Mannerheim valde sin framtid med vånda
Ödesåret 1917 stod Gustaf Mannerheim inför ett av sitt livs avgörande vändpunkter. På hösten fattade han, under ett besök i Odessa, valet att återvända till Finland. I sin nya Mannerheimbok dyker journalisten Matts Dumell ner i den vånda Mannerheim kämpad
Mötet mellan general Gustaf Mannerheim och tsar Nikolaj II i februari 1917 blev inte alls så hjärtligt som Mannerheim hade hoppats.
Han var emellertid märkbart tankspridd, noterar en besviken Mannerheim efter mötet. Han hade väntat sig lite mera uppmärksamhet och inte blev det mycket bättre följande dag när Mannerheim beviljades audiens hos Hennes majestät kejsarinnan nästa dag.
Kejsarinnan föreföll tärd och håret hade grånat sedan jag såg henne senast, konstaterade Mannerheim.
De här mötena kom att bli de sista gångerna Mannerheim träffade medlemmar av den av honom avhållna tsarfamiljen. Bara ett par veckor senare kom beskedet att kejsaren hade abdikerat och att hela kejsarfamiljen satt i husarrest.
– Än en gång trasades livet sönder för Mannerheim. Första gången skedde det under barndomen då fadern försvann till Paris med sin älskarinna, nu förlorade han åter en familj, säger Matts Dumell.
– Mannerheim hade tjänat den ryske kejsaren i trettio år och han var lojal med sin kejsare.
Matts Dumells bok När Mannerheim valde Finland (Förlaget M) utkommer samma dag som Mannerheims 150-årsdag firas – den 4 juni.
Boken koncentrerar sig på de dramatiska händelser som ledde fram till att Gustaf Mannerheim vid fyllda 50 lämnade den armé han gjort karriär i och återvände till landet han föddes i, där en annan karriär väntade.
Dessutom ingår här några nya synvinklar på personen Gustaf Mannerheim.
– Jag har försökt hitta människan Mannerheim bakom hjälten Mannerheim. Som person var Mannerheim ofta velande och tvekande, ibland frustrerad men samtidigt målmedveten och en pedant.
– Han var också en man som tyckte om att agera och han avskydde apati. Enligt honom var den ryska armén i uruselt skick och disciplin saknades. Och han kunde absolut inte acceptera att tsaren hade åsidosatts. Så varför valde Mannerheim månne Finland? – Kanske finländskheten trots allt spelade in, säger Matts Dumell.
– Dessutom tänkte sig Mannerheim kanske att han i Finland skulle kunna fortsätta kampen mot bolsjevismen vilket var en passion för honom.
Under sina år i Ryssland dekorerades Gustaf Mannerheim med S:t Georgsorden, men kanske inte nödvändigtvis tack vare sina hjältemodiga insatser på krigsfältet, säger Matts Dumell.
– Mannerheim kan ha fått orden boudoirvägen, via sin relation med änkekejsarinnan Maria Feodorovna, antyder Dumell. Hur stadig var Mannerheims position inom den ryska militären? – Hans renommé var god. Efter sina insatser i det rysk-japanska kriget och efter sin ritt genom Centralasien fick han tjänst i livgardet och befordrades till generalmajor. Han ingick i kejsarens svit och var en av de tio högsta militärerna i Ryssland.
Matts Dumells bok När Mannerheim valde Finland är den andra Mannerheimboken på kort tid. För bara några veckor sedan utkom Henrik Meinanders bok Gustaf Mannerheim. Aristokrat i vadmal (Otava). Senare i år utkommer åtminstone Herman Lindqvists Mannerheimstudie.