Här räddas religionsfriheten

Den 7 september 1631 är dagen då den katolska hären krossas och protestanterna med segern på Breitenfeldts slätter räddar reformationen och religionsfriheten. Nordeuropa förblir protestantiskt och Sverige växer till en stormakt i Europa.

Det 30-åriga kriget 1618–1648 var Europas första storkrig. Katoliker och protestanter stod mot varandra, men stormakterna hade också dolda agendor. Därför kom katolska Frankrike att ge omfattande stöd till protestantiska Sverige.

Men innan Europas länder i 30 år skulle göra allt för att förgöra varandra på tysk mark hann mycket hända.

Händelsekedjan börjar med att prästen Martin Luther 1517 spikar upp sina teser på kyrkdörren i Wittenberg och banar väg för ytterligare en splittring av kyrkan.

Luthers teser skulle i normala fall ha fallit i glömska, men tack vare Johann Gutenbergs boktryckarkonst får det skarpa angreppet på påven och den katolska kyrkan spridning i hela Europa.

Luther kritiserar kyrkan för att samla på sig stora rikedomar, han är emot att kyrkan säljer frälsning mot betalning och betonar flit, anspråkslöshet och lydnad.

Att kyrkan är på tok för rik tycker också många furstar och kungar i norra Europa som nu konverterar till protestantismen. Gustav Vasa tömmer snabbt Sveriges kyrkor på guld och silver. Budskapet att vanligt folk ska arbeta hårt och lyda överheten passar också regenterna bra.

Europa är nu splittrat i två fientliga läger. Protestanter och katoliker föraktar varandra djupt och ser fienden som den onde själv. Ett kallt krig bryter ut, hett blir det 1618 när Prags protestantiska borgare kastar ut påvens sändebud genom fönstret i Hrdcanyborgen. Nu är måttet rågat för kejsar Ferdinand II i Wien. Han utropar sig till ledare för de katolska länderna och skickar sin armé mot Prag för att återinföra ordningen.

När det är gjort och de böhmiska kättarna bränts på bål fortsätter de katolska trupperna in i Tysklands furstendömen för att mörda och plundra alla som bekänner sig till Luthers irrläror. Till slut vaknar Danmark och sätter sig till motvärn, men besegras enkelt av katolikerna. Nu är hela den europeiska kontinenten katolsk, de sista motståndarna till katolicismen inringas i Stralsund och bönar om hjälp.

En man hör bönerna, Sveriges

kung Gustav II Adolf. Lejonet från Norden, som han ska komma att kallas, landstiger på ön Usedom i Pommern 26 juni 1630. Han knäböjer, tackar Gud för en god seglats och ber om lycka i kriget.

Sverige är vid denna tid ett land med 1,4 miljoner invånare. Bristen på eget manskap löser man med att anställa legosoldater. Problemet är att de ska ha betalt, det löser man genom att låta dem plundra och röva och själva fixa sin lön.

Armén krossad

I ett drygt år undviker den protestantiska och katolska hären varandra. Man har fullt upp med att ”befria” städer som ockuperas av fienden. Den värsta massakern sker i Magdeburg som katolikerna intar 10 maj 1631. Över 20 000 invånare i staden dödas, bara 4 000 som flyr in i katedralen benådas men tvångsvärvas till den kejserliga armén, männen som soldater, barnen som slavar och kvinnorna som något ännu värre.

Gustav Adolfs armé som skulle komma till undsättning hann inte fram i tid. Men den 7 september 1631 är det dags för ett avgörande slag. Breitenfeldt där striden avgörs är i dag en knutpunkt för motorvägar norr om Leipzig. Ett monument med texten ”Glaubensfreiheit für die Welt” (Trosfrihet för världen) minner om vad som hände här för närmare 400 år sedan.

Slaget blev en förkrossande seger för protestanterna under Gustav Adolfs ledning. Men hären var bara till en liten del svensk, eller finsk. Över 60 procent av manskapet var tyska legosoldater, näststörsta gruppen var skottar.

Ändå anses de fruktade finska hakkapeliterna under Torsten Stålhandskes kommando ha spelat en avgörande roll då man på den högra flanken drev de svartklädda pappenheimska ryttarna på flykt. Namnet hakkapeliter får de finska ryttar na för att de skriker ”hakkaa päälle” då de går till attack.

Efter slaget fanns bara skärvor kvar av den katolska hären på 35 000 man. Och de som kom undan flydde hals över huvud. Däremot stupade bara var tionde man av 40 000 i den protestantiska hären.

Vägen låg nu öppen för Gustav Adolf att marschera till Wien och diktera fredsvillkoren, garantera den protestantiska kyrkans fortlevnad och sedan avsluta kriget. Men kungen hade andra planer.

Svenskarna hade under ett år upptäckt hur rika och välmående de tyska städerna var. Därför marscherade kungen inte till Wien, han slöt inte heller fred utan gav order om ett plundringståg mot trakterna kring floderna Main och Rhen.

Tyskland skövlas

Detta passade de svenska soldaterna väl som började marschera från stad till stad och med hot om plund ring och total förstörelse tog för sig av rikedomarna. Officerarna lade beslag på guld, silver och konst medan manskapet fick äta sig mätta på färskt bröd och smaka vin.

Tyskarna var de enda som inte gillade kungens plundringståg. När 30åriga kriget var slut sexton år senare var Tysklands furstedömen skövlade och nerbrända. 900 städer var i ruiner. Många av dem skulle aldrig återuppstå. 40 procent av invånarna i Tysklands städer dog under kriget, 30 procent av landsbygdsbefolkningen.

I den protestantiska hären ingick många nationaliteter. Som ockupanter lär finnarna ha upplevts som de mildaste. Så länge de fick mat och vin och kunde bada bastu lät de bli att plundra lokalbefolkningen och lämnade flickorna i fred. Om manskapet var lättare att muta så kunde ingenting stoppa de svenska adelsmännens girighet när de hade börjat roffa åt sig värdeföremål.

En officer skrev i brev hem till Sverige om sitt fantastiska nya liv:

”Vi bränna, mörda och våldtaga dagligen. Vilket härligt liv!”

För kungen varade det roliga inte länge. Medan protestanterna efter segern i Breitenfeldt marscherade genom den tyska landsbygden ner till Bayern samlade kejsaren i Wien fort ihop en ny armé. Ett år efter slaget vid Breitenfeldt var det dags för revansch. Nu i Lützen som ligger söder om Leipzig.

I dimman rider Gustav Adolf vilse och hamnar in bland fienderna som sticker ner honom. Slaget slutar oavgjort. Medan Gustav Adolfs kropp skickas hem för att begravas stannar den svenska hären kvar i Tyskland för att fortsätta kriget i ytterligare sexton år. Innan fred sluts 1648 hinner man plundra västra sidan av Prag och skeppa hem ofantliga konstskatter, bibliotek och andra värdeföremål som än i dag pryder svenska slott, herresäten och kyrkor.

Ett kallt krig bryter ut, hett blir det 1618 när Prags protestantiska borgare kastar ut påvens sändebud genom fönstret i Hrdcanyborgen.