Med var sin ryggsäck som bagage
Tanja Mikkola och Ismo Lehtonen beger sig ut i världen, eventuellt för att aldrig återvända.
Det sägs att en amerikan i medeltal äger 300 000 saker, stora som små. En god gissning är att medelfinländaren har kanske 100 000 ägodelar.
– Jag har aldrig orkat räkna varenda pryl, säger Tanja Mikkola.
Hennes blick följer de många bokryggarna i hemmets hylla. För en minimalist som Mikkola är böckerna det allra svåraste att göra sig av med. Hon tycker att man inte behöver så många saker. Egentligen skulle det räcka med en madrass bara hon får ha alla böcker runt sig.
– Jag är kanske lite extrem, säger hon med ett skratt.
Maken Ismo Lehtonen har efterhand vant sig vid att prylarna inte behöver vara så många. Nu försöker paret göra sig av med ännu fler av hemmets ting. Vänner och en antikvariathandlare har köpt en del av deras böcker. Många andra saker ur hemmet hittade nya ägare under städdagen i söndags.
– Det gick lite för bra, vi hade tänkt behålla fyra fat, men nu har vi bara två, säger Mikkola.
Med var sin förhållandevis liten ryggsäck tar de om en vecka sikte på Serbiens huvudstad Belgrad. Där ska paret bo i en månad. Sedan blir det Spanien och Japan. Efter det ligger resten av världen och väntar på dem.
Paret Mikkola-Lehtonen, hon 43, han 50, tycker om att resa, både i jobbet och på den lediga tiden. Tanja Mikkola har varit i 85 länder, Ismo Lehtonen i 63 länder. Men den här gången är det annorlunda. De lämnar Finland utan klara planer när eller om de kommer tillbaka.
Det var resultatet av en samarbetsförhandling som fick paret att fatta sitt lite ovanliga beslut. Lehtonen, som jobbat som journalist i 17 år på samma arbetsplats, fick i slutet av våren veta att han blir av med jobbet.
– Visst, klart att man är lite fundersam, säger Ismo Lehtonen om att hela världen nu blir deras arbetsplats.
Till något positivt
När Ilta-Sanomat skrev en artikel om parets resplaner kom det purkna inlägg i kommentarsfältet. En del undrade om paret tänkte leva på arbetslöshetsunderstöd från Finland.
Verkligen inte, är Tanja Mikkola och Ismo Lehtonens svar. De tänker jobba som egenföretagare och betala skatt till Finland. Han som journalist och hon som fotograf.
– Inte är det så att vi börjar resa runt för att vi vunnit på lotto. Klart att det inte är trevligt att förlora jobbet. Men vi ville vända det till något positivt, säger Tanja Mikkola.
Egentligen är frilansfotografen Tanja Mikkola redan en fullfjädrad diginomad, alltså en person som jobbar var som helst i världen. Arbetsverktygen som behövs är en kamera, laptop, extern hårddisk och så en wifi-uppkoppling. Varje år gör hon mellan 40 och 50 flygresor. Lejonparten av inkomsterna kommer från utlandsjobben.
– Konkurrensen på hemmaplan i Finland är hård. Vi kom fram till att det här faktiskt är det bästa för oss båda, säger hon.
Gröt går också bra
Att deras första destination som diginomader blir Belgrad är inget sammanträffande. De har besökt staden tidigare och tycker bra om den.
– När du besöker många andra europeiska storstäder kantas huvudgatorna av samma klädkedjor. I Belgrad kantas huvudgatan av bokhandlar, säger Mikkola.
Deras månatliga budget är på 700 euro. På en plats som Belgrad går det bra. De har hyrt en tvåa i centrum som kostar 380 euro i månaden.
– Vi kommer egentligen att leva ett ganska vanligt liv: gå till matbutiken, laga maten hemma ... och kanske en gång i veckan kosta på oss att gå på restaurang. Du kan få en måltid för tre fyra euro där.
Hur mycket pengar de har att röra sig med beror förstås också på hur stora inkomsterna blir.
– Om vi tjänar mindre en månad får vi väl äta mer gröt, säger Lehtonen.
Reser lätt lastade
För paret Mikkola-Lehtonen är det inga problem med att packa en lätt ryggsäck den här gången. De har vanan inne sedan tidigare.
– Ett par leggings, en kjol, en t-tröja, ett par vandringsskor, ett par sandaler, en tunn dunjacka, en klänning ... räknar Mikkola upp.
– Ett par långa byxor, en långärmad tröja, två skjortor ... fyller Lehtonen i. – Och glöm inte badkläderna! Toalettartiklar behöver man förstås. Och så – två goda böcker för var och en. Nytt läsmaterial kan man lätt byta till sig utomlands – till och med på finska.
Knepet med kläderna är att klä sig i lager. Och att tvätta dem kontinuerligt.
– När vi bergsvandrar har jag leggingsen på, är vi i staden har jag en kjol ovanpå dem.
Ett nytt tillägg i Ismo Lehtonens ryggsäck är ett par yogabyxor. Ända sedan ett besök på Bali har yogan varit en hobby.
– Okej nu hör jag hur det här låter, vi är ett hippiepar som håller på med yoga och reser världen runt, säger Tanja Mikkola.
Paret ser på varandra och brister ut i skratt. De poängterar att de också ska arbeta. Till exempel i Japan kommer hon att börja jobba på en bok. Vad händer om någon av er hittar ett
Vi kommer egentligen att leva ett ganska vanligt liv: gå till matbutiken, laga maten hemma ... och kanske en gång i veckan kosta på oss att gå på restaurang. Du kan få en måltid för tre fyra euro där.
Tanja Mikkola
väldigt spännande fast jobb någonstans där ute? – Ja, inte är det väl konstigare än att man tar det jobbet då. Förutsatt att platsen är trevlig, säger Mikkola.
Att göra små korta anhalter är inget för dem. De föredrar att stanna på en plats lite längre. I slutet på sommaren kommer de på en kort Finlandsvisit för att sälja fler av sina saker. Tidtabellen för utlandsflytten har varit tajt, så allt har de inte hunnit med ännu.
konmari-kulten
Tanja Mikkola följer med intresse många finländares vurm för den japanska författaren Marie Kondo. Hon har gett ut flera böcker som handlar om att med kärlek göra sig av med sina egna prylar enligt ”konmari”-metoden. Det finns en finsk Facebookgrupp som har över 50 000 medlemmar där man till och med gjort ett verb av konmari-metoden, det heter att ”marittaa”. En del amerikanska medier har med glimten i ögat kallat vurmen för en kult i stil med hälsotrenden där man ska bli av med kroppens gifter genom att dricka juice.
– Det är positivt att Marie Kon- do har populariserat minimalismen och fått människor att reflektera över sin egen konsumtion. Men en negativ följd är att man kanske tänker ”okej, nu slänger vi ut så mycket som möjligt”. Kanske de ärvda möblerna från farmor också åker ut i samma veva? Dem får du ju aldrig tillbaka.
Att släppa taget om saker ska inte handla om att man i stället gör plats för nya saker, tycker Tanja Mikkola. Att tanklöst fylla skräpkärlen med avlagda fungerande prylar är också en dålig idé.
– Det skulle vara fint om vi använder en pryl tills livslängden har passerat, men med så många ting i ett hem kan det vara svårt, säger hon.
Ett bra tillfälle för att hitta nya ägare till sina saker är städdagen. Dina avlagda handdukar och lakan kan det hända att en djurklinik kan tänkas behöva. Men man måste vara påhittig och själv ringa upp ställen som kan tänkas ha nytta av dina saker.
Tanja Mikkola för bok över alla saker som hon köper eller får under ett år. Det har hon gjort nu i några års tid för att få en översikt. Det är ett enkelt sätt att stävja köpsuget. Hon kommer oftast upp i hundra saker om året.
I en diskussion på Facebook berättade en kvinna om sina egna erfarenheter av att föra lista. Till sin förfäran kom hon upp till hela 60 saker på en månad, berättar Mikkola.
– För mig har det hittills i år blivit 51 saker. Många av dem kom från små påsar med innehåll som jag fick från två flygbolag.
Under en resa roade sig paret med att göra upp listor på hur många prylar de sammanlagt skulle behöva om de bor i en lägenhet. Det blev cirka 300 saker. Ett år senare gjorde de samma tanke-experiment för att se om de kunde klara sig med ännu mindre.
– Då sade Ismo ”hur tänkte jag egentligen, vad ska jag med hela fyra skjortor till, två räcker bra”.