Eleganta Engel slår upp dörrarna
Kino Engel Mika Siltala reser runt världen på jakt efter god mat och fina filmer. Maten äter han, filmerna importerar han. En del av dem visas på nyrenoverade Kino Engel.
Nästan allt är nytt på Kino Engel efter renoveringen. Men repertoaren har hållits intakt. – Vår fäbless för fransk film går aldrig över, säger Mika Siltala som handplockar filmerna.
Borta är den unkna luften, de nersuttna fåtöljerna och känslan av förfall. I stället har cineasterna fått två nyrenoverade biosalonger med bekväma stolar, toppmodern akustik och hiss ända in i salongen. Men Kino Engels pålitliga, alternativa repertoar består.
– Sedan 1995, då vi kom till huset, har inga renoveringar gjorts och vattenskador har inträffat med jämna mellanrum. Så visst var en renovering på tiden, säger Mika Siltala medan vi provsitter de nya, gröna biofåtöljerna.
– Stolarna är gröna eftersom Finnkino har röda stolar och vi ville vara annorlunda.
Kino Engel drivs av Cinema Mondo som importerar och distribuerar film. Föregångare i lokalen på Sofiegatan hette Kino Amanda och drevs av legendariska Aito Mäkinen. Många av de nutida krav som beaktats vid renoveringen av Kino Engel och som handlar om bland annat brandskydd och ventilation, var okända på Mäkinens tid.
Och Mika Siltala, som själv tagit aktiv del i planeringen och genom förandet av renoveringen, säger att han lärt sig en hel del.
– Detta trots att jag bor i en av Gräsviksvillorna där renoveringsbehovet är konstant och en oavbruten del av livet.
Också Kino Engels aula är renoverad och elegant. Biljettkassans disk är en funkisskapelse och vid ena långväggen tronar två dyrgripar, räddade från Bio Rex innan biografen i Glaspalatset renoverades.
– Det här är två av de ursprungliga fåtöljerna från Rex, berättar Siltala stolt.
Och divanen på motsatta sidan?
– Det är en bordelldivan och kommer från ett hemligt ställe, säger Siltala med spjuveraktig min.
Fäbless för fransk film
Som ung samlade Mika Siltala på filmaffischer, fyndade i bland annat Paris. Intresset har hållit i sig och även om Kino Engel nu är moderniserad hänger affischerna alltjämt med. Den nu aktuella repertoaren presenteras alltså i inramad version i stället för digitalt vilket är fallet på stans övriga biografer.
– Tittar man på affischerna ser man vad Kino Engel vill satsa på – koreanskt, franskt och italienskt plus någon enstaka amerikansk pärla, konstaterar Siltala.
– Vår fäbless för fransk film går aldrig över.
Repertoaren då? Mika Siltala har nyss återvänt från filmfestiva len i Cannes och får en misslynt rynka vid näsroten när jag undrar om vi får se Ruben Östlunds The Square på Kino Engel snart.
– Ruben Östlunds film kommer givetvis att ses på Kino Engel eftersom vi visar bra filmer. Men Cinema Mondo förlorade tyvärr kampen om att få distribuera filmen. Filmbusiness har blivit allt knepigare och numera gäller det att starta från noll.
– Cinema Mondo grundades 1990 och vi kunde länge hålla fast vid samma regissör år från år. Numera är konkurrensen så hård att man varje år måste satsa på nya insikter och nya namn.
– Den krassa sanningen är att världen är full av bra filmer som inte kommer att visas på bio i Finland.
Sommarbio på innergården
Repertoaren på Kino Engel byggs upp av Ville Purjo. Mika Siltalas uppgift är att hitta filmerna och de nya, häftiga regissörerna. Ett ledord är äregirig och ibland gör en film oväntad succé.
– Den polska filmen Ida, regisserad av Pawel Pawlikowski, var en sådan hit. Ingen kunde föreställa sig att en film som handlar om en nunna i Polen skulle bli en publikframgång men så gick det.
– Vår allra största succé är förresten David Lynchs film Mulholland Drive. Inte heller den framgången gick att förutse.
På tal om Kino Engels lyckade sommarkoncept, utomhusbion på innergården, lyser Mika Siltala upp extra mycket.
Årets sommarbio inleds med spanska filmen Olivträdet (El Olivo), regisserad av Iciar Bollain. Filmen handlar om en familj som säljer ett tusen år gammalt olivträd till ett multinationellt företag som låtsas vara ekologiskt i hopp om bättre image.
Familjens patriark blir upprörd när han upptäcker sanningen och jakten på att återfå olivträdet inleds.
– Olivträdet tillhör kategorin stridslystna filmer. Sådana måste vi också visa, säger Siltala.
Årets klassiker på sommarbion är Sinnenas rike av Nagisa Oshima, nu i restaurerad version och den franska filmen Barnmorskan (Sage femme) med Catherine Deneuve och Catherine Frot i huvudrollerna. Martin Provosts drama har överösts med lovord, inte minst över de två stjärnornas prestationer, och Siltala är belåten.
– I filmen visas flera autentiska förlossningar och man får se rätt många nyfödda bebisar.
Kino Engel återuppstår i ett skede då flera kvartersbiografer etablerat sig i Helsingfors. I Bortre Tölö finns numera Kino Korjaamo, i Berghäll finns Riviera. För Siltala och Cinema Mondo är det enbart goda nyheter.
– De stora biokomplexen står för underhållningen men kvartersbiograferna kan odla en egen profil.
– Lyckligtvis närmar vi oss tiden då det fanns en bio i varje stadsdel.
I konkurrensen med de stora filmstäderna Paris, New York och London står sig Helsingfors väl.
– Paris är världens bästa filmstad. Där finns ständigt en filmfestival på gång och ungefär 350 filmer på repertoaren.
– Men tack vare kombinationen av filmpalats, Bio Orion och kvartersbiografer klarar sig filmrepertoaren i Helsingfors bra i konkurrensen.
Den krassa sanningen är att världen är full av bra filmer som inte kommer att visas på bio i Finland.
Mika Siltala