Ny grupp marscherar rakt in i regeringen
Motkuppen i Sannfinländarna ledde till att en helt ny grupp regerar i Finland
Regeringstrion består nu av statsminister Juha Sipilä, finansminister Petteri Orpo och Europaminister Sampo Terho, som hädanefter förhandlar för den nya riksdagsgruppen Nytt alternativ (NA).
Gruppen bildades då en majoritet av Sannfinländarnas riksdagsgrupp bröt sig ut, inklusive alla ministrar, för att kunna fortsätta regeringssamarbetet.
– Vi kommer att stämplas som förrädare, men gör det ändå, säger Simon Elo som leder utbrytargruppen.
Bland avhopparna finns Timo Soini, som i tjugo år ledde Sannfinländarna men nu tagit av sig partipinsen. Sannfinländarnas partiledare Jussi Halla-aho har meddelat att avhopparna inte kan vara partimedlemmar längre.
Sipilä som skulle träffa presidenten för att ansöka om regeringens avsked, ställde in mötet. I stället ger han snart en upplysning till riksdagen om att tidigare ministrar fortsätter, men med stöd av en ny gruppering i riksdagen.
Timo Soini gjorde ingen ansats att applådera där han satt i publiken i Jyväskylä lördagen den 10 juni. Gesten lyste med sin frånvaro när Jussi Halla-aho valdes till partiordförande för Sannfinländarna, och samma kongress gjorde Laura Huhtasaari, Teuvo Hakkarainen och Juho Eerola till vice ordförande. Stämningen var delad i en euforisk våg och i en förvirrad.
SöNDAG 11.6 Halla-aho placerade strategiskt bollen på de övriga regeringspartiernas planhalva när han höll sitt linjetal på söndagen: Han är beredd att fortsätta med regeringen och regeringsprogrammet. Där skapades Sannfinländarnas narrativ, som även Huhtasaari uttryckt det: att ”det borde vara Samlingspartiet och Centern som är utanför regeringen om de inte vill följa överenskommelser, inte vi”.
Men samma kväll formades tankarna på den utbrytargrupp med 22 ledamöter som nu lösgjort sig från Sannfinländarna, grundat gruppen Nytt alternativ och planerar fortsätta regera med tidigare sannfinländska ministrar:
– Tankarna började på söndag kväll för mig, efter alla omröstningar på kongressen. Ordförandevalen var demokratiska, visst, men många av våra vanliga medlemmar var inte där. I den sista omröstningen hände något som fick mig att bli rädd. Det fanns en viss grupp som röstade ut också enskilda partifullmäktige, det kom plötsligt nya namn på personer som knappt blivit tillfrågade. Det var droppen, jag tänkte att om fortsättningen blir så här så är det inte riktigt demokratiskt, berättar Ritva Kike Elomaa.
MåNDAG 12.6
På måndagseftermiddagen var president Sauli Niinistö på väg att inleda sin slutplädering under Gullrandadiskussionerna när han en stund försvann in i det bredvidliggande tältet för att uppdatera sig om nyheterna, och massmedia kryllade omedelbart kring Anna-Maja Henriksson (SFP) och Sari Essayah (KD). Båda fick på studs uttala sig om vad som kan hända nu när Sipilä och Orpo sagt nej till att fortsätta regera med Sannfinländarna.
Lite senare skapade Centern och Samlingspartiet å sin sida sitt narrativ – att Sannfinländarna ”inte är samma parti som förr” – och räknade upp orsakerna till sitt nej.
– Halla-aho är emot en djupare integration i EU. Kring detta kan vi inte leva med osäkerhet, sade Sipilä.
– För Samlingspartiets och min egen del: alla människor har grundläggande rättigheter och ett odelbart människovärde. Vi kan inte vara med i en regering som inte har den här värdegrunden, sade Orpo.
– Regeringen ska främja ett öppet och tolerant Finland, ett språkligt och kulturellt rikt land. Nya uppdrag kan inte radera sådant man tidigare sagt och skrivit.
– EU är i förändring, och vi kan snabbt ha framför oss ett läge där vi måste ta ställning till hur Finland ska positionera sig i utvecklingen.
Sipilä poängterade att han ändå inte lämnar in någon avskedsansökan förrän också Sannfinländarna hållit sitt gruppmöte. Han sade också lugnt att han har öppet sinne för ”vilka riksdagsgrupper” som vill vara med i regeringsbildningen – inte ”vilka partier”. Sipilä var medveten om att möjligheten till en utbrytargrupp fanns.
TISDAG 13.6.
På tisdag eftermiddag anlände den Sannfinländska gruppen till grupprummet i riksdagen. En grupp på tjugo ledamöter kom i samlad tropp, bland annat alla ministrar, inte minst Timo Soini.
– Vi har beslutat lämna Sannfinländarnas grupp och grunda en egen, som tillsvidare heter Nytt alternativ. Gruppen är beredd att samarbeta med Juha Sipiläs regering med samma program och samma ministeruppsättning, säger Simon Elo, som leder den nya utbrytargruppen i riksdagen där 22 ledmöter, bland andra hela den sannfinländska ministergruppen sitter.
Därmed har partiet splittrats i riksdagen.
Ritva Elomaa och flera andra säger att de inte känner igen sig i partiet, som de anslutit sig till för att värna om ”den lilla människan”.
Laura Huhtasaari hade bara några ögonblick innan sagt att det inte finns någon kris eller tudelning i gruppen.
Också gruppordförande Toimi Kankaanniemi verkade skärrad.
– Det kom som en överraskning, sa han när han skyndade iväg.
Frågan är om de var mindre informerade än statsministern själv, som väntat med att lämna in sitt avsked till efter gruppmötet och som på kort tid tagit reda på om han kan fortsätta utan att upplösa regeringen.
– Den här gruppen känner vi igen, avslutade Samlingspartiets Petteri Orpo sin berättelse, och Sipilä meddelade på tisdagskvällen att regeringen fortsätter med tidigare ministär via Nytt alternativ.
Hela Sannf har redan präglat regeringen
Hela Sannfinländarna, som varit ett stort parti sedan 2011, har i både riksdagen och otaliga kommunfullmäktige vuxit med hjälp av väljare vars bild av Sannfinländarna är att det är ett parti som innehåller både drag av konservativt arbetarparti och drag av invandringsfientlighet och EU-motstånd.
Efter riksdagsvalet 2015 tog sonderaren Juha Sipilä med hela det partiet – inte delar av det – i regeringen. Där präglades regeringsförhandlingarna om invandringspolitiken starkt av Juho Eerola (Sannf), som nu sitter i Halla-ahos presidium, i den ”regeringsodugliga” gruppen.
Det är den politiken regeringen drivit och driver, fast Eerola hamnar i opposition. Eerola var synnerligen nöjd med skrivningarna om invandringspolitiken efter regeringsförhandlingarna. Sannfinländarna i sin gamla form fick också igenom bland annat en kraftig nedskärning i biståndet. Den lilla människans socialbidrag är indexfryst.
Vidare innehåller regeringsprogrammet alltjämt ”den mest EU-kritiska skrivningen hittills”, med Sampo Terhos (NA) ord – och visst, Terho är fortfarande Europaminister, den som i ministerbåset vädrat tanken på en folkomröstning om EU-medlemskap. När Sipilä och Orpo sade att framtida EU-försvarssamarbete var en av orsakerna till att inte samarbeta med Halla-ahos Sannfinländare gällde det alltså inte EU-skeptikerna i Nytt alternativ.
Sampo Terho är nu den som representerar gruppen i ”trion” av partiledare – trots att han aldrig blev vald till partiledare är han en mer central makthavare än förr.
Det är inte som förr
När onsdagen gryr kommer läget inte att vara tillbaka till det normala.
Ifall Nytt alternativ innehåller 22 ledamöter, kommer regeringsbasen att ha en majoritet på 108 ledamöter, minus talmannen. Det är inte någon enorm majoritet. Alexander Stubbs stumpregering fick efter De grönas sorti sjasa in sina 101 ledamöter till omröstningar för att inte falla, och också nu har regeringen tappat försprång. Omkring tio procent av ledamöterna brukar vara frånvarande vid varje given tidpunkt, på grund av utskottsresor, sjukdomsfall och andra orsaker.
Två populistgrupper
En ny situation är också att det finns två populistgrupper som fötts ur den tidigare regeringsdugliga gruppen. Nu stämplas bara den ena som regeringsduglig, och den andra är i opposition. Om partikartan ritas om i nästa val kan det alltså uppstå ett vågmästarparti i likhet med Sverigedemokraterna. Båda grupperingarna kommer att ha ett behov av att distansera sig från varandra i en sådan kamp, vilket kan driva oppositionsgruppen att bli ännu mer extrem.
Den grupp som nu sitter i regeringen har däremot tagit en stor risk för att hålla Sipilä och Orpo vid rodret. De fortsätter med det impopulära regeringsansvaret och kan stämplas som förrädare.
– Vi gör det här med risk för vår egen politiska framtid, sade arbetsminister Jari Lindström.
Opportunistiskt, säger oppositionen
En annan bestående förändring är de uttalanden som Sipilä och Orpo gjort om värderingar. Vilka värderingar det är fråga om kommer oppositionen hädanefter att jaga dem om.
Likaså kommer Nytt alternativ att pressas om hur de tänkt föra diskussionen till ”den lilla människan”, säger Vänsterförbundets ordförande Li Andersson som kallar hela regeringens vändning för ”opportunistisk”.
– Nu försöker de säga att det här är en helt ny situation. Det är en besvikelse, för vi trodde det skulle ske en förändring i regeringspolitiken, men nu ser det ut som om allt fortsätter som förut. Samtidigt har de gjort sig av med något som skulle försämra deras image. Allt tal om värderingar står i ny dager nu, säger Andersson, som anser att det minsta man kan kräva är konkreta bevis på hur den här regeringsbasen distanserar sig från den sannfinländska grupp de tidigare samarbetet med.
– Det är upp till bevis om vad det grundar sig på att de talar om den lilla människan och fattiga, då väntar vi på konkreta beslut.
Både SDP och De gröna säger att samma regeringen innebär samma politik.
– Det här ser allt mer ut som ett trick av hårda maktspelare – det var inte heller fråga om värderingar utan om att behålla makten, skriver Ville Niinistö (Grön).
När De gröna väljer ny ordförande nästa veckoslut kommer trycket från det växande oppositionspartiet inte att minska, utan hårdna. Om Petteri Orpo har hoppats att han gjort en imagekupp som inte ska sno fler väljare till det gröna lägret så är det en mer sannolik tippning att ordkriget bara har börjat.
De stora reformer som Sipilä och Orpo ville rädda är inte heller nödvändigtvis på det torra. Vårdreformen stöter på kritik och på utmaningar i grundlagsutskottet helt oberoende av vilken regeringsbasen är.