Populism får effekt i bloggar
Högerpopulism Invandringskritisk, tolerantia, blomsterhatt, suvakki, kukkahattutäti... De politiska bloggarna ute i högermarginalen har skapat begrepp som haft stort genomslag, också i översättning. – Orden har bidragit till polariseringen. Begreppen förä
För den som har ett eldfängt budskap kan bloggen vara ett behändigt verktyg, som gör det möjligt att länka och ladda upp bild och video utan att egentligen säga något själv. Det här utnyttjas flitigt av högerpopulistiska bloggare i Finland och Sverige, konstaterar Katarina Pettersson, som i dag disputerar om sannfinländska och sverigedemokratiska politikers bloggar.
Också Katarina Petterssons pro gradu handlade om retoriken längst ut till höger – nämligen hur Sverigedemokraterna använde sig av begrepp som mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och gayrättigheter för sina egna syften, och för att skapa en motsättning till islam.
Ämnet har inte blivit mindre aktuellt sedan dess, och i den färska doktorsavhandlingen granskar Pettersson högerpopulistiska politikers bloggtexter i Finland och Sverige. Materialet utgår från sannfinländska och sverigedemokratiska politikers bloggar.
Likheterna är många, men några kulturella skillnader går också att skönja – till exempel i hur man definierar den i och för sig gemensamma hotbilden, invandringen.
– I Finland ligger hotet i framtiden, och man hänvisar till Sverige som ett varnande exempel på hur illa det kan gå. I de svenska bloggarna är katastrofen redan närvarande, men gör man som Sverigedemokraterna säger kan någon del av folkhemmet kanske ännu räddas, lyder resonemanget.
Bloggarna är tacksamma verktyg för eldfängda budskap, konstaterar Pettersson.
– Man behöver inte säga så mycket själv, man kan i stället länka till nyheter eller videoklipp som andra gjort. Det är behändigt då man vill ta ställning till någonting kontroversi ellt, utan att verka fördomsfull eller rasistisk. Många av bloggarna länkar till exempel till nyheter om våld och kriminalitet bland utlänningar, då behöver man inte säga någonting själv utan bara konstatera att se själv hur det är.
Länkandet är ett beprövat verktyg hos bloggarna när det gäller att skapa en känsla av ett vi som förstår hur det egentligen ligger till, i motsats till de andra, och till de etablerade medierna som bara mörkar problemen.
– Digitala verktyg som bilder, video och möjligheten till direkt kommunikation mellan bloggaren och läsaren är effektiva medel för att övertyga och skapa vikänsla.
Olika strategier
För avhandlingen har Pettersson delat in bloggarna i tre grupper: för det första den invandrarfientliga falangen, för det andra kvinnor och för det tredje politiker med invandrarbakgrund eller som tillhör en etnisk minoritet. I den tredje gruppen hittade Pettersson ändå inte tillräckligt med material på finskt håll, så här finns bara Sverigedemokraterna representerade.
– Grupperna har många likheter, till exempel invandringsfientlighet och avoghet mot ett mångkulturellt samhälle. Men här finns också skillnader – retoriken bland de typiska vita mansrösterna är betydligt mer okomplicerad. De övriga två grupperna har det lite svårare. De går hela tiden en balansgång som invandrare eller kvinnor i ett parti som ställer sig avogt mot att de som grupp ska vara jämlika i samhället.
De kvinnliga bloggarna löser dilemmat mellan jämställdhet å ena sidan och partiets ideologi å den andra genom att vända på steken – det är egentligen Sannfinländarna/ Sverigedemokraterna som på riktigt förstått vad jämställdhet går ut på, medan feminister och andra jämställdhetskämpar missförstått alltsammans och i själva verket motarbetar jämställdheten.
– De förespråkar en mycket individualistisk ideologi där var och en kan klara sig själv om man är stark. Då behövs inga strukturella åtgärder i arbetslivet, inga könsneutrala dagisar eller särskilt stöd. De muslimska kvinnorna ska räddas undan förtrycket, slöjorna ska bort precis som särskilda turer i simhallen.
I inställningen till just jämställdheten finns en paradox som kan vara nog så besvärlig att argumentera sig förbi. Å ena sidan anförs kvinnornas rättigheter gärna som ett av huvudargumenten mot muslimsk invandring, å andra sidan är jämställdhet ingen politisk prioritet. Lösningen ligger i konstaterandet att vårt samhälle redan är jämställt. I Sverige är det här ändå lite krångligare än i Finland.
– Här finns en ganska tydlig skillnad i materialet, som nog återspeg
lar att det i Sverige är mer accepterat att kalla sig feminist. I Sverige kan inte ens Sverigedemokraterna helt vifta bort feminismen, den är någonting som de till skillnad från Sannfinländarna måste handskas med och ta på allvar.
Vill inte vara alibi
Också bland Sverigedemokraternas bloggare med invandrarbakgrund kan man skönja en liknande strategi. Den goda invandraren är en assimilerad invandrare, och SD står för en öppen svenskhet där vem som helst kan bli svensk. Någon rasism har de inte stött på – förutom från antirasister och andra som dristar sig att ifrågasätta deras politiska val just på grund av deras invandrarbakgrund.
Bägge grupperna är noga med att inte framstå som något alibi för sitt parti.
– De här personerna var mycket starkt medvetna om kritiken, att partierna bara utnyttjar dem som marionetter för att understryka att de inte är kvinnofientliga eller rasister. De poängterar ofta sitt eget val, att det är de själva som valt just den här politiken. Det är svårt att säga hur väl de lyckas, men i många europeiska länder ökar stödet för de populistiska partierna just i de här grupperna så de är inte alls onödiga för partierna.
För bloggarna håller sig ingalunda bara i bloggosfären. De spiller över och påverkar debatten också utanför den.
– Ta nu till exempel termen invandringskritisk, den termen uppstod i bloggosfären men har spridit sig och blivit allmänt vedertagen. Och det finns fler begrepp, uttryck som spridit sig och blivit vanliga i ett större sammanhang. Bloggarna påverkar den offentliga diskussionen och har haft stor betydelse för mobiliseringen av väljare.
Rekryteringsbasen är det inget fel på, om man får tro en färsk rapport om finländarnas beredskap att stödja populistiska tänkesätt som publicerades av Näringslivets delegation EVA den här veckan.
Rapporten visar bland annat att över hälften av finländarna uppger att flyktingkrisen har gjort dem mer kritiskt inställda till invandring än tidigare, och att mer än 60 procent anser att landet behöver starka ledare som kan återinföra ordning och reda och respekt för de rätta värderingarna.
Att utveckla en förmåga till kritisk läsning vore viktigt då det finns så mycket information att förhålla sig till, säger Pettersson.
– Det finns så mycket alternativa fakta, hur skiljer man det ena från det andra? Det är så lätt att kasta fram statistik på nästan vad som helst. Att läsa kritiskt är något som man borde ta upp redan tidigt, i skolan, då det finns så mycket information som är mer eller mindre sanningsenlig. Hur får man till exempel syn på avsändarens agenda, vilka är hens kopplingar och så vidare. Det är förstås svårt, men det vore viktigt att kritisk läsning inte bara är något som forskare ägnar sig åt utan att det blir en del av vår allmänbildning.
Ta nu till exempel termen invandringskritisk, den termen uppstod i bloggosfären men har spridit sig och blivit allmänt vedertagen. Katarina Pettersson