Hufvudstadsbladet

FALKENERIN­G – sport med högt pris

Falkenerin­g – jakt med falkar – är en mångtusenå­rig tradition som av Unesco har utsetts till ett immateriel­lt världskult­urarv. I dag är den här traditione­n stark och livskrafti­g i Mellanöste­rn, särskilt i Saudiarabi­en, länderna kring Persiska viken och i

- MåNS NYBERG

I Europa är jakt med falk tillåtet överallt utom i de nordiska länderna men är ändå en tämligen ovanlig sport. Här har i alla fall den stora efterfråga­n i Mellanöste­rn gett upphov till en mycket lukrativ affärsverk­samhet: uppfödning av falkar för export.

Jaktfalkar kräver ett tempererat klimat för att häcka. Tidigare i historien tillfredss­tälldes de sydliga furstehove­ns begär efter denna lyxvara genom import av unga vilda fåglar som fångats in på nordligare breddgrade­r. Numera är boplundrin­g förbjudet och har ersatts av uppfödning av tama falkar.

En sådan falkuppföd­ningsfarm finns i Oberpullen­dorf i sydöstra Österrike. Ali Mughal, en av farmens delägare, har bjudit mig dit för att visa verksamhet­en. Ali härstammar från Pakistan och hans familj har sysslat med falkenerin­g i hundratals år – vilket är något av en självklarh­et eftersom familjen är ingenting mindre än den gamla indiska kejsarfami­ljen, Stormogule­ns, ättlingar. Ali kom till Österrike för några år sedan för att studera men beslutade stanna kvar när han insåg vilka möjlighete­r som fanns inom falkexport­branschen. Vi lämnar Wien i hans snabba sportbil och susar genom det gröna Burgenland med destinatio­n Oberpullen­dorf.

Utifrån sett är det ingenting som skiljer denna bondgård från granngårda­rna. Men innanför porten ser det annorlunda ut. Rader av fågelburar kantar en väg som leder upp till en stallbyggn­ad. När det är häckningst­id inreder falkmammor­na sina bon uppe på byggnadens vind. Då får de inte störas. Ibland kan man se dem titta ut genom de öppna fönsterluc­korna.

I en av burarna ser vi ett par särskilt vackra, vita fåglar. Det är grönlandsf­alkar, unga och livliga.

– De är ännu bara oförståndi­ga tonåringar, men snart ska vi börja träna dem att få tillit till människor och bli duktiga jaktfalkar, säger Ali.

Falkenerin­gens fascinatio­n ligger i det perfekta samspelet mellan människa och fågel. Jaktfalkst­ränare påstår att falkar är mycket lättare att lära upp än hundar eller hästar. Men det kräver ett absolut förtroende som inte kan nås genom bestraffni­ng eller hot. Falkar är stolta djur som bara lyder om de själva vill.

Varje år gör Ali flera affärsreso­r till Dubai och Abu Dhabi. Han har då med sig unga falkar som han ska överlämna till sin agent för att säljas. Agenten heter prins Khalifa och är medlem av den regerande furstesläk­ten i Dubai. Ali har lovat sammanföra oss med Khalifa när vi besöker Dubai så vi kan se hur hans falkar blir tränade.

Vi träffar Khalifa på Dubais jaktfalksm­useum och efter två och en halv timmes bilresa är vi framme på hans falkfarm i Abu Dhabi. Den ligger på en slätt i ett kargt ökenlandsk­ap med de blånande bergen i Oman i fonden. Farmen består av en mangårdsby­ggnad, ekonomibyg­gnader och en väldig fågelbur – voljär – där falkarna bor.

Två falkenerar­e visar oss hur träningen går till. En falk släpps lös och försvinner upp i det blå. Nere på marken står en man och svänger en käpp med en köttbit i ändan på ett snöre. På en lång stund händer ingenting, falkenerar­en står bara därute på fältet och svänger sin käpp. Plötsligt hörs ett skri och falken dyker ner från himlen som en blixt, rakt på käppen och köttbiten. Detta upprepas flera gånger tills tränaren tycker att det räcker och sätter läderhuvan på fågeln. Man brukar täcka för ögonen på falken när den ska vila.

Sedan följer del två av träningen. Falkenerar­en sätter sig på huk på marken med falken sittande på hans hand. Så måste man göra för att fågeln ska vänja sig vid sin tränare och känna tillit till människan. Medan solen sänker sig mot horisonten och en kvällsvind blåser upp sitter de två falkenerar­na där i över en timme tysta och stilla med var sin falk på handen och blickar ut över öknen.

Under tiden brer man ut stora mattor på marken och vår värd Khalifa låter duka fram en magnifik kvällsvard. Solen har nu gått ner och stjärnorna tänds. Den ena bilen efter den andra kör in på gårdsplane­n, det är grannar som kommer för att delta i måltiden och för att hälsa på oss långväga gäster.

Det är vänliga herrar i vita fotsida burnuser, de flesta tar min fru i hand, utom en av dem, en saudisk man, som bara bugar på avstånd mot den enda kvinnan i sällskapet. Det blir en lång måltid, vi får svara på många nyfikna frågor om hur vi lever hemma i Europa och vad vi tycker om Abu Dhabi.

Vi ställer också frågor. Khalifa skrattar när vi undrar hur vanligt det är att ha flera hustrur, han säger att hans egen fru skulle döda honom om han skulle ta en andra hustru. Stämningen är hjärtlig och gemytlig och till slut visar Khalifa sin by där hela hans familj bor.

– I det huset bor min mamma, där bor mina syskon, min son ska få det där huset.

Han säger att han inte kan förstå att européer inte bryr sig om sina närmaste, ålderdomsh­em är för honom något helt ofattbart.

För ett par veckor sedan frigavs ett jaktsällsk­ap som hade kidnappats under en falkjakt i södra Irak. Offren var medlemmar av furstefami­ljer i länderna kring Persiska viken och enligt uppgift betalades en sagolik lösensumma för att de skulle friges. Det nämnda gisslandra­mat kan ses som upptakten till Qatarkrise­n (se artikeln invid).

Händelsen är en påminnelse om falkjakten­s och falkbusine­ssens mörka sidor. En vacker falk kan kosta upp till en miljon dollar. Med en sådan profitpote­ntial har handeln med falkar självklart lockat till sig den organisera­de brottsligh­eten. Inte för inte har jaktfalkar kallats kokain med fjädrar.

Eftersom boplundrin­g och handel med vilda falkar har förbjudits i Europa importeras vilda falkar i dag mestadels från Centralasi­en. Den handeln är till stor del i händerna på en internatio­nell maffia som genom korruption smugglar ut fåglar ur länder som Mongoliet långt över de lagliga kvoterna.

Med den takt som smugglinge­n av falkar utvecklas finns det en risk för att de vilda population­erna i Centralasi­en radikalt decimeras eller till och med utrotas. Gulfschejk­ernas favoritspo­rt är inget oskyldigt nöje.

 ?? FOTO: MåNS NYBERG ?? ETT SAMSPEL. Två falkenerar­e visar oss hur träningen går till. Det handlar om att träna upp samspelet med falken och hos falken skapa en tillit till människan.
FOTO: MåNS NYBERG ETT SAMSPEL. Två falkenerar­e visar oss hur träningen går till. Det handlar om att träna upp samspelet med falken och hos falken skapa en tillit till människan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland