Skandalfri turné för Donald Trump
Rysslandssoppan sjuder fortfarande på hemmaplan och på sociala medier spelas Melanias handnobb och den montenegriska knuffen om och om igen, men heter du Donald Trump är du trots allt ganska nöjd med din första utlandsturné som president.
Världen blev inte så mycket klokare när det gäller USA:s intentioner med Parisavtalet eller frihandel i största allmänhet den senaste veckan. Men heter du Donald Trump är du trots allt ganska nöjd med din första utlandsturné som president, skriver Juri von Bonsdorff.
●●I det stora hela förlöpte den omfattande rundresan utan allvarliga självförvållade blessyrer och tidvis såg Donald Trump mer ut som en president än han lyckats med under de första fyra månaderna i USA. Det betyder inte att besöket substans var av betydelse eller att hans värdar i Europa var imponerade, men i Trumps tidevarv mäts framgång annorlunda.
Orsakerna till den relativa framgången är många. Resan var minutiöst planerad med en koreografi vars uppgift var att visa upp en statsman som välkomnas med pompa och ståt av den ena världsledaren efter den andra. Att Trump lyckats tygla sitt Twitterfinger hjälpte också att skapa en värdigare ton runt personen. Med ytterst få tillfällen för den amerikanska pressen att ställa frågor gavs Trump inte heller möjlighet att irra ut på hal is. Karikatyren Trump stannade hemma och en något mer presidentlik person infann sig i Mellanöstern och Europa och det var vad Vita huset ville.
När det gäller substansen är bilden dock mer komplicerad. I Saudiarabien gladde han värdarna med att sälja vapen till dem och betona Irans roll som fiende. Det saudiska kungahuset matade Trumps omättliga ego med en överdådig gästfrihet, som belönades med en total amerikansk tystnad om mänskliga rättigheter eller Saudiarabiens egen roll i internationell terrorism.
Trump visade också en ny villighet att lyssna på sina rådgivare och tona ned retoriken mot Islam som han tidigare sagt att ”hatar oss”. Det var politiskt smart att undvika onödig konfrontation med muslimska länder, men samtidigt öppnade han dörren för kritik för skenhelighet. Trumps reseförbud för sex i huvudsak muslimska länder väntar fortfarande på att få träda i kraft i USA.
Även i Israel anpassade Trump sina tidigare ståndpunkter och knystade inte ett ord om sitt gamla löfte att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem. Israelerna klagade inte utan i stäl- let bjöd premiärminister Benjamin Netanyahu både Donald och Melania Trump på middag i sitt residens tillsammans med israelisk tv som direktsände husesynen.
Såväl den saudiska ledningen som Netanyahu hade svårt att dra jämnt med president Obama, men i Trump ser man en ny chans att få en amerikansk president villkorslöst på sin sida och man gjorde allt som stod i deras makt att visa den amerikanska presidenten kärlek. Frågan är om Trump genomskådar spelet.
En audiens med en påve som under sin mandatperiod kommit att symbolisera godhet gör underverk för vilket nedsölade rykte som helst. Men Trump, med ledning av sin utrikesminister Rex Tillerson lyckades också med konststycket att förflytta sig från presidentens ståndpunkt om klimatförändringen som struntprat till en seriös diskussion med Vatikanen om balanseringen av klimatarbetet med behovet att skydda landets arbetstillfällen. Det känns som en liten seger i en fråga där USA just nu står ensam i världen. Att Påvens audiens varade längre än planerat var man inte heller sen att tolka som ett tecken på ett varmt möte.
Det genomgripande temat på resan var Trumps hårda retorik i kampen mot terrorism. Det budskapet fick ny resonans när över tjugo människor dödades i självmordsattacken i Manchester. Att Natoländerna bestämt sig för att gå med i den USAledda koalitionen mot Islamiska Staten, IS, kan Trump, vare sig det är förtjänt eller oförtjänt, peka på som ett gott resultat.
Att de europeiska bundsförvanterna fortfarande är konfunderade över Trump och hans avsikter för Nato och de gemensamma säkerhetsgarantierna oroar honom inte. Trumps avsikt var att vara tuff och kräva större försvarsbidrag av Europa och det gjorde han. Nya vänner är han inte nödvändigtvis intresserad av, och dem fann han inte i Europa. Att resten av världen inte heller blev så mycket klokare när det gäller USA:s intentioner med Parisavtalet eller frihandel i största allmänheten rubbar inte Trump. Det är så han vill ha det.
Faktum är att Donald Trump fortfarande är en förbryllande och impopulär president som riskerar riksrätt efter mindre än ett halvt år på sin post. Men hans första utlandsresa förvärrade inte hans position i USA eller i världen och det kan betraktas som en avvärjningsseger för Vita huset, hur konstigt det än låter.