Könsbalans i Kervo
Årets Kerava jazz bjöd på lördagen på svenska sextetten Anna Högberg Attack! och The Otherworld Finland Quintet.
Konsertrecension ●●Anna Högberg Attack! och The Otherworld Finland Quintet. Kerava Jazz, 27.5
Anna Högberg belönades år 2013 med det svenska jazzpriset Jazzkatten, som motsvarar vårt Yrjöpris. I sextetten spelar vanligen sex kvinnor, men i Kervo hoppade trumpetaren Niklas Barnö in. Barnö spelar likt Högberg i den inom frijazz tongivande Mats Gustafssons stora Fire Orchestra, liksom även tenorsaxofonisten Malin Wättring.
Det var fråga om strukturerad jazz med afroamerikanska rötter med både skrivna delar och fri improvisation. Coltrane och Mingus ekade i estetiken. Typiskt gick det till så att man inledde med tydliga melodier och baslinjer ovan ett traditionellt pulserande trumkomp, för att senare stiga utanför sedvanliga musikaliska kvaliteter.
Elsa Bergmans stabila kontrabasspel med utmärkt klang och Ann Lunds svängande trumarbete med idérika beattillämpningar utgjorde en drivande stomme för händelserna medan Lisa Ulléns piano var något man inte hör varje dag.
I Cecil Taylors anda använde hon flygeln oftast som ett rent slagverksinstrument. Rytmen var helt tydligt det viktigaste, trots att även traditionellt harmonispelande hördes. Mellan varven spelade hon också direkt på strängarna, vilket är mera regel än undantag i frijazzens kanon.
Den mesta solisten var Barnö, vilket leder till tanken att fem kvinnor och en man i bandet inte garanterar någon jämlikhet i uttryck. Ofta nöjde sig Högberg och Wättring med att spela stämmor bakom trumpetarens soloutflykter.
Högbergs stycken, eller sånger som hon kallade dem, innehöll många intressanta passager. Bland annat skapade man blåsorkesterlika effekter genom tydliga dur/mollharmonier som först förde tankarna till Frälsningsarméns band och senare till Pink Floyds Atom Heart Mother.
Bandet spelade disciplinerat och gav mersmak, men några ledtrådar i form av låttitlar fick man inte.
Mångdelad helhet
Rent Romus (USA) The Other World Finland Quintet hade mer än en sida. Altsaxofonisten från San Francisco, som har finländska rötter, framförde tillsammans med finska musiker sitt verk The Otherworld Cycle. Den mångdelade helheten grundar sig på hans studier av finskugrisk och samisk musik. Att bland annat Kalevala och karelsk folkmusik varit inspirationskällor hördes mer än tydligt.
Lyckligtvis var det inte enbart fråga om pseudonationalromantiska klichéer serverade på femsträngade kanteler, flöjtar samt sälgpipor.
Bandet med Heikki Koskinen, Mikko Innanen, Teppo Hauta-aho och Olavi Louhivuori skapade fina texturer och komplicerad grooves, som trots det svängde.
Trumpetaren Koskinen är bättre känd som Mike Koskinen genom klassikerskivan Sunwebs (1976). Koskinen som verkat i USA sedan 70-talet spelade en elektronisk trumpet. Den lät som en välinspelad trumpet och gav ett lite surrealistiskt intryck. Bland annat sordin och oktavläge kan växlas med knapptryck. Men det exakt stämda instrumentet avslöjade tidvis mindre exakt stämda instrument i ensemblen.