Mentor för finlandssvenska skådespelare
Scenkonst Den internationelle festivalkuratorn Haiko Pfost sporrar finlandssvenska skådespelare till att bli självständiga konstnärer. På Hangö Teaterträff kan publiken få inblick i fortbildningsprojektet Den autonoma skådespelaren.
Den tyske festivalchefen Haiko Pfost har planerat ett fortbildningsprojekt för finlandssvenska skådespelare.
– När jag besöker stora festivaler får jag känslan av att allt ser likadant ut. Det är som med fusionsköket, utvecklingen är nödvändig, men jag upplever samtidigt att det finns ett stort behov av att komma tillbaka till sitt eget ursprung. Förstås ska man använda det på ett vettigt sätt. Jag vill erbjuda skådespelare olika perspektiv för att hantera sin historia och identitet, säger den tyske dramaturgen och festivalkuratorn Haiko Pfost.
Under ett år har Haiko Pfost varit kurator för fortbildningsprogrammet Den autonoma skådespelaren, ett treårigt projekt som leds av föreningen Lust (Långsiktig utveckling av svenskspråkig teater) och finansieras av Kulturfonden.
Syftet är att stärka skådespelare, sporra dem till att bli självständiga konstnärer genom workshoppar, föreläsningar och internationella studiebesök.
– Jag gillar att det handlar om att förstärka sin egen position, att initiativet inte kommer uppifrån utan från folk på fältet som upplevt ett behov av perspektivbyte.
– Deltagarna är väldigt öppna, de har förmågan att byta perspektiv och de letar efter nya utmaningar.
Tanken är också att i viss mån lämna ett traditionellt hierarkiskt arbetssätt som etablerats på institutionsteatrarna, till förmån för plattare och mer öppna strukturer.
Interventioner
Den sista delen av projektet inleds i höst och ska enligt Haiko Pfost behandla frågor som ”Vem är jag?”, ”Vem representerar jag?”, ”Hur kan jag berätta en berättelse?”
Innan det ska projektets andra cykel avslutas. Det sker på Hangö Teaterträff, vars nya styrelse delvis består av medlemmar från föreningen Lust.
På fredag ordnas olika ”interventioner” i Hangö, bland annat forskar man i aktuella konflikter i Hangö. På kvällen blir det en demoföreställning där resultaten presenteras. Hanko Pfost anser att Hangö Teaterträffs förnyade profil överlag är spännande.
Det gångna årets program har kretsat kring temat ”Den politiska skådespelaren” och internationella stornamn som scenkonstgruppen God’s Entertainment och regissören Yael Ronen har föreläst och lett workshoppar.
– Jag ville ha med två poler av politisk teater. Den ena kretsar kring immersiv teater och site-specific teater med interventioner där man går ut i staden bland människorna. Den andra polen handlar om att återvända till berättandet, att behandla stora teman genom den egna biografin.
I höstas gjorde deltagarna också en studieresa till Münchner Kammerspiele, en teaterinstitution som förkroppsligar en pågående utveckling på det tyska teaterfältet där statsteatrar och fria teatergrupper i allt högre grad uppmuntras till samarbete. Samma utveckling kan skönjas på det finländska teaterfältet.
Haiko Pfost, själv konstnärlig ledare för det fria fältets största teaterfestival Impulse är tveksam till projekt som syftar till att sammanföra det fria fältet och institutionerna i Tyskland.
– Jag får känslan av att teaterhusen får pengar som tidigare gick till det fria fältet. De arbetar visserligen tillsammans med de fria grupperna, men de fria grupperna blir tvungna att använda sig av teaterhusens strukturer för sitt konstnärliga arbete. Hittills har jag aldrig sett en produktion som skapats innanför strukturerna och som varit mer spännande än en produktion som skapats utanför strukturerna.
– Vi måste kämpa för att behålla vårt självständiga utrymme och även få tillräckligt med pengar för det, det är en rättvisefråga.
– De statliga teaterhusen har gynnats av att öppna sig – det har varit som en injektion för dem. Men det fria fältet bör vara medvetet om vad som händer. Se till att inte låta er utnyttjas som ett uppfriskande piller och sedan gå miste om egna arbetstillfällen!
Också den legendariska Berlinteatern Volksbühne har antagit en ny skepnad som mer påminner om ett produktionshus sedan den mångårige chefen Frank Castorf byttes ut mot det brittiska konstmuseet Tate Moderns förre chef Chris Dercon. Händelsen har skakat om hela det tyska teaterfältet och väckt negativa reaktioner eftersom Volksbühne varit känd för sin fasta ensemble och konstnärliga linje.
– Varför ge upp något som fungerar, som har en publik, en unik och enastående profil? Det finns ju flera andra teaterhus i Berlin förutom Volksbühne, varför inte göra det i något annat? Det skulle till exempel ha passat Berliner Ensemble och Brechts anda bättre.