Träningshets och stillasittande – i samma land
●● – Du har något skräp på mössan, säger prins Daniel till den lilla killen som står bakom avspärrningsbandet när kronprinsessparet anländer till parken i Järfälla för nationaldagsfirande.
Nej, det är inte fågelbajs som har landat på skärmen – det skulle en kunglighet förstås aldrig påpeka – utan en logga för Djurgården. Prinsen hejar på AIK i fotboll.
Ögonblicket är kort men säger en del. För det första att Daniel har utvecklat en avväpnande omedelbarhet i sitt sätt att möta folk. För det andra att fotbollen är en stor sport i Sverige där också blåblodiga jämte ingifta samt politiker bekänner färg. Och så, det centrala: Att han har valt att använda sin plattform som make till kronprinsessan, och det till att främja barns och ungas hälsa.
Samma dag som Dagens Nyheter publicerar en stor intervju med honom på just det temat springer nästan 17 000 personer maraton i Stockholm. Jag står vid banan och hejar på en väninna och fylls av beundran över alla dessa människor som tar sig igenom de 42 kilometrarna.
Stockholm maraton är en tävling i sin egen klass, så populär också bland finländare att den ett tag kallades Finlands största maratonlopp. Men i sig är löptävlingar inget ovanligt i staden där det ibland känns som mer regel än undantag att gator stängs av för att folk ska få springa sin tia eller halvmara.
Hälsotrenden är stark. På gymmen tätnar svettlukten, längs trottoarer och gångbanor går det snart inte att promenera utan att bli omkullsprungen. Ja, så långt har det gått att det ordnas skilda ”workout parties” där den stora starka är utbytt till proteindrink eller hälsoshot. Festen inleds med ett eller flera träningspass.
Det här är förstås bra. Vi behöver röra på oss mer. Eller: många av oss behöver göra det. För precis som Daniel för fram i DN-intervjun, och som också Folkhälsomyndigheten har visat, har det skett en polarisering.
– Vi som har bra förutsättningar, vi blir bara mer och mer medvetna. De som redan har det tufft ekonomiskt och socialt, det är alltid de som drabbas först av sjukdom och även där har det svårast, säger prinsen.
I Sverige finns en oro för att de svenska skolbarnen rör på sig minst i Norden. Det kom nyligen fram i en rapport från Nordiska ministerrådet. (Finland toppar med störst andel stillasittande vuxna.)
Prinsen och hans organisation Generation Pep vill att barn ska vara aktiva en timme per dag. Och kanske det är hans bakgrund som son till socialchefen i Ockelbo som spelar in när han betonar att det ansvaret inte kan falla på föräldrarna ensamt, inte på alla i varje fall. Som exempel ger han att träning med barnen inte har högsta prioritet för den ensamstående mamman när hon kommer hem. I stället är det mat på bordet och ren tvätt som gäller.
Den svenska regeringen meddelade i maj att den har bytt åsikt och trots tidigare motsträvighet vill införa mer skolgymnastik på schemat. I praktiken skulle det innebära en timme till i veckan i högstadiet – påpekas kan här att de svenska barnen har minst idrott i skolan av de nordiska länderna.
Beslutet och prins Daniels engagemang hänger knappast direkt ihop. Men jag kan ändå tänka att om man ska ha monarki så är det inte så illa att, om än inte grodor så, män av folket kan bli prinsar.
Stockholm maraton är en tävling i sin egen klass, så populär också bland finländare att den ett tag kallades Finlands största maratonlopp.