Väninneskapets oländiga topografi
Ulrika Nielsen och Lina Hagelbäck samarbetar i en lyriksamling som är ett slags väninnelaboratorium. Samlingen har lite av experimentkaraktär och formmässigt blir det tidvis något spretigt, men utan experiment bryts ingen ny litterär mark.
■■Visst■går■det■att■dela■på■ett■diktverk.■Österbottniska■Ulrika Nielsen■ fick■Svenska■Yles■lyrikpris■2015■för■ det■multimodala■diktverket■Undergången,■som■hörde■till■mina■personliga■favoriter■det■året.■Nu■samarbetar■hon■med■svenska■Lina Hagelbäck■i■Ömhetsmarker,■en■lyriksamling■som■är■ett■slags■väninnelaboratorium.■Samlingen■har■lite■av■en■experimentkaraktär■och■formmässigt■ blir■det■tidvis■något■spretigt,■men■utan■experiment■bryts■ingen■ny■litterär■mark.
Ömhetsmarker består■av■tre■till■ sin■estetik■rätt■olika■delar.■Den■första■ består■av■dialoger■mellan■två■diktjag.■ En■del■av■dialogdikterna■är■som■saxade■ur■en■chattkonversation■mellan■ författarna■Hagelbäck■och■Nielsen■ som■bestämt■sig■för■att■skriva■en■bok■ tillsammans,■där■den■ena■börjar■och■ den■andra■får■i■uppgift■att■fortsätta:■ ”–■Ska■vi■försöka?■/■–■Börja■du,■jag■fyller■i.■/■–■Går■framåt■/■–■genom■vintrig■ /■–■spindelväv”.■
Å■ andra■ sidan■ innehåller■ dialogsviten■också■andra■element.■De■ två■samtalande■är■ömsom■diktarkolleger,■ömsom■älskande,■ömsom■ väninnor■som■leker■en■nonsenslek■ om■sin■egen■vänskap:■”–■’Prasslar’■är■ ett■älsklingsord.■/■–■Som■rispapper■i■ sängen.■/■–■Lövhögar■på■isiga■gator.■/■ –■Det■prasslar■till■vänster.■/■–■Otro?”■ Ordens■tyngd,■textur■och■betydelse■ prövas■ut■i■samtalet.
”Eftersom vi båda två var flera”
Ömhetsmarker präglas■av■en■hel■del■ nonsenslek■och■nyord,■vilket■också■ märktes■i■ordbruket■i■Hagelbäcks■ prosadebut■Violencia■från■2013.■Liksom■i■Violencia■finns■det■även■här■en■ vass■kant■gömd■bland■de■roliga,■underfundiga■uttrycken■och■associationerna.■Bakom■den■friterade■hyenan,■ den■kylskåpskalla■abborren■och■andra■sammansatta■kroppar■som■viner■förbi■finns■frågan■om■vad■språket■och■skrivandet■egentligen■kan■ göra.■Vad■är■att■skriva,■vilka■är■insatserna,■och■vad■kan■gå■förlorat?■Samlingen■ramas■in■av■sitt■motto:■”Stryk■ dig■mot■det■djupaste,■/■mot■det■mest■ obegripliga■i■mig.”■Syftet■är■att■dela■ det■obegripliga■och■på■så■sätt■göra■ det■begripligt.■Försåvitt■att■det■går.
Ett■diktverk■skrivet■av■två■personer■– hur■fungerar■det■egentligen?■ Bra■tycker■jag,■det■ovanliga■greppet■ kanske■borde■bli■vanligare.■”Eftersom■vi■båda■två■var■flera,■var■det■fullt■ med■folk■redan■där”,■skriver■filosoferna■Gilles Deleuze och■Félix Guattari■i■inledningen■till■den■samskrivna■boken■Tusen■platåer.■Varför■samskriva?■”Inte■för■att■nå■fram■till■den■ punkt■där■man■inte■längre■säger■jag”,■ skriver■Deleuze■och■Guattari,■”utan■ för■att■nå■fram■till■den■punkt■där■det■ inte■längre■spelar■någon■roll■om■man■ säger■jag■eller■inte.”
I■ den■ här■ ambitionen■ liknar■ Deleuze■&■Guattari■poeterna■Nielsen■ &■Hagelbäck.■Också■i■Ömhetsmarker■ är■det■fullt■av■folk■i■tvåsamheten.■En■ drös■författare■och■andra■kreatörer■ dyker■upp■i■samlingen■och■får■skapa■ett■flipperspel:■bland■andra■Elfride Jelinek, Marguerite Duras, Sonja Åkesson och■Sylvia Plath utgör■grynnor■som■de■bägge■jagen■och■läsaren■ kan■krocka■med■och■ta■spjärn■emot.
Del■ två■ av■ samlingen■ framstår■ som■ den■ tätaste■ och■ mest■ konsekventa.■Den■har■titeln■”tisdag■utan■
fågel eller en vecka utan brev” och följer ett diktjag under en vecka i ett semesterhus. En man och några barn flyter in och ut ur bilden, men den som jaget egentligen väntar på är den skrivande väninnan, ”min trasiga rubinvän”. Skrivandet framställs som en sjukdom som väninnorna delar. När hon äntligen kommer är mötet bitterljuvt och sensuellt. ”Det händer att jag tar i henne, så har det inte / alltid varit. // Efter att hon gått: / en kvardröjande doft av hypnos, / äpplen och rök, något vidbränt.” Det är ingen enkel vänskap som gestaltas här.
”Du är min gröna pärlande skuggsida”
Väninnedyaden finns ständigt i förgrunden men de två jagen som dyaden består av genomgår metamorfoser och inte sällan får relationen en sexuell ton, som i citatet ovan. I Ömhetsmarker löses gränserna mellan kreativt stöd, kärleksrelation och systerskap upp: ”Du är min gröna pärlande skuggsida. // Jag älskar att du rör vid det jag skriver”.
Under min läsning av Ömhetsmarker tänker jag på en essä av Adrienne Rich från 1980, där hon slår fast att det enda sättet att kullkasta patriarkatet är att odla det hon kallar ett lesbiskt kontinuum. För Rich betyder det att gränsen mellan sexuella och vänskapliga relationer kvinnor emellan bör lösas upp: kvinnor bör söka sig till andra kvinnor för alla sina behov. Samlingens tredje del kan läsas som ett slags dagboksanteckningar, där ett jag kretsar kring en kvinna och försöker komma henne nära: ”Aldrig glömmer jag hennes snabba inre i mig, / det rörliga motståndet.” Det blir aldrig riktigt klart vilken relation diktsamlingens kvinnor har till varandra och det är utmanande – och spännande.
Väninneskapet i Ömhetsmarker är en påminnelse om hur lite plats den komplicerade, svåra kvinnliga vänskapen får i litteratur och populärkultur. En avvikare från den normen är naturligtvis Elena Ferrantes Neapel-serie, där den stormiga vänskapen mellan Lila och Lenù är den röda tråden i bägges liv. Men berättelser om kvinnor som kreativa, skapande, likvärdiga sporringpartners är det ont om. Där gör Nielsen och Hagelbäck en stark insats, också estetiskt. Läsaren får en känsla av att det ibland verkligen behövs två för att skriva dikt. ”Du sa: Jag vill skriva en bok med dig. / Jag sa: Jag önskar mig en katt som liknar dig.” Traditionellt är dikten ensamhetens modus, men varför skulle den behöva vara det? I vår tid av författarhets och -dyrkan är det uppfriskande att inte kunna sätta fingret på diktens källa utan att utmanas av ett undanglidande, polyfont vi.
Väninneskapet i Ömhetsmarker är en påminnelse om hur lite plats den komplicerade, svåra kvinnliga vänskapen får i litteratur och populärkultur.