Roger Moore fick sista ordet
Roger Moore var publikens älskling men överskattade inte sin talang som skådespelare. – Jag har mina blåa ögon att tacka för all framgång, sade Moore i en intervju med HBL. I tisdags avled han.
Elegant, charmant och distanserad till superlativer. Det var lätt att bli hänförd av Roger Moore och också jag föll pladask när jag mötte Roger Moore våren 2009. Moore hade kommit till Helsingfors för att marknadsföra sina memoarer och möttes av en entusiastisk publik.
Kombinationen av brittisk självironi, skojfriskhet och älskvärdhet var Roger Moores vinnande koncept.
I rollen som James Bond introducerade Roger Moore gentlemannaspionen. Moores agent 007 var en spion med glimten i ögat och äventyr i blick, i motsats till Sean Connerys (och på senare år även Daniel Craigs) mera hårdkokta spion.
James Bond må vara en drömroll för många men Roger Moore var aldrig överväldigad – han tyckte helt enkelt att James Bond var en osannolik spion eftersom han blir igenkänd vilket spioner inte ska bli.
Och hellre än sina två berömda karaktärer, Helgonet och James Bond, ville Roger Moore tala om Unicef. Han var en hängiven Unicefambassadör och sade att uppdraget fått honom att inse hur värdefullt det är att giva och ta hand om någon som behöver hjälp.
Flera gånger under vår intervju återkom Roger Moore till hur lyckligt lottad han hade varit – både vad gällde roller och kärlek. Som barn var han enda barnet och nästan ihjälälskad av sina föräldrar, som vuxen gifte han sig fyra gånger.
Ett av äktenskapen var en katastrof men i sin fjärde hustru, svenska Kristina Tholstrup, fann han lyckan. Med emfas och spjuveraktig min beskrev Roger Moore för mig arbetsfördelningen i hemmet.
– Kristina sköter tvätten och jag tar hand om matlagningen. Och jag har alltid sista ordet och det lyder så här:
– Javisst älskling.
Kombinationen av brittisk självironi, skojfriskhet och älskvärdhet var Roger Moores vinnande koncept.