Apparna bryr sig
● ”Skjut inte upp till i morgon vad du kan göra i dag!” minns jag att det stod på ett prydnadsföremål hemma när jag var liten. Kanske hade tillverkaren en önskan att hjälpa folk till bättre välmående genom denna lilla knuff i rätt riktning.
Hade vederbörande levt i dag hade hen kanske i stället gjort en hälsoapp att ladda ner till mobilen.
Nu när våren äntligen har kommit fylls vi med en energi vi saknat under vintern och med den kommer ofta en önskan att röra på sig mer, göra saker smartare, äta nyttigare och i största allmänhet bli en bättre människa. Jag har inget statistiskt underlag, men jag gissar att antalet nedladdningar av hälsoappar är som störst på våren, möjligen med undantag av nyårsdagen då vi alla tänker att vi ska starta ett nytt liv. ● Att förebygga ohälsa är en av de bästa investeringarna vi kan göra, sa jag ofta som politiker. Det är utan tvekan sant. Att förebygga hälsoproblem är mycket billigare än att lösa dem i efterhand. Många av de sjukdomar som kostar samhället allra mest är så kallade livsstilssjukdomar. Det betyder visserligen inte att alla dessa skulle kunna ha förebyggts, men antalet som drabbas går att relatera till hur vi lever våra liv. Om vi inte rör på oss, om vi äter för onyttigt, om vi stressar för mycket etcetera ökar risken.
Kvällstidningarna matar oss med artiklar som utlovar snabba lösningar på olika livsstilsrelaterade bekymmer. ”Så gick Stina ned 30 kilo på sex veckor” eller vad det nu stod på löpsedeln till en svensk kvällstidning härom dagen. Offra dig i sex veckor så är problemet löst. Eller inte. Snarare inte, faktiskt.
Vi vet alla vad vi borde göra, på ett ungefär. Det är inte raketforskning, som man säger. Problemet är bara att det är väldigt svårt att få människor att på något långsiktigt ihållande sätt ändra sitt sätt att leva. Därav hälsoapparna. Jag har skaffat några stycken. En app mäter hur många steg jag går varje dag, i en annan kan jag mata in vad jag äter och få ett betyg på min dag, av den tredje får jag små knuffmeddelanden om små saker i vardagen som kan göra min dag bättre.
Trevligt, på något vis, att apparna bryr sig om hur jag har det. De är ihärdiga på ett sätt som ingen personlig tränare någonsin kan orka vara. ”Berätta vad du åt till frukost!” och ”Se skönheten runt omkring dig och ta en bild” uppmanas jag just nu.
● Hjälper det? Ja, kanske. Att se hur många steg jag tar kan vara avgörande för om jag väljer att promenera eller ta spårvagnen till jobbet. Att påminnas om det vackra i vardagen är aldrig fel. Maten däremot spårar alltid ur. Jag kommer på mig själv att ljuga för appen och inte berätta allt jag äter. Knäppt.
Jag återgår till tanken på min mammas prydnadsföremål med den käcka texten om att inte skjuta upp saker till morgondagen. Den hade exakt noll påverkan på mig och jag skriver som vanligt den här krönikan strax före deadline.
Maten däremot spårar alltid ur. Jag kommer på mig själv att ljuga för appen och inte berätta allt jag äter. Knäppt.