Utbildning för invandrare skräddarsys för företagen
Europeiska investeringsfonden investerar 10 miljoner euro i ett finländskt projekt för snabb sysselsättning, där invandrare utbildas för företagens behov med privat kapital, uppger Arbetsoch näringsministeriet.
Också finländska investerare, bland annat S-gruppen, är med i projektet.
Förutom inskolningen i arbetet på arbetsplatserna får invandrarna språk- och integrationsundervisning.
Försöket ordnas av Arbets- och näringsministeriet och jubileumsfonden Sitra. Det ska pågå i tre år, och under försökets gång följer man upp och mäter resultaten. Målet är att sysselsätta 2500 personer. Finansiärerna står för den ekonomiska risken. Staten betalar bara för bevisade resultat.
–Om man med den här utbildningen får invandrare snabbare in i arbetslivet, leder det genast till beskattningsutfall och minskade utgifter för arbetsmarknadsstöd. De där tio miljonerna har man ganska snabbt tagit igen, och sedan börjar vinsten löpa. På vinsten betalas avkastning till placerarna och resten behåller staten, berättar invandringsdirektör Sonja Hämäläinen vid Arbets- och näringsministeriet.
För företagen som deltar kostar utbildningen ingenting. Utbildningen administreras av Epiqus, som ingår avtal med serviceproducenterna.
Fiskars och Valmet med
Till exempel företag inom handeln, fastighetsbranschen och industrin, bland annat Fiskars, Lassila & Tikanoja och S-gruppen, planerar att delta, uppger ministeriet.
Valmet Automotives bilfabrik i Nystad är redan med i försöket, som inleddes i fjol. Också Meyers varv är intresserat, berättar Hämäläinen.
– Meningen med försöket är att man styr arbetare dit där de behövs och skräddarsyr utbildningen efter företagets behov.
Hämäläinen berättar att varje arbetsgivare som deltar förbinder sig att betala lön enligt kollektivavtalet. Många branscher är med, också högutbildade kodare.
Fackcentralen FFC:s ordförande Jarkko Eloranta ser försöket som huvudsakligen positivt. Men han är alltid en aning förbehållsam mot olika sysselsättningsexperiment eftersom risken är att man trampar på arbetsvillkoren och lönerna, och att annan arbetskraft utkonkurreras.
– Om arbetsvillkoren är i sin ordning, så varför inte. Nya modeller och tankar behövs, säger Eloranta.