Sorg och hopp.
Den bruna myllan bryter mot gräsets intensiva grönska. På kyrkogården i Malmö blir den senaste våldsvågen i staden, med nästan ett dödsoffer per månad, smärtsamt synlig. Gravarna är flera och färska. – Jag kan inte förstå. Varför händer allt detta, säger
Öknamnet är Sveriges Chicago: Malmö. Här förekommer mer dödligt våld än någon annanstans i landet. Det handlar om uppgörelser i kriminella
kretsar, men också utomstående har drabbats. – Vem har rätt att ta en annans liv, frågar sig Shaima Amin, mamma till Rami Amin, nybliven tandläkare som sköts i vintras (bilden). HBL söker förklaringar till våldet. Vi möter invånare som lever med skjutningar nära inpå sig, men som ändå försvarar och älskar sin stad.
Försommarkvällens ljus är starkt och himlen hög, men på Östra kyrkogården i Malmö är stämningen sorg. Svartklädd och späd sitter Shaima Amin vid sin son Rami Amins grav.
Hon kommer hit dagligen. Tänder rökelse och ljus, pysslar om och pyntar.
– Nu dekorerar jag graven. Jag bryr mig inte om min bostad längre. Det var inte så här det skulle bli. 24 år gammal hade Rami Amin precis blivit färdig tandläkare och var så glad, berättar Shaima Amin. En kväll i början av december tittade han på fotboll på en restaurang tillsammans med sina vänner. När han kom hem sköts han utanför porten till mammans hus där han tillfälligt bodde.
Examensfesten blev begravning.
16 mordförsök
Rami Amin är ett av offren i den mord- och våldsvåg som drabbar Malmö. I fjol och hittills i år har sexton mord genom skjutning begåtts i staden med knappt 330 000 invånare. Ett trettiotal skottlossningar har registrerats bara i år – sexton av dem har polisen rubricerat som mordförsök.
Ofta är det unga män som har dödats, på öppen gata. Det handlar om uppgörelser i kriminella nätverk, men också om fall där offret inte har
TEXT: ANNA SVARTSTRöM FOTO: MOA DAHLIN
kriminella kopplingar eller är känd av polisen – till dem hör Rami Amin.
– Hans vänner vågar inte gå ut, säger mamman Shaima.
– De tänker att om Rami blev skjuten kan vem som helst bli det.
För ingen har gripits och till en början var utredningen direkt underbemannad vilket också bland annat åklagaren kritiserade.
Ovissheten är tärande. Shaima Amins ögon fylls med tårar.
– Det gör så ont. Jag vill bara veta varför och vem som gjorde det.
Hon pekar på gravar alldeles nära. Där, bredvid varandra, ligger tre offer. Och lite längre bort finns fler. Tidigare kunde hon tänka att bara inblandade drabbades och att de till och med kunde förtjäna det. Så tycker hon inte längre.
– Vem har rätt att ta en annans liv, frågar hon.
Stor frustration
Vi besöker kyrkogården tillsammans med Housam Abbas. Han är kusin till Ahmed Obaid. En månad efter Rami Amins död sköts den 16-årige Obaid till döds. Också han var ostraffad, och en av polisens teorier är att mördarna tog fel.
Några personer har suttit häktade, men fallet har ännu inte gått till åtal. En 23-åring som var vittne till skjutningen dödades i mars.
Ahmed Obaid är begravd i Najaf i Irak och det är första gången på länge som Abbas är vid gravarna på den muslimska delen av kyrkogården. Det är tyngre än han var beredd på.
– Vår framtid ligger under jorden, säger han.
Housam Abbas och Shaima Amin har haft kontakt med varandra efter dödsfallen. De anhöriga har ordnat manifestationer och försökt få makthavare både lokalt och på riksnivå att agera.
När de överräckte en kravlista svarade Sveriges justitieminister Morgan Johansson med att han ställer upp på allt på den. Men det är uppenbart att frustrationen hos Abbas är stor över att, som han ser det, inte tillräckligt mycket sker och i alla fall inte i en så snabb takt som han skulle vilja – även om en del lagändringar är på gång.
– Tyvärr möter vi oförståelse av polisen och politiker. De förstår inte att vårt samhälle är ett annat än för tio år sedan.
Han vill att polisen snabbt ska kunna beslagta vapen och vill ha hårdare straff, inte den så kallade straffrabatt som i dag finns för dem som är under 21 år. Polisen behöver få mera resurser för olösta fall skapar en ond spiral, betonar Abbas.
Det finns en tystnadskultur och både polis och anhöriga har vädjat