Så kan vården organiseras i Österbotten

Bland annat primärvården, mödrarådgivningen och socialarbetarens mottagning ska skötas i ett välfärdscenter i varje kommun, förslår förändringsledarna för social- och hälsovårdsreformen i Österbotten.

Det finns fortfarande många öppna frågor kring hur vården kommer att fungera i framtiden, men ett konkret förslag publicerades i gå då slutrapporten för arbetsgrupperna för socialoch hälsovården i Österbotten offentliggjordes.

Förändringsledarna för socialoch hälsovårdsreformen i Österbotten, Göran Honga och Jukka Kentala, föreslår att det i varje kommun ska finnas familje- och välfärdscentraler, som sköter alla tjänster som inte omfattas av valfrihet. Dessa kommer att skilja sig från de nuvarande hälsovårdscentralerna, eftersom bland annat öppenvården enligt regeringens lagförslag kommer att bolagiseras.

Familje- och välfärdscentralerna skulle erbjuda till exempel primärhälsooch socialvård, kostrådgivning, socialarbetarens mottagning och utkomststödshandläggning, barn- och mödrarådgivning, kamratstödsgrupper, hemservice för barnfamiljer och psykolog- och familjerådgivningsservice.

– De ska vara center för människornas välfärd i form av närservice. De ska också fungera som basdepåer för den mobila personalen, säger Göran Honga.

Exakt vad som ingår i välfärdscentralerna klarnar ändå först när lagen om valfrihet i vården är klar. Landskaps- och vårdreformen be- handlas nu av riksdagens social- och hälsovårdsutskott.

I rapporten föreslås att det i Österbotten finns tre eller fyra socialoch hälsovårdscenter, som ansvarar bland annat för öppenvården, psykvårds- och rusvårdstjänster. Mer specialiserad och krävande service, såsom specialistvård och barnskyddsarbete, erbjuds i sin tur i centraliserade affärsnätverk på landskapsnivå.

Kommunerna har inte längre någon roll i vården, utan också de föreslagna välfärdscentralerna styrs av landskapet.

Många utmaningar

Det finns ändå fortfarande en del öppna frågor, inte minst eftersom regeringens riktlinjer bland annat i fråga om omfattningen av valfriheten fortfarande är öppna.

– Ur klientens synpunkt är en av de största frågorna hur man ska behärska alla valmöjligheterna och hur man väljer vad som är det bästa alternativet för en själv, säger Honga.

För landskapen är avsaknaden av övergripande informations- och kommunikationssystem bland de största bristerna. Centrala styrinstrument saknas och det kommer att ta flera år tills sådana implementeras.

Den temporära beredningsgruppen i Österbotten fortsätter beredningen utifrån rapporten. De slutliga lösningarna om strukturen bestäms av landskapsfullmäktige, som väljs i januari 2018.