”Folk skrek, grät och föll i panik”

Luvtröjan med ett maffigt Ariana Grande-tryck säger mycket om hur stort fan Emily Orchard är. Men konserten med idolen slutade i en mardröm. – Att se barns ansikten tvärt växla från att vara glada till att börja gråta var hemskt, säger hon till TT.

Sakta rör sig 15-åriga Emily Orchard runt minnesplatsen på St Ann’s Square i Manchester – ett av många ställen i staden där terrordådets 22 offer hedras. Mamma Karen Orchard står bredvid och stryker sin hand på dotterns rygg. Bredvid samlas många Manchesterbor som också har svårt att hålla tillbaka tårarna. När Emily Orchard tagit ett varv runt gosedjur, teckningar, blomsterbuketter och ljus konstaterar hon att sorgen i staden är påtaglig.

Hon gick på popkonserten med en kompis och på väg ut från arenan hördes en kraftig smäll. Explosionen var alldeles i närheten och de var på väg åt det hållet, berättar hon.

– När vi hörde ett högt ”bang!” stannade alla upp för att kolla runt. Då såg vi hur folk skrek, grät och föll över varandra i panik. Vi sprang mot den utgång som var närmast.

– Jag trodde först att det var pistolskott, för jag är tonåring och har liksom inte hört hur skott och bomber låter. Jag kunde i alla fall utesluta en konfettikanon, det var ju så mycket blod och då förstod vi att det var allvarligt, säger Emily Orchard.

Samtidigt stod mamma Karen Orchard och väntade på den på förhand bestämda mötesplatsen i Victoria Station intill.

– Jag var vid botten av trapporna och bomben exploderade i princip ovanför mitt huvud. Det var den högsta smäll jag någonsin hört och jag trodde att hela stället skulle sprängas. Det var fruktansvärt, säger hon.

Snabbt slet hon fram mobiltelefonen och började ringa dottern. Men hon svarade inte.

– Det dröjde faktiskt inte mer än två minuter från explosionen till att vi möttes. Det var de längsta två minuterna i mitt liv eftersom jag trodde att hon var död, säger hon.

Stor lättnad

Men plötsligt kände hon dotterns hand på axeln.

– Vi slet tag i varandras händer och sprang i väg eftersom vi inte visste vad som skulle hända. För mig var det självklart att det var en bomb som exploderat, säger Karen Orchard.

Brinnande doftljus i kombination med de många blomsterbuketterna sprider ett harmoniskt lugn på torget. Folk håller om varandra och stannar upp för att försöka förstå vad som hände.

– Det känns viktigt att vi gick hit i dag. Om vi hade stannat hemma och följt ännu fler nyhetssändningar hade det blivit svårare och svårare att komma ut, säger Karen Orchard och berättar hon fortfarande har svårt att sova efter det brutala terrordådet.