”Delegation för integration på svenska behövs”
Språkval Då Alexander Foy för ett par år sedan fick ett positivt asylbeslut flyttade han till Esbo och bad om att få bli integrerad på svenska. Det fick han inte, däremot nog påflugna frågor om han tänker flytta till Sverige.
Integrationen på svenska, och kunskapen om den, lämnar fortfarande övrigt att önska. Det behövs såväl information som uppföljning – hur går det för dem som integreras på svenska, säger invandrarkoordinatorn Liselott Sundbäck.
Tre år efter att Alexander Foy började studera svenska är hans svenska närmast oklanderlig, komplett med finska lånord som det anstår en finlandssvensk. Men någon integrationsutbildning fick han aldrig.
– Nej, då det väl hade ordnat sig hade jag redan en studieplats vid Arcada så det var inte längre aktuellt. Jag är fortfarande ointegrerad! säger Foy muntert.
För att vara ointegrerad har han funnit sig väl tillrätta, han studerar, trivs och har inga planer på att flytta till Sverige. Han är dessutom ordförande för nätverket svenska.fi, för dem som valt svenska som integrationsspråk i huvudstadsregionen.
Orsaken till att det blev svenska för Foy var dels att han börjat intressera sig för den nordiska kulturen, dels att Migrationsverket placerade honom i förläggningen i Oravais under tiden som asylsökande. Han har inte ångrat sitt språkval, även om många andra har ifrågasatt det. I den finlandssvenska sfären är man mer skyddad mot rasism och diskriminering, upplever Foy. Men han känner andra som inte är lika nöjda med sitt val.
– Många har problem med att få service på svenska. Varje gång man inte får det är en besvikelse. Även om man kanske kan engelska är det viktigt att få bekräftelse på sitt val, på att man är integrerad. Då den här bekräftelsen uteblir är det många som börjar tänka på att flytta till Sverige, där man kan tala med alla och få jobb, säger Foy.
”Intressebevakare behövs”
Integration på svenska är kanske inte ett självändamål, men ska vara en möjlighet i alla tvåspråkiga kommuner. Det ska också handläggarna som möter inflyttaren och gör upp en integrationsplan informera om, men riktigt så är det inte alltid.
– Information och handledning är a och o, för det är där det fallerar. Tjänstemän och andra som möter de nyanlända måste ha kunskap, så att de kan informera om vilka möjligheter som finns, säger Liselott Sundbäck, invandrarkoordinator vid Kommunförbundet.
Det är ett år sedan Sundbäck inledde sitt värv som koordinator för integrationen på svenska, och i går var det dags för bokslut och seminarium med berörda parter. Efter att i ett år ha utrett och koordinerat möjligheterna till integration på svenska sammanfattar Sundbäck slutsatserna i tre huvudsakliga rekommendationer: det behövs mer information, det behövs utbildning för dem som sitter på nyckelpositioner och det behövs koordinering och intressebevakning.
– Den kanske största enskilda rekommendationen är att det behövs en enhet som koordinerar den svenska integrationen och utgör en gemensam röst då det gäller till exempel lagberedning och andra beslut. Det skulle vara naturligt att en sådan enhet skulle placeras vid Arbets- och näringsministeriet, som har hand om integrationen, men kanske mer realistiskt att tänka sig en delegation under Folktinget, säger Sundbäck.
Nätpublikationen Kommuntorget har tagit fasta på förslaget och citerar folktingssekreteraren Markus Österlund som identifierar behovet och ställer sig försiktigt positiv till förslaget. Sundbäck föreslår en tvärsektoriell delegation som skulle ha en bred expertis och eventuellt också en koordinator som kunde fungera som kontaktperson i frågor som rör integration på svenska. Problemet är finansieringen – fonderna som finansierat det ettåriga projektet med en koordinator vid Kommunförbundet är inte nödvändigtvis pigga på att öppna plånboken igen.
– Vi tycker det är viktigt att arbeta för integration på svenska, och här var det läge för någon att titta på helheten utifrån den utredning vi låtit göra tidigare. Men förhoppningen är att någon instans inom det offentliga sedan tar lyra. Det är väldigt problematiskt om sådant som på finskt håll finansieras med offentliga medel på svenskt håll förväntas finansieras med fondmedel, kommenterar utbildningsombudsman Veronica Granö-Suomalainen vid Svenska kulturfonden, som deltog i seminariet i går.
Det är Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner och Stiftelsen Tre Smeder som finansierat projektet vid Kommunförbundet.
Hur gick det sen?
Sedan Sundbäck inledde jobbet för ett år sedan har vissa saker också gått framåt. Hon har varit i kontakt med kommuner, flyktingförläggningar och ministerier, seminarier har hållits och information om svensk integration finns nu också lättillgänglig på nätet. Vissa saker rör på sig, medan andra fortfarande står stilla. De nyländska integrationsutbildningarna på svenska berättigar nu också till integrationsstöd, och fastän Åboland fortfarande är ett bekymmer finns också här planer på och ett kartlagt intresse för svensk integrationsutbildning.
Nu skulle det vara viktigt att sätta fokus också på uppföljningen, säger Sundbäck.
– Här behövs forskning – hur går det för dem som integrerats på svenska, får de jobb, var klarar man sig och var klarar man sig inte? Var är de här människorna nu? Vet vi inte det är det svårt att planera vidare.