På fyllan i Raumo
Vi fortsätter vår serie om namn på åar och älvar. Och vi rör oss söderut längs västkusten. Siikajoki är kanske mest berömd för slaget som utkämpades på orten i april år 1808, ett av de första försöken till motstånd mot de ryska trupperna. Den svenska befälhavaren Adlercreutz’ motståndare var kvinnokarlen Kulnev som tyckte om att dricka champagne ur damernas skor. Namnet på älven syftar säkert på fiskarten siika, alltså sik. Ordet sik finns i ungefär samma form i alla nordiska, baltiska och östersjöfinska språk. Språkforskarna är oeniga om vilken språkgrupp som är långivande och vilken som är låntagande. Så det får vi kanske aldrig veta. Lite synd att folk för tvåtusen år sen inte dokumenterade händelseförloppet. Inte ens med pekplatta.
Vi fortsätter söderut. Pyhäjoki låter ju som den heliga älven. Och varför inte? Förleden pyhä- är vanlig i finska ortnamn och betyder just helig. Men ordet pyhä har under årens lopp och i olika dialekter också betytt fasta, fest, inhägnad, särskild, ren, kysk, högtidlig och hemsk! Välj själv en lämplig etymologi.
Vi hoppar över namnet Kalajoki som bara syftar på fisk i allmänhet och närmar oss i stället Lochteå å, eller Lohtajanjoki. Det namnet är varken svenskt eller finskt utan samiskt. Luohta betyder vik på samiska. Släktordet på finska är förstås lahti. Så Lochteå å betyder ungefär ån vid viken. Och åar brukar ju mynna ut i en vik. Så namnet är ganska elementärt och fantasilöst.
Vi tar på oss sjumilastövlarna och hamnar i Björneborg. Den mäktiga älven som flyter genom staden heter ju ingalunda Björneborgs å eller nånting liknande. Nej, det är Kumo älv eller Kokemäenjoki. Älven har haft en central roll när det gällde att befolka Tavastland. Namnet Kumo hör troligen ihop med ortnamnen Kuhmo och Kuhmoinen längre upp längs samma insjösystem. Men de här namnen är så gamla att man inte kan säga något om etymologin. Man vet inte ens med säkerhet vilket språk vi talar om.
Då vet vi lite mera om Raumo eller Rauma. Genom den i dag mycket finska staden flyter en anspråkslös å som kallas Raumanjoki. Strax innan den når havet byter den namn till Rauma Ganaal. Stadens namn har germanska rötter. Strauma hette det för tusen år sen och i dagens svenska heter det ström. Den tvåspråkiga apotekaren Hjalmar Nordling eller Hjalmar Nortamo beskrev för hundra år sen hur man super i staden: Rauman giäles ongi runssast sanoi, mikk tarkottava ett olla juavuksiss: Kaakelis, tropingöölis, siufiiris ja aika tavall pöffis.
Men ordet pyhä har under årens lopp och i olika dialekter också betytt fasta, fest, inhägnad, särskild, ren, kysk, högtidlig och hemsk! Välj själv en lämplig etymologi.