Det ska bli ordning på den svenska kulturpolitiken
Det svenska kulturfältet i Finland har länge varit ganska splittrat, och kulturpolitiken spretig. Men i höst inleder Folktingets nygrundade kultur- och medieutskott sitt arbete, parallellt med att Finlandssvenskt samarbetsforum sätter i gång en process för att inrätta ett kulturråd.
Den (finland)svenska kulturpolitiken har tidigare varit föremål för två rapporter av tankesmedjan Magma. 2014 resonerade Maria HirviIjäs om balansen mellan privat och offentlig finansiering i rapporten ”Ni har ju era fonder” / ”Vi har ju våra fonder” och 2016 kastade Wivan Nygård-Fagerudd och Mikael Kosk fram 31 konkreta förslag och rekommendationer i sitt arbete.
Ett par av bollarna riktades till Folktinget, som enligt bland andra Nygård-Fagerudd och Kosk har den demokratiska förankring som kulturpolitiken tarvar och som Svenskfinlands privata institutioner saknar. Tidigare har folktingssekreteraren Markus Österlund ställt sig lätt tveksam till att utvidga Folktingets uppdrag, men nu har han och Samarbetsforum och dess verksamhetsledare Marina Harms-Aalto jobbat fram en plan för att driva frågan vidare.
– Jag var skeptisk till att vi skulle ta huvudansvaret för kulturpolitiken. Men nu har vi hittat en bra modell som möjliggör en mer effektiv intressebevakning, säger Österlund.
Tanken är att två nya organ ska ge den svenska kulturpolitiken styrfart.
Det första är det Kultur- och medieutskott, som Folktinget nyligen utsett. Det inleder sitt arbete efter sommaren och har mandat att behandla aktuella ärenden som berör det svenskspråkiga kulturfältet och medielandskapet i Finland, samt att fungera som referensorgan. På agendan finns till exempel att följa upp konsekvenserna av samgången mellan Yle Fem och Yle Teema.
Politisk förankring och sakkunskap
Det andra organet är ett så kallat kulturråd. I dag är det svenska kulturfältets olika organisationer ganska splittrade och många aktörer saknar egna kontaktytor till myndigheter, finansiärer och beslutsfattare. Utgångspunkten är att en gemensam struktur kan förbättra såväl intressebevakningen som samordningen av det svenskspråkiga.
– Men vi presenterar ingen skräddarsydd modell, säger Harms-Aalto, som fört initiala diskussioner med några aktörer och diskuterat finansieringen, bland annat med Kulturfonden.
I övrig har hon lämnat frågorna om mandat och uppdragsbeskrivning öppna. Ett stort antal organisationer ska involveras i en öppen process som startar i höst.
– Tanken är att rådet ska ge sig själva sitt eget mandat och sitt eget tolkningsföreträde.
En utgångspunkt kan ändå vara det som Magmarapporterna tidigare antytt: att det svenska i Finland behöver en dubbel kulturpolitisk strategi. Dels fullständig delaktighet i de nationella strukturerna. Dels egna autonoma strukturer.
En annan utgångspunkt är att utskottet och kulturrådet som två separata organ kan komplettera varandra. Folktinget har ett lagstadgat uppdrag och genom ett utskott i dess regi uppstår per automatik en kanal till de statliga myndigheterna. Dessutom uppstår en slags demokratisk representation via Folktinget.
Syns inte – finns inte
Kulturrådet kan å sin sida representera kulturfältet och dess sakkun-
skap. Harms-Aalto utesluter heller inte att kulturrådet på sikt kan bli referensorgan i egen rätt. Har det politiska läget, till exempel att vi har en kulturminister som är uttalat skeptisk till det svenska, gett frågan om svensk kulturpolitik större aktualitet? – Nog tycker jag det. Krafter utanför regeringen har behövt engagera sig mycket mer för det svenska än tidigare. Det gäller också kulturfrågorna, säger Österlund.
– Mycket av diskussionen har utgått från tanken att syns vi inte, så finns vi inte. Men om någon inte vill att vi ska synas – då blir det här arbetet ännu angelägnare, säger HarmsAalto. Ni är båda SFP-anknutna. Hur ställer ni er till den potentiella kritiken att det här arbetet inte är ”oberoende”? – Samarbetsforum är politiskt obundet, och alla är hjärtinnerligt välkomna med vilka partiböcker som helst – eller utan, säger Harms-Aalto.
– De övriga partierna brukar tycka att det är viktigt att Folktinget har en roll, eftersom det är på det viset de får representation. I Folktinget har SFP majoritet, men den stora är snäll mot de små och i Kulturoch medieutskottet har SFP bara fyra platser av elva, säger Österlund.