Som tisikan for i håle!

Mitt stora och ouppnåeliga ideal Guss Mattsson skrev en gång ett kåseri som jag aldrig glömmer. Det är sextio år sedan jag läste det, men en fras sitter som fastspikad i min hjärna.

Kåseriet handlar om två småpojkar som sitter vid en kloaktrumma och låtsas gråta. När någon snäll förbipasserande frågar vad som står på, säger de tårfyllt Som tisikan for i håle. De påstår alltså att de tappat en tiopennisslant i kloakhålet och hoppas bli tröstade med ett nytt mynt.

Nåja, de blir ertappade av kåsören och springer bort. Guss filosoferar sedan ett tag om vuxnas svårigheter att förstå de ungas språk, och det var det.

Häromdagen kom jag att tänka den där frasen och då tände det. Den är ju det bästa svaret på alla politiska frågor om misstag, fördröjningar och finanssvårigheter i synnerhet. När finansminister Orpo ska svara på oppositionens insinuationer är det absolut det bästa svaret. Och detta gäller inte bara i Helsingfors, det gäller hela omvärlden.

Tänk på västmetron och alla fördröjningar och kostnadsökningar, det skrivs utredningar och en massa annat om den. Det skulle vara så enkelt och täcka allt om man svarade som Guss Mattssons småpojkar. Det hålet kan förresten förliknas med de svarta hålen i rymden, de som oemotståndligt suger i sig allt.

Det här gäller i synnerhet Sydeuropa, fast jag vet inte hur man översätter frasen till grekiska. Kalospinterokromatokrene är det inte fast det låter så. På italienska, eller latin, blir det väl Pecuniam ad inferno – det låter som något av Dante. Vad det igen heter på ryska kan jag inte ens tänka mig, men något med Putin måste det väl bli?

Om man tar till Bibeln är det mera tveksamt, där talar man om att förvalta sitt pund, inte att förslösa det eller gräva ned det. Å andra sidan har vi historien om den förlorade sonen som kom hem igen och fick stora famnen, fast all hans fyrk hade fari i håle.

För att kavera min ungdoms stadispråk så skimba han hima, alla tyckte det var vänkä, det blev inget kränä och i stället fick han schagga en grode kalvstek.

När allt kommer omkring far tisikan i håle, oavbrutet!

När någon snäll förbipasserande frågar vad som står på, säger de tårfyllt Som tisikan for i håle. De påstår alltså att de tappat en tiopennisslant i kloakhålet och hoppas bli tröstade med ett nytt mynt.