Skrovligt och passionerat

Steven Van Zandt griper sig an den skrovliga Jersey-barrocken med en våldsam soulkänsla som får det mesta att leva upp, skriver Henrik Jansson.

ROCK

●●Steven Van Zandt

Soulfire (Universal)

Steven “Little Steven” Van Zandt har under decenniernas lopp varit aktuell inom en mängd välkända projekt. Många känner honom som småsympatisk gangster i tvserierna Sopranos och Lilyhammer, andra primärt som gitarrist i E Street Band. Men han var på 1980-talet också initiativtagare till Artist Against Apartheid-protesten (och skivan Sun City), och så driver han numera ett eget skivbolag med fokus på klassisk garagerock.

Färre är då de som tänker på honom som soloartist, delvis för att han inte agerat på den fronten på 18 år. Nu är det i varje fall igen dags, och på aktuella albumet Soulfire gör han en djupdykning ner i 1970-talet och de egna tidiga rötterna. Det handlar om låtar han ursprungligen skrivit för polarna Southside Johnny och Gary US Bonds, ett par covers, och så har ett och annat plock från lådan med dammsamlande överblivet också tagits till nåder (bland annat ett Springsteen/Van Zandt-nummer).

En sådan materialbotten känns vid första anblicken kanske inte så sprittande, men Van Zandt griper sig an den skrovliga Jersey-barrocken med en våldsam soulkänsla som får det mesta att leva upp. Det blir en hel del fläskigt blås och gott livehumör (också om allt är inspelat i studion), och om någon vill påstå att man ju kunde det här redan för fyra-fem decennier sedan så svarar jag gärna att äkta passion förvandlar gamla rester till delikatesser.

Så då Van Zandt 1.7 ställer sig på Puistobluesscenen med sin stora Discipline of Soul-grupp kan vi vänta oss en mustig rocksoulbrygd.

Om någon vill påstå att man ju kunde det här redan för fyra-fem decennier sedan så svarar jag gärna att äkta passion förvandlar gamla rester till delikatesser.