Falken har blivit en eftertraktad handelsvara
Krisen mellan monarkierna på Arabiska halvön började som en misslyckad jakthistoria. I december 2015 gav sig nio prinsar från Qatars stenrika kungahus Al Thani ut på jakt efter den sällsynta ökentrappen. Eftersom denna fågel är utrotad i Qatar flögs följet, inklusive dyrbara jaktfalkar, till Irak. Men jaktlyckan uteblev. Sällskapet togs som gisslan. Först efter 16 månader kunde de köpas loss för ofantliga belopp.
Saudiarabien anklagade därefter Qatar för att ha betalat ut lösensummor på en miljard dollar, pengar som påstås ha gått till Iranstödd shiitisk milis i Irak, säkerhetsagenter från Iran och en al-Qaida-lierad grupp i Syrien. Qatar förnekar det och hävdar att pengarna betalades till Iraks regering, samt att beloppet var betydligt mindre.
Alla vet att det går ett flöde av icke transparenta transaktioner från finansiärer i länderna kring Persiska viken till olika obskyra grupper. Sådana pengaflöden brukar ske i cash med total brist på insyn. De kan ha olika Gulfaraber som avsändare, däribland saudier.
Trump valde sida
Men USA:s president Donald Trump, som just gjort sin första utlandsresa till Saudiarabien, valde att ställa sig på Riyadhs sida i denna tvist.
Han är angelägen om att göra slut på Obamas öppningar mot Iran och få igenom vapenaffärer med Saudiarabien till ett värde över 100 miljarder dollar. När Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain och Egypten bröt sina förbindelser med Qatar twittrade Trump att hans besök i Riyadh börjat ge resultat och att de arabiska staternas brytning med Qatar kunde bli slutet på terrorismen.
Insåg Trump, när han twittrade, hur beroende USA är av Qatar? Han borde ha varit det. I Riyadh för ett par veckor sedan träffade han Qatars emir Tamim och erbjöd sig att sälja ”vacker vapenmateriel” till honom.
Qatar är sedan mer än ett decennium värd för USA:s stridsflyg inom Central Command. Från Qatar leddes de amerikanska flyganfallen vid invasionen av Irak 2003 och därifrån har amerikanska flygattacker mot Afghanistan utgått, liksom nu mot terrororganisationen IS i Syrien och Irak.
Trumps agerande har gett Pentagon och utrikesminister Rex Tillerson kalla fötter. Tillerson förordar dialog och uppmanar Saudiarabien att upphöra med sin blockad mot Qatar.
Betalt för gammal ost
Qatar är auktoritärt styrt precis som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain och Egypten – fastän de alla är det på olika sätt. Men varje regim sätter sin egen överlevnad främst.
För Qatar ledde det till en satsning under den arabiska våren 2011 på att Muslimska brödraskapet skulle vinna folkupproren i land efter land – vilket blev fallet en kort tid i Egypten.
Men Qatar var en nagel i ögat på arabiska regimer redan innan dess. 1996 skapade emiratet det stora mediebolaget Al Jazeera vars sändningar blev en plattform för regimkritiker från hela arabvärlden, inte minst krafter som stod Muslimska brödraskapet nära, som den egyptiske tv-predikanten Qaradawi, som har terroriststämplats av Saudiarabien och Egypten.
Det råder inga tvivel om att Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Egypten gärna skulle se en palatskupp i Doha. De vill ge Qatar betalt för gammal ost.
Men inte heller Egyptens president Sisi har lätt att navigera i stormen. I Qatar finns hundratusentals egyptiska migrantarbetare i många olika funktioner och deras remitteringar behövs i den egyptiska ekonomin.
Dålig koordinering
Krisen blottar också hur illa koordinerade Natoländerna Turkiet och USA är i frågor som rör Mellanöstern. Medan Trump hyllade saudiernas brutna förbindelser med Qatar, skickade Turkiet livsmedel och lovade att sända trupper för att försvara Doha om så skulle behövas.
När Saudiarabien stängde Qatars enda landövergång – en ökenväg som varit en livlina för livsmedelsförsörjningen i Doha och för uppbyggnaden inför fotbolls-VM 2022 – beskrev Turkiets president Erdogan den saudiska blockaden som ”en dödsdom” mot Qatar.
För Trump, liksom för Saudiarabien, sticker Qatars relationer till Iran i ögonen. I Persiska viken delar dessa länder var sin sida av ett gigantiskt gasfält. Men i Syrien stöder det sunnitiska Qatar islamistiska rebellgrupper, medan det shiitiska Iran backar upp Assadregimen.
Två andra monarkier på Arabiska halvön, Kuwait och Oman, har starkare relationer till Iran av historiska skäl, men blir inte utfrysta. De har inte samma höga svansföring som Qatar och försöker agera medlare. Ironiskt nog leder den arabiska bestraffningen av Qatar till att emiratet drivs närmare Iran – som också skickat livsmedel över Persiska viken.
Vad som kan ske innan stormen har bedarrat är omöjligt att säga.
– Det här är bara början på krisen, inte slutet på den, säger en välplacerad källa i Kairo.
En sak är klar: det som tidigare såg ut som Arabförbundets enda framgångsexempel – Gulfstaternas samarbetsråd, GCC, mellan Saudiarabien, Oman, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Qatar och Kuwait – är på väg att implodera.