Claes Andersson kritisk till vårdreformen
Psykiatriker, författare, poet, politiker, jazzpianist – kärt födelsedagsbarn har många titlar. Claes Andersson fyller 80 år den 30 maj och är lika nyfiken och samhällsintresserad som alltid.
Bokhyllan täcker hela väggen i den vackra lägenheten, bredvid står flygeln. Efter en lång karriär inom psykiatrin är det skrivandet och musiken som gäller.
– Det är ett underverk att få bli så gammal. När jag gick i skolan tänkte jag att jag inte ville bli en dag över fyrtio, säger Claes Andersson.
I dag vet han inte varför han tänkte så och räds inte åldrandet, men att bli äldre har sina sidor.
– Det är svårare att kunna njuta av sin kropp. Som tur är kan jag fortfarande cykla.
Andersson var fotbollsspelare på mästerskapsnivå som ung och har sprungit och idrottat hela livet. Han har inte heller brist på andra intressen.
– Jag är ganska osocial, sitter gärna hemma och skriver, läser, lyssnar på en CD-skiva och musicerar. Jag förstår mig ändå inte på folk som har långtråkigt, det finns alltid något att göra. Ibland trivs jag med att bara sitta och stirra in i den vita väggen.
Brist på stimulans sparkar igång fantasin. Han varvar ensamma stunder med att gå på konsert, bio, uppträda med sitt jazz-band och hålla föreläsningar för Parkinson-grupper och pensionärer.
Poesin lever och mår bra
Andersson skriver fortfarande varje dag. Det blir mest dikter, men också dramatik, kolumner och sånger. Andersson slipar just nu på en ny diktsamling, men har ingen brådska. Han tycker att poesin är livskraftigare i dag än då han började.
– Jag vill ju tro att jag fortfarande utvecklas i mitt skrivande. Visst har jag förlorat lite spontanitet och vitalitet, men har å andra sidan blivit skickligare.
Existentiella frågor, kärlek, död, ensamhet, gemenskap och solidaritet är teman som aldrig går ur mode.
–Jag varken vill eller kan skriva i ett socialt vakuum. Jag har försökt skriva om flyktingar på ett naturligt sätt.
Trots att poesi når betydligt färre läsare än prosa har den en stor roll. Dikter berör, förnyar och utmanar språket.
– Det är många som säger att de inte förstår dikter eller sina drömmar. De är en del av oss, som ett fönster in mot oss själva.
Andersson tror ändå att poesin tas på större allvar idag. Gunnar Björling var en av de ledande gestalterna inom den finlandssvenska litterära modernismen, men hans verk recenserades inte av några litteraturkritiker.
– Jag minns att Björling förlöjligades i ett kåseri i Hufvudstadsbladet. Det skulle inte ske i dag. Nya unga poeter dyker hela tiden upp, och dagens debutanter är ofta välutbildade.
Om förlaget inte godkänner ens verk kan man alltid låta trycka själv. Att publicera på nätet är inte heller en dum idé för då når man lätt betydligt fler läsare. Andersson läser gärna nyutkomna inhemska böcker, men har också sina eviga favoriter.
– Jag återkommer alltid till W. G. Sebalds roman Austerlitz.
Bokmässan som blev en bojkott
Andersson har varit i ropet på sistone med anledning av sitt yttrande om bokmässan i Göteborg. Hundratals författare och förlag bojkottar mässan för att den högerextremistiska tidningen Nya Tider får närvara. Årets mässa har fokus på Finland 100 och pressfrihet.
– Jag förstod aldrig tanken med att bojkotta mässan, Nordens största kulturevenemang. Folk verkar tro att man blir smittad av högextremism bara man befinner sig där. Det handlar om en enda monter.
Andersson är besviken på att man låter Nya Tiders närvaro hindra en litteraturfest. Han jämför uppståndelsen med attityden mot Sverigedemokraterna.
– Något liknande skulle knappast hända här. I Sverige är SD som en gökunge. Finnarna har lärt sig att populistiska partier ofta får mindre makt när de plockas in i regeringen. Då får de visa vad de går för.
Det var inte länge sedan som Andersson även uppmärksammades för sin beskrivning om Donald Trump. Han vikarierade i De äldres råd på Yle Vega där någon kallade Trump schizofren.
– Det var ett olycksfall i arbetet. Jag brukar aldrig dela ut diagnoser på det här sättet. Jag svarade att han snarare är en narcissistisk psykopat.
Det var inte bättre förr
Andersson tycker att vårt samhälle är bättre än då han var ung. Vi är mer toleranta gentemot minoriteter. Den största förändringen är ändå di- gitaliseringen, som erbjuder oändligt med möjligheter.
– Hatretoriken är naturligtvis ett problem, men nätet erbjuder exempelvis tjänster för folk som lider av psykiska problem. De drar sig ofta för att kontakta en fysisk vårdcentral.
När Andersson inledde sin karriär som psykiatriker på 60-talet var behandlingen rätt mekanisk och diagnostisk. Vård följde tydliga mönster: medicin, el, insulin.
– Psykoanalysen reformerade vården. Nu ligger fokus istället på att sätta sig in i människan, vilket är grunden för empati.
De ekonomiska svackorna har avspeglats i psykvården, men nu är den på fötter igen. Andersson drar däremot en djup suck när det gäller vårdreformen.
–Det verkar bli ett stort ojämlikt kaos. Friska kommer att överbehandlas och många sjuka når inte fram till vården.
Andersson befarar att reformen resulterar i stora internationella vårdkomplex, där också politiker söker
Jag förstod aldrig tanken med att bojkotta mässan, Nordens största kulturevenemang. Folk verkar tro att man blir smittad av högerextremism bara man befinner sig där. Det handlar om en enda monter. Claes Andersson
tjänst. Det är orealistiskt att tro att vanliga människor på landsbygden har någon valmöjlighet.
– Vårdreformen är en prestigefylld överenskommelse mellan Centern och Samlingspartiet. Centern har landskapsmonopol och Samlingspartiet fick valfriheten.
Andersson tror på läkare och professor Jussi Huttunen som anser att reformen borde stoppas och omarbetas.
Andersson stolt över Andersson
Claes Andersson snubblade in i politiken 1987 av en slump. Som Vänsterförbundets första ordförande gläds han över hur partiet har utvecklats. Vänstern har mycket ungt blod och god stämning, och en ny Andersson på ordförandeposten.
– Li Andersson är mycket duktig, ung och modig. Hennes beundrare frågar mig dagligen om jag är hennes pappa. Jag brukar svara: nej tyvärr.