Världen blir inte bättre om populisterna tar över

Orättvisa och missnöje är den bästa grogrunden för dagens förändringstrend som tilltar överallt. Radikala populistpartier, eller nykomlingar som till exempel Emmanuel Macron börjar bli uppbackade av allt flera människor som med rätta vill ha en förändring i dagens värld. Det börjar bli ett allvarligt hot mot Europas etablissemang.

Valresultat som baserar sig på grova vallögner gör att representativa demokratier blir odemokratiska då väljarna luras att rösta på någonting som de inte får. En demokrati är ett samhälle där politiken tar hänsyn till folkmajoritetens önskemål, också efter valet. Det fattas för många beslut som folkmajoriteten inte vill ha.

Flyktingpolitiken och den rasande ökande inkomstspridningen är de största stötestenarna i dramat. Folkmajoriteten i de flesta EUländer önskar en destruktivare flyktingpolitik på grund av att de som tog emot mest flyktingar har fått en del problem. Den ökande lönespridningen är ett annat problem. I vårt land vill våra beslutsfattare genomföra en sjukvårdsreform för reformens skull som gynnar byråkratin ytterligare och i bästa fall ger flera skyddade arbetstillfällen. Sådant älskar våra politiker verkligen, men folket önskar mindre byråkrati och mera vård. Byråkrater är i dag inte längre så viktiga, dem kan man digitalisera bort.

På ena sidan har man industrietablissemangen som har överdimensionerade löner och oacceptabla förmåner. Det förstör företagens konkurrenskraft. I det politiska etablissemanget är det inte så här drastiskt, men nästan. Får någon sparken för att den inte blir återvald, på grund av oduglighet, får personen omedelbart ett högavlönat skyddsarbete inom EU, eller inom något statligt företag eller industrin eller en god förtidspension.

På andra sidan har vi arbetstagarna som i bästa fall får nöja sig med en tre månaders lön om de blir bortvalda. Är de över 50 år får de med största sannolikhet gå arbetslösa resten av sitt arbetsliv. På grund av detta får de sedan en urusel pension. Över 25 procent av Europas befolkning lever i dag under fattigdomsgränsen, tendensen är stigande. Ofta är det ensamförsörjare, låginkomsttagare, visstidsjobbare, arbetslösa och pensionärer. Missnöjet blir inte mindre av att redan små inkomster blir relativt hårt beskattade medan storindustrins höga miljardvinster lagligt får smita från skatterna!

Man har skapat två världar. Folkets realistiska värld och etablissemangens självbetjäningsparadis där några få lever som forna tiders kungar och kejsare. De anser, intressant nog, att minimilönerna för konkurrenskraftens skull borde sänkas medan deras egna arvoden borde höjas. Hur det passar ihop med det eviga gnällandet över industrins dåliga konkurrensförmåga är för mig en gåta.

Ryssland har egentligen samma problem med den stora skillnaden att det där är de politiska topparna och några oligarker som äger 90 procent av landets förmögenhet. Helheten gör att folket känner sig bedraget. De är delvis så förbannade på etablissemangen att de till en början söker sig en ny adress. De har ingen skillnad vem som tar över bara de gamla kommer bort. Resultat är Donald Trump, Viktor Orbán och så vidare. I Frankrike valde folket helt bort de konservativa och socialisterna till favör för nykomlingen Macron som, ifall han får stöd i parlamentsvalet, verkar bli riktigt bra.

En sak är säker, världen blir inte bättre om populisterna tar över. De kommer med ännu flera vallögner än sina föregångare för att komma till makten, som de också kommer att missbruka efter bästa förmåga. Den verkliga knallen kommer därför först när folket märker att de återigen blev bedragna. Den politiska oförmågan att tänka mera logiskt och realistiskt i stället för bara ideologiskt och ta lite hänsyn till folkmajoritetens önskan är således den största boven. Det kunde lätt åtgärdas genom att ge lite mera makt åt folket.