”Man vill väl mest ha lugn och ro”
Politik Får regeringskrisen blodet att koka och känslorna att svalla också utanför de sociala medierna? HBL tog tempen i Nordsjö.
De senaste dagarnas hällregn har resulterat i två saker på Solvikens badstrand: Badarna är bortskrämda och längs med havsranden har tången lagt sig som en lång krans. Den sistnämnda har någon noggrant räfsat upp, det visar märkena i sanden. Spåren leder till Otto Lindedahl, badvakt, som ser något förbluffad ut när vi närmar oss honom med dagens hetaste fråga: Vad tycker han om den pågående regeringskrisen?
– Nåå, har man tillräckligt med egna kriser så bryr man sig inte särskilt mycket om regeringskriser, sä- ger han och blickar leende ut över den regniga viken där en ensam mås glider förbi.
Och visst, dramat på Arkadiabacken och Villa Bjälbo känns onekligen ganska fjärran.
– Förstås har jag inte undgått att höra vad som hänt, men livet fortsätter ju precis som förr och förmodligen gör rikspolitiken det också.
Lugn och ro, tack!
Lite högre stressläge känner vi av hos de två finlandssvenska herrar som är ute på promenad i det natursköna området. Att en regeringskris låg i luften kunde man känna redan när Halla-aho utsågs till ordförande för ”sådana extrema åsikter är alltid en krutdurk”. Att det hela skulle eskalera så snabbt hade de ändå inte väntat sig. Men trots allt ...
– Vi är gamla klasskamrater. När vi ses har vi helt andra saker att prata om, konstaterar duon (som inte vill uppge sina namn i tidningen) och fortsätter sin promenad under de allt tyngre regnmolnen.
Den som däremot är etter värre engagerad är Thor-Gustaf Wiksten som är ute och fotograferar tillsammans med sin syster Satu Weickgenannt.
– Det är aldrig bra med extrema inslag i politiken, säger Wiksten med eftertryck medan en svag rynka uppenbarar sig mellan ögonbrynen.
Han har med stigande oro följt med Sannfinländarnas utveckling redan en längre tid.
– Tidigare hade jag kanske känt mig upprymd över att någonting händer – det har ju inte varit ordentlig regeringskris sedan sjuttiotalet – men den där revoltkänslan man hade som ung har jag lämnat bakom mig. Nu önskar jag mest att det ska råda lugn och ro i politiken.
Att Orpo, Sipilä och rentav Soini tar avstånd från Halla-aho ser han som en positiv och nödvändig sak.
– Men i och med att Soini-falangen bröt sig ur Sannfinländarna, rök nog chansen för SFP att komma med i regeringen. Det var synd, säger han.
Systern Satu Weickgenannt har bott i Tyskland i över femtio år men följer fortfarande med politiken i Finland. Enligt henne är den stora frågan hur Finland och andra små länder behandlas i EU och att regeringen lyckas hålla en enhetlig front mot unionen.
– Jag tycker det är trist att Finland så sällan tillfrågas om någonting alls i EU. Allt handlar om de stora länderna, de styr och ställer precis som de vill, säger hon.