Bara en Teslastation

I Tjeckien är det glest mellan laddningsstationerna. Det finns närmare bestämt en enda Teslasnabbladdningsstation. I gengäld är den placerad i Humpolec, som enligt kartan måste vara den absoluta mittpunkten i landet.

Men det är inte så farligt. I hotellgaraget i centrala Prag hittar den hjälpsamma piccolon ett starkströmsuttag och bilen får ladda i lugn och ro under nattens tysta timmar. Den behöver sex timmar för full laddning, men i praktiken får den stå och suga i sig ström i över tio timmar medan vi sover och gör Prag.

Nästa etapp till Bratislava är på drygt 330 km. Laddningen borde räcka väl ända fram, men vi vill inte riskera att bli stående vid vägkanten och eftersom vi ändå kommer att passera Eon-stationen i Humpolec så bestämmer vi oss för att ladda en dryg kvart medan vi sveper en kaffe.

Som vanligt är det ingen trängsel. Bara två av de sex rödvita laddningsstolparna är upptagna när vi kommer.

Nästa dag får vi till vår överraskning höra att stationen varit ur funktion på grund av ett hårt åskväder som passerade under natten. Att laddningsstationerna kan vara sårbara för åska hade vi inte tänkt på. Tesla hade först gjort ett försök att reparera stationen på distans, men tvingades ändå skicka en montör till platsen. Operationen tog cirka nittio minuter.

Efter laddningspausen får vi de närmaste timmarna smaka på de beryktade köerna på de mellaneuropeiska motorvägarna. Trafiken står alltid emellanåt stilla i 15–20 minuter för att sedan sakta masa sig i väg igen. Det här pågår ett hundratal kilometer på bägge sidorna om den tjeckisk-slovakiska gränsen. Vi får aldrig någon klarhet i varför det uppstår köer för några vägarbeten eller olyckor upptäcker vi inte.

Framme i Bratislava har vi ännu laddning kvar för 130 kilometer, men passar på att ladda vid stadens enda Teslastation, vid köpcentret Auparc utanför centrum. En halvtimme senare är vi ”fulltankade”.

Än har vi inte betalat en cent för elen under hela resan. Och några nära-ögatsituationer har vi inte behövt uppleva.