Lär av historien!
Kulturdebatt Jag ska diskutera det smärtsamma året 1918, skriver Jörn Donner, med anledning av polemiken kring deltagandet i bokmässan i Göteborg.
Jag läser historia.
Finlands befolkning blev knappast tillfrågad om revanschkriget 1941, när den väl förberedda finska armén i nära samarbete med Hitlers trupper inte bara återtog det i Moskvafreden förlorade Karelen utan också, visserligen rätt passivt, deltog i den belägring av Leningrad som ledde till döden för närmare en miljon av stadens invånare.
Statsledningen bar ansvar för denna insats, men många var entusiastiska för ett Stor-Finland, som skulle ha förutsatt Leningrads destruktion. Enligt hörsägen skall Mannerheim ha sagt att ryssarna i så fall skulle bygga upp staden på nytt.
Den långa perioden av vsb-samarbete, inledd 1948, ledde småningom till en moralkorruption i många kretsar, inte bara inom den politiska eliten. Av tvång eller fri vilja fick man finna sig i att även kulturellt stå på god fot med Stalins paranoida skräckvälde. Det blev lite bättre efter hans död, men Gulag fanns kvar och motståndare förpassades till läger eller döden.
Dessa former av anpassning har också en del av kultureliten funnit sig i, senare genom att uppehålla vänliga relationer med polisstaten DDR eller vara välvillig inför en annan diktatur, den kubanska.
Finlandiseringen var verklighet hur mycket man än vill förklara fenomenet som en nödvändighet.
För tillfället har vi på hemmaplan en regeringskoalition som helst vill förpassa majoriteten av asylsökande tillbaka till länder som Afghanistan och Irak, länder där knappast våra politiker vågar sätta sin fot.
Detta som bakgrund till frågan om deltagande i Göteborg.
I tidskriften Fokus skriver Yrsa Stenius bland annat: ”Förblir författarbojkotten relativt begränsad så stannar den vid ett slag i luften i förhållande till sitt syfte men ger ändå Nya Tider ett litet lyft i avseende å specifik politisk vikt . ... Bojkott är typisk demonstrationspolitik . ... Sina fiender ska man inte demonstrera emot. Dem ska man prata med så länge det bara går.”
Undertecknad träffas i Göteborg i samband med en diskussion om Finland och det smärtsamma året 1918.