Kämpar mot cancer.

– Jag är lyckligt lottad! Jag kan kombinera min passion för uteliv med välgörenhet. Vi är alla fem cancerpatienter och med den här paddlingen vill vi visa att man kan leva ett gott liv trots cancern, säger Anders Myntti.

Anders Myntti och Kaj Haakana förenar två saker som är viktiga för dem när de paddlar längs den finska kusten, från ryska till svenska gränsen: äventyr till havs och kampen mot cancer. Under välgörenhetspaddlingen utmanar de såväl privatpersoner som företag att delta i insamlingen till förmån för cancerpatienter.

Två brunbrända, spenstiga och sportigt klädda män viker ihop sina liggunderlag och packar in byxor, skor och bestick i vattentäta påsar i den soliga viken i Sibbostrand. Det är svårt att förena den idylliska sommarbilden med cancerpatienter, men så är det, både Anders Myntti och Kaj Haakana vet av egen erfarenhet vad en cancerdiagnos betyder.

– Jag har lungcancer och det är aldrig bra. Tumören sitter på ett sådant ställe att den inte går att operera. Men när senaste magnetundersökning i december visade att läget är stabilt bestämde jag mig för att genomföra det här äventyret i sommar, säger Myntti, 65 år.

– Jag är frisk nu och känner mig i fin form. Men jag fick prostatacancer för fyra år sedan, opererades snabbt och fick strålbehandling, berättar Kaj Haakana.

Samlar in pengar

Cancerpaddlingen är fem karlars gemensamma kampanj mot cancer. Samtidigt som de paddlar längs hela syd- och västkusten, från Veder- lax nära den ryska gränsen upp till Torneå, samlar de in pengar till Vasa centralsjukhus onkologiska enhet och till Österbottens cancerförening.

– Välgörenhetskampanjer brukar sällan få stor genomslagskraft i Finland. Men jag tror på den här kampanjen, vi utmanar alla att donera en tia och sprida ordet om insamlingen till sina vänner, så att de också ger en tia, säger Myntti och hänvisar till Cancerpaddlingens Facebook-sida.

Tanken är att pengarna fördelas mellan de två insamlingsmålen, en del används för att skaffa en PET-ka-

mera till Vasa centralsjukhus som gör det möjligt att tidigare diagnostisera cancerfall och resten går till cancersjuka barns familjer.

– Barn som insjuknar i leukemi måste oftast isoleras en tid under behandlingen och det leder till att den ena föräldern måste sluta jobba, vilket i sin tur orsakar ekonomiska problem. Dessa familjer får hjälp via cancerföreningen, berättar Myntti.

Själv fick Anders Myntti sin diagnos för sex år sedan, malign lungcancer.

– Läkarna gav mig ett par månader tid att leva – eller inte säger de sådant, men jag frågade och krävde ett svar. Just nu mår jag bra och njuter i fulla drag av att genomföra det här äventyret. Men jag bad att min läkare bokar in nästa undersökning först till juli, jag vill inte ha några dåliga nyheter nu när jag ska paddla.

Varsitt tält

Alla fem män som deltar i paddlingen är erfarna paddlare och friluftsmänniskor. Just nu är de bara två, pensionärerna Myntti och Haakana, och de har paddlat i en dryg vecka. Efter Åbo och norrut längs den österbottniska kusten kommer de att få förstärkning av Mikael Nylund, Mikko Luokkamäki och Reino Lähdemäki, som är lite yngre herremän i arbetslivet och inte har två månader fritid att tillbringa på havet.

Färden går längs med kusten och allt de behöver längs resan finns packade i kajakernas minimala föringsutrymmen – tält, sovsäck, litervis med vatten, torrföda, kläder, trangia och annan nödvändig köksutrustning.

– Vi har varsitt tält, inte orkar man sova så tätt inpå en snarkande kompis i många veckor. Men annars går det bra att bo i tält, hemligheten ligger i ett bra liggunderlag – jag sover bättre på den här resan än hemma i min egen säng, försäkrar Myntti och skrattar förnöjt. Man kan se på mannens ansikte att han trivs med de utmaningar äventyret för med sig, trots att han hostar till ibland.

Jag bad att min läkare bokar in nästa undersökning först till juli, jag vill inte ha några dåliga nyheter nu när jag ska paddla. Anders Myntti

Lika varmt som i vattnet

Herrarna gör sig klara för avfärd, dagen är perfekt för paddling, vågorna är små och solen strålar från klarblå himmel. De drar på sig tekniska underkläder, yllesockor och ett lager fleecekläder under torrdräkterna.

– Allt får inte plats i förvaringsutrymmena, så på däck surrar jag fast en säck med liggunderlag, vattenflaska och torkade frukter som ger snabb energi, berättar Kaj Haakana samtidigt som han smörjer in ansiktet i solkräm.

– Trots att det känns varmt här på stranden är det kallt ute på havet, där är lika varmt som havsvattnet är. Om det skulle gå illa och nån av oss hamnar i vattnet hjälper torrdräkten inte länge, det är det man har under som håller en varm, förklarar Myntti.

De styr sina havskajaker västerut, mot Helsingfors, där de ska hälsa på en kompis på Ärtholmen, innan de paddlar förbi huvudstaden. De tänker inte slå upp sina tält i Helsingfors, utan måste nog hinna lite längre under dagens etapp.

– Vi har inte bråttom, utan låter väder och vind bestämma farten. Vi har stor respekt för havet, men ibland tar vi oss längre ut på havet för att få smaka på de stora vågorna.