Regeringen pressas om de sociala skillnaderna

Professor föreslår både skattehöjningar och fokus på framtida jobb

Höjningar i arvsskatten, beskattat barnbidrag, en sammanföring av löne- och kapitalinkomstskattenivån, progressiv fastighetsskatt.

Det är några förslag som professor Heikki Hiilamo tar fasta på i sin pamflett om inkomstfördelningen.

Regeringen och finansminister Petteri Orpo (Saml) är inte beredda att höja skattenivån, tvärtom, men Hiilamo anser att diskussionen om sociala skillnader behöver bredd.

Han fokuserar också på några frågor som kan få mer politiskt stöd än skattehöjningar – sådana ingrepp i ojämlikheten som sker redan innan inkomstfördelningen.

– Det handlar också om hur man formar den tidiga fördelning som sker på marknaden säger Hiilamo och avser innovationer som kan sysselsätta människor, digitalisering och robotar, och om att samhället ska investera i sådant som sysselsätter människor i framtiden.

Hiilamo riktar också kritik mot regeringen för att inte sammanföra arbetet mot sociala skillnader med vårdreformen.

Höj barnbidraget och beskatta det progressivt, reformera de sociala förmånerna, inför en aktivitetsinkomst i stället för den omtalade basinkomsten, och skapa en enhetlig beskattning för alla typer av inkomster vare sig de är löner eller kapitalinkomster. Det är några råd professor Heikki Hiilamo lägger fram i en pamflett som tar fasta på den kända samhällsforskaren Anthony Atkinsons tidigare recept mot sociala skillnader och översätter dem till ett finländskt sammanhang.

Hiilamo är medveten om att flera förslag skulle stöta på både politiskt motstånd, till exempel allt som höjer skattenivån, vilket regeringen inte skulle vara beredd på. Finansminister Petteri Orpo (Saml) kommenterar till Yle att skattehöjningar inte är något han förordar, utan fokuserar på sysselsättningen. Men Hiilamo vill argumentera för en bred debatt, och för att klyftor inte överbryggs enbart som en efterhandskonstruktion i form av skatter och inkomstfördelning.

– Hur klyftorna föds kan granskas i två skeden – först i det primära skedet på marknaden, och sedan när välfärdssamhällets institutioner kommit in. Därför handlar det inte bara om en omfördelning, utan också hur man formar den fördelning som sker på marknaden, säger Hiilamo.

– Atkinson granskar också detta tidiga skede och talar mycket om innovationer som kan sysselsätta människor, om digitalisering och robotar, och om att samhället ska investera i sådant som sysselsätter människor i framtiden, säger Hiilamo.

Bostäder, livslängd och utbildning

Om inte till exempel bostadsmarknaden och finansmarknaden också tas in i ekvationen blir det mycket svårt att lappa ihop ett jämlikt samhälle med bara skatter som enda redskap.

Utbildning är en annan sådan sak, men eftersom Hiilamo använder Atkinsons förslag som utgångspunkt har han inte det som en separat punkt.

Inte heller den stora vårdrefor men som behandlas i riksdagen just nu, men i egenskap av sociologiprofessor funderar Hiilamo också på ojämlikhetsrisken i den.

– Patientavgifternas andel är hög i Finland, vilket är en orsak till ojämlikhet. Med vårdreformen kommer patientavgifterna att stiga vilket ökar problemet, säger Hiilamo, och syftar på att landskapen inte kommer att uppbära skatt.

En annan orsak till ojämlikhet är att företagshälsovården kvarstår – för dem som har jobb säger han.

– Då är risken att det uppstår två dörrar i vårdcentralerna, en för dem som har företagshälsovård och en för dem utan. Alla ska ha samma rätt till service men de med företagshälsovård har det bättre.

Hiilamo hör till dem som förespråkat en försiktigare övergång i flera steg, med försök och experiment först. Han bedömer att regeringen inte lyssnat på det rådet, men just nu är behandlingen i riksdagen avgörande.

Patientavgifternas andel är hög i Finland, vilket är en orsak till ojämlikhet. Med vårdreformen kommer patientavgifterna att stiga vilket ökar problemet. Heikki Hiilamo

Brexit och Trump fick fyr på debatten

För ungefär tio år sedan började det ske en förändring i den allmänna diskussionen om samhällsklyftor och sociala skillnader. Före det var det ett vanligt argument att relativa inkomstklyftor är okej, ifall också de med lägsta inkomster fick det bättre.

– Men 2005 var en vattendelare. Efter det gav både IMF och OECD ut rapporter med oro för att relativ ojämlikhet är illa för samhället och företagens verksamhetsmöjligheter, säger Pasi Moisio, forskarprofessor vid Institutet för hälsa och välfärd, som kommenterar Hiilamos pamflett.

– Inkomstskillnader som mätare kan vara dåligt om det sker förändringar i bara en del av inkomstska lan. Man kan inte titta bara på nedre ändan, och den insikten har blivit starkare efter fenomen som brexit och Trump, där missnöjet handlar om att hela inkomstfördelningen, också i den övre ändan, har en stor betydelse för samhällets utveckling, säger Moisio och hänvisar till Harvardprofessorn i ekonomi Dani Rodrik.

– Rodrik har påpekat att en ackumulerad ekonomisk makt för demokratin ur balans, skapar politisk instabilitet och hotar systemet.

I Finland har statsminister Juha Sipilä (C) tillsatt en expertgrupp som ska ta sig an de sociala skillnaderna. Hiilamo hoppas att hans pamflett bidrar till diskussionsöppningen.

Däremot har strävan att åtgärda sociala skillnader inte kopplats ihop med målet i social och hälsovårdsreformen, harmar han sig.

– De har nog inte alls blivit sammankopplade.

Hiilamos pamflett publicerades i går av den socialdemokratiska tankesmedjan Kalevi Sorsafonden.