Arvet efter Ville Niinistö måste förvaltas omsorgsfullt

De gröna står inför ett hopp in i det okända, där den nya partiordföranden gör klokt i att fortsätta på Ville Niinistös allmänpolitiska linje, bedömer en forskare. En kritisk röst från partifältet vädjar för mindre grön opportunism.

Ville Niinistö lämnar ordförandeklubban i De gröna efter maximala sex år på posten och efter ett rekordresultat i vårens kommunalval.

– Den nya ordföranden får stora skor att fylla. Ville Niinistö har gjort ett strålande jobb som partiledare sedan han tog över efter det svaga resultatet i riksdagsvalet 2011, säger Markku Jokisipilä, chef för riksdagsforskningen vid Åbo universitet.

Under Niinistö breddade De gröna sitt väljarstöd genom att profilera sig som ett allmänparti, tillgängligt för rörliga väljare nära den politiska mitten. Tillväxten hade uteblivit om De gröna fokuserat på en rent ekologisk ideologi, säger Jokisipilä.

– I dagens politik måste partierna vara mer allmänpolitiska och partiledarna förväntas ha en ståndpunkt i alla frågor.

De gröna gjorde sitt bästa resultat någonsin i kommunalvalet, och opinionsmätningarna efter det skvallrar om fortsatt medvind.

– Den nya ordföranden får ett utmärkt utgångsläge, utmaningen är att befästa positionen. Det har ju hänt förut att partiet tappat fem mandat i ett riksdagsval, säger Jokisipilä.

Oberoende av vem som efterträder Ville Niinistö den 17 juni får De gröna en oerfaren och rätt okänd ledare.

– Personbytet blir ett hopp in i det okända. Niinistö har personifierat partiet i offentligheten, vilket inte har gett andra större möjligheter att profilera sig.

Med knappt två år kvar till riksdagsvalet bedömer Markku Jokisipilä att den nya ordföranden måste växa till sig snabbt för att förvalta arvet efter Niinistö.

– Tiden är kort, men sådan är dagens politik. Gör man inte resultat direkt blir man bortbytt, som det gick för Alexander Stubb (Saml) efter två år vid rodret.

”Opportunism slår fel”

Under de gröna ordförandekandidaternas turné har det blivit klart att det inte finns större skiljelinjer i substansfrågorna. Snarare har vissa kandidater profilerat sig som ”sakorienterade”, vilket framstår som en markering då partiet och partiledaren har beskyllts för populism.

– I opposition ska man kritisera och lägga fram alternativ. I valrörelsen kom De gröna inte med särskilt konkreta alternativ, snarare kritiserade de regeringen, säger Markku Jokisipilä.

Lite kritik kommer också inifrån partiet. Atte Harjanne som tar plats i den gröna fullmäktigegruppen i Helsingfors säger att Ville Niinistös facit visserligen talar för sig, men samtidigt anser han att tongångarna i oppositionspolitiken har blivit lite väl ettriga och reaktiva. Harjanne säger att De gröna tidvis avsiktligt feltolkat regeringen för att kunna inte bara kritisera utan också demonisera den, att man skjutit ner förslag innan man hunnit reflektera över dem eller erbjuda alternativ.

– Det håller inte i längden om vi ska fortsätta växa. Vi får inte fler sympatisörer med samma medel som vi ökade väljarstödet i kommunalvalet.

Harjanne tycker ändå att begreppet populism inte beskriver det som stör honom i den gröna oppositionsretoriken.

– Jag skulle hellre tala om en överdriven opportunism. De gröna bygger sin politik på forskning och fakta, och det borde synas utåt, också i kommunikationen. Ville Niinistö var ganska het i valdebatterna och utfrågningarna, och det stärkte imagen av ett ettrigt parti.