Arbetsplatskomedi i långvårdsmiljö
■ Till milstolparnas i tv-historien hör Ricky Gervais och Stephen Marchants The Office (BBC 2001– 2003) som blev genombrottet för mockumentären, den fiktiva dokumentären, och fick en mängd efterföljare. Arvet efter The Office kan också skönjas i Getting On, BBC:s sjukhuskomedi som producerades i tre säsonger 2009– 2012. Liksom The Office gjordes i amerikansk version för NBC 2005–2013, fick även Getting On en amerikansk upplaga på HBO 2013–2015. Och det är om denna amerikanska serie vi alltså snackar nu; Yle sänder den i sommar, och den otåliga kan sträcktitta de tre säsonger på HBO Nordic. Dess skapare är det gifta paret Mark V. Olsen och Will Scheffer, mest kända för polygamidramat Big Love (HBO 2006–2011).
The Office glåmiga realism ekar även i den här arbetsplatskomedins miljöer och människor, liksom blicken för mänskliga egenheter och problematisk persondynamik. Serien utspelar sig på en långvårdsavdelning för kvinnor, och huvudpersoner är vårdpersonalen som jobbar där: läkaren Jenna (Laurie Metcalf) som samlar på fekalier för sin forskning, den tragiska sköterskan Dawn (Alex Borstein) som tröstäter bakom receptionsdisken, sköterskan Didi (Niecy Nash) som framstår som den mest normala och förnuftiga i gänget, och den något pretentiösa skötaren Patsy (Mel Rodriguez) som väcker Dawns intresse trots att han eventuellt är homosexuell.
Dessa bildar ett dysfunktionellt arbetsteam på den avdelning som har lägst status på sjukhuset. De äldre patienterna iakttar med nollställda ansikten de stundtals rätt farsartade scenerna som utspelar sig.
Gulligt är det inte, utan serien tar sig an vårdyrkets mörka och naturalistiska sidor i form av kroppsvätskor och lukter. Man skyggar inte heller för gamla människors sexualitet och besvärliga patienter som kan vara både elaka och fysiskt våldsamma. Men det blir trots allt inte cyniskt; någonstans anas ändå ett hjärta.
Det är både smart och välspelat, om än inte direkt flabba högtroligt. Helt lättillgängligt är det inte heller, och i kombination med den rätt deprimerande och oglamorösa miljön, är det kanske förståeligt varför detta inte blev någon stor tittarhit. Ändå producerades det i tre säsonger, och glädjande är det ju att inte allt alltid mäts i tittarsiffror. Yle TV1 tisdag 21.50, repris fredag 23.40 och lördag 15.10, hbonordic.com