Från Wien bar det av mot Bratislava
Sommaräventyr Slovakiens huvudstad var länge Europas mest bortglömda. Nu fylls Bratislavas stiliga strandpromenader av ett ungdomligt klientel som trivs bland trendiga barer, boutiquer och Donaus svall.
Humoristisk vardagskonst finns det gott om på gatorna i det gamla Bratislava dit HBL:s sommaräventyrare styrde kosan efter en visit i Wien.
– Det här är ett fantastiskt ställe, det har funnits i bara några år, säger Terézia Horová och Ján Stano.
De sitter tätt omslingrade och njuter av en kall öl på grässlänten vid floden.
När gamla stans trånga gränder fylls av turister och stekos från restaurangköken flyr Bratislavaborna hit. Där kommunisttidens nergångna fabriker och rostiga hamnanläggningar en gång förfulade omgivningen har stadsborna nu hittat sitt nya vardagsrum.
Bostadshusen representerar en arkitektur som får Helsingforsstadsdelarna Busholmen och Fiskehamnen att framstå som bleka kopior. Husen har böljande fasader med fönster som avslöjar höga voluminösa bostäder.
På gatuplanet har man inrymt eleganta barer, restauranger och shoppar.
Terézia och Jan representerar det unga, fräscha Slovakien. Den generation som aldrig behövde uppleva det socialistiska eländet.
– Jag föddes samma år som kom- munismen föll och Terézia fyra år senare, säger Ján, som förstår att uppskatta friheten.
– Min farfar hörde till dem som stod åtalade under kommunistregimen och hans bror hölls fängslad. Vi är så lyckliga för vår frihet, säger han.
Ján är statsvetare och privatanställd, Terézia studerar pyskologi.
På hotellet bläddrar jag förstrött i en binge turistbroschyrer och flyers. En av dem fångar min uppmärksamhet. En företagare erbjuder guidade ”post-kommunistiska” turer i Bratislava. De företas i en klassisk tjeckoslovakisk Skoda (just den man var så glad att ens pappa aldrig skaffade) genom ”Bratislavas kommunistiska förflutna”. På programmet står betongsocialismens minnesmärken i form av gråa, fula fabriksbyggnader, minnesmärken och gränszonen invid den forna järnridån mot väst.
Tänk att det som alldeles just var en del av den krassa vardagen redan är en turistsevärdhet.
Även utan guidning kommer man – tyvärr – under minst ett par generationer att råka på kommunisttidens minnesmärken både i Slovakien och i de övriga gamla östblocks länderna. Hur ivrigt man än river och bygger upp nytt tittar gamla spöken fram bland de allt fler renoverade fasaderna. Det är gamla statliga förvaltningsbyggnader, ”kulturpalats” eller bunkerlika rekreationscenter avsedda för nomenklaturan.
De kommer inte att ha utplånats ens under Jáns och Terézias liv.
Ett minnesmärke från kommunisttiden som dock är värt besöket är Slavin där närmare 7 000 sovjetiska soldater ligger begravda. De stupade i april 1945 när de befriade staden från nazisterna.
Det pompösa 39,1 meter höga minnesmärket i sten med en sovjetsoldat som håller upp den röda fanan i topp ligger på en hög kulle och har hela staden under sig. Slavin, där soldaternas kvarlevor är placerade i massgravar och namnen är inhuggna i sten, byggdes för femtonårsminnet av händelsen år 1960. Trots de politiska omvälvningarna har det fått stå kvar, vilket visar på mognad hos de nuvarande ledarna. Att förneka sin historia leder ingen vart. Att läsa namninskriptionerna över tusentals unga soldater, av vilka de flesta knappt hunnit fylla tjugo, är gripande oberoende av vilken nationalitet eller ideologi de representerade.
För femton år sedan besökte jag och Leif Bratislava, av nyfikenhet på en för oss okänd stad. Då charmerades vi av stadens historiska centrum som nyligen hade restaurerats. Turisterna hade ännu inte hittat den bortglömda huvudstaden. Över de relativt få krogarna vilade en speciell stämning. På flera av dem kunde man ana sig till att de upplevt glamourösare dagar. På menyn stod lokala läckerheter såsom tjurtestiklar.
När vi lite nostalgiskt letar efter den gamla ”testikelkrogen” Korzo inser vi att den ursprungliga fått lov
att spika igen. Den har två efterföljare av den moderna dussinsorten.
I gamla stan hittar man ännu några restauranger som serverar traditionell – och ganska tung – slovakisk mat, men de börjar trängas undan av italienska och asiatiska.
Vi följer Jáns och Terézias råd och äter en läcker thailändsk middag på Soho, som snabbt fylls av lokal ungdom. Portionerna kostar kring en tia.