och rehabiliteringen fyllt tankarna de senaste månaderna
berättar Grankullaåkaren att en ny iver fyllt honom.
– Jag har nu kommit över det värsta. Nu blir man ivrig: hur bra kan det här bli? Jag får en chans att få se hur långt jag kan gå.
Målet är givetvis OS – och att klara sig där.
– Om jag med så här stora problem nått bra placeringar, är jag ganska helsikes ivrig att få tävla skadefri. Att konstant nå en bra nivå är ju det som jag vill. Jag har många placeringar i tio-i-topp, förutom placeringarna ett, två och tre, säger Sandell med en blick som kan översättas till att det just är de här tre topplaceringarna som han vill nå.
Men för att kunna klara sig nästa vinter måste Sandell först nå goda placeringar och således få en mindre startnummer. Inte en alldeles lätt uppgift att hitta formen och hissa neråt startnummern, men Sandell ser det som en möjlig utmaning. För visst har han besegrat oddsen förr också.
– Fyra månader före VancouverOS var jag i dåligt skick. Jag tappade tio kilo och kunde inte ens gå då. Om jag då tog mig till OS, känns det här som en promenad i parken, säger han leende.